Det hände faktiskt också en hel del saker med själva parken, under den här mellanperioden, medan kommunens kvarnar malde på, långsamt men obönhörligt. Det var under de här åren som några av de mest synbara elementen kom till; bl. a. bäcken och bågbron till ön. Som vanligt fick jag en hel del hjälp utifrån, av vänner och bekanta.

Jag hade alltid velat ha en porlande bäck, och förutsättningarna fanns ju åtminstone delvis, eftersom det var fem meters nivåskillnad mellan övre och nedre delen av parken. Idén till konstruktionen snodde jag av Botan i Göteborg, som har ett spektakulärt vattenfall uppe vid Klippträdgården. Något vattenfall blev det förstås inte, men väl en slingrande, stenig bäck, som utgår från en liten damm på 10 m² i höjdpunkten.

Systemet anlades 2001, och grovarbetet utfördes av min brorsdotter Annas dåvarande pojkvän, Peter den förste. Han var en tystlåten norrlänning, stor och stark, och gillade att använda sina muskler. Det tog honom bara en dryg vecka att gräva ut den lilla dammen och bäckfåran. Han fick förstås betalt för jobbet, men jag tror faktiskt också att han tyckte det var rätt kul.

Sedan vidtog den tekniska installationen, som sköttes av inhyrda hantverkare. Det behövdes förstås en sänkbar pump, som placerades på bottnen av den stora dammen. Vattnet trycks upp av pumpen till den övre dammen, och rinner sedan tillbaka med självfall. Den lilla, övre dammen bottnades med dammduk, som fortfarande håller tätt. Dammduken fortsätter längs nästan hela bäckfåran och under den ligger vattenledningen och elledningen till pumpen. Ledningen betjänar även tre gatlyktor för att belysa stigen längs bäcken, som döptes till ”Romantische Strasse”.

Ledningarna och dammduken i bäcken kamoflerades med olikstora kullerstenar, och det övre utloppet av vattenledningen doldes i ett röse av större markstenar. De fåtaliga plantor av strutbräken som jag stoppade ner mellan stenarna, har senare förökat sig våldsamt och döljer hela röset sommartid.

Kontrollpanelen till hela anläggningen sitter uppe i mitt uthus. Bäcken rinner numera bara några timmar på förmiddagen, eftersom elen har blivit mycket dyrare. Den går på tidur, så den startas och stängs av automatiskt. men det går förstås också att sätta på den manuellt, om man vill stila för gäster. Bilden nedan på bäckfåran är från 2003, och bäcken är vid fototillfället avstängd.

Planteringarna öster om bäcken består i den övre delen mest av små rhododendron, mest williamsianumhybrider från tidiga frösådder . Ett par vitblommiga tibast växer också här. Det mesta har numera växt till sig rätt bra.

Mellan buskarna finns det gamla blåbärsriset kvar, men har delvis fått konkurrens av invandrande Liten Häxört. Markvegetationen består annars mest av olikfärgad lungört, och flera sorters primulor. Under en period växte det till och med japanska primulor i själva bäckfåran, eftersom de frösådde sig själva och fröna fördes nedströms av vattnet. Tyvärr är just de japanska rätt kortlivade, så de har numera gått ut, men jag funderar på att fylla på från nya frösådder nästa år.