Mitten av november, och näckrosorna blommar fortfarande.

Den stora näckrosdammen är förstås det mest iögonfallande inslaget i mitt woodland, oavsett årstid. Den är mer än 200 m² till ytan och djupet varierar mellan 0.5 och 1.5 m. Det finns både röda, vita och gula näckrosor i dammen, alla är vildväxande svenska, och fullt härdiga.

Alla de röda härstammar från en rot, som far stal i Fagertärn för mer än 50 år sedan. Till hans försvar vill jag säga att Fagertärn inte var fridlyst på den tiden, och förhoppningsvis är brottet preskriberat nu. De har i varje fall förökat sig rikligt; hela den norra och grundaste delen av dammen upptas av de röda näckrosorna.

Men det är de vita som är mest uthålliga. När solen bröt igenom idag efter en regnig natt, öppnade sig tre blommor.

(Bilden är dock från tidigare på sommaren).

Det lär ska bli snö och minusgrader i morgon.

Ur led är tiden.

 

Lennart Hildingsson

25 november 2017 22:31

Vilken vacker bild på dammen. Den ser ut som en målning, av... Monet, kanske.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har lyckars förlora min armbandsklocka ute i snön på morgonpromenaden med hunden, och så här i efterhand har jag svårt att fatta hur det kan ha gått till. Varför jag plötsligt skulle ha haft behov att skala av mig vantarna för att titta på klocka...

Jag är fortfarande utan bil, och eftersom det är jobbigt att ta bussen till och från affären skjuter jag besöken framför mig så länge som möjligt. Det avgörande är när filmjölken tar slut, vilket händer var nionde dag, och på måndagen, (15.11), var d...

Det har blivit lite si och så med bloggrapporterna på sistone – det ser ut som jag har tappat bort ett par veckor helt och hållet, och de senaste bloggarna är dessutom feldaterade. Inte för att det spelar så stor roll – det händer inte så...

Minns i november, den ljuva september, den tid då äpplet faller moget. Grå är november men ljus är september, för den som bara väntar troget. Mörk är december men ljuv är september, då livet är öppet och redoboget. Dofter vi anar och vinden oss manar...