Södra delen av Ferievägen, som det såg ut sommaren  före vägbygget

Utbyggnaden av den nya Ferievägen innebar naturligtvis en massiv förändring för hela vårt område. Vad som tidigare varit en gammal blandskog, genomkorsad av en ganska frekventerad gångstig, förvandlades nu till vägmark, med en rad bostadstomter på västsidan. Med den nya planutformningen omgavs dammen av vägar på tre sidor; huvudvägen, och en mindre sidoväg, som betjänade våra tre tomter och ytterligare en tomt närmast korsningen.

Själva vägbygget genomfördes under hösten och vintern 2009-2010 av Skanska och var inte smärtfritt. Under byggtiden såg det hela förstås förfärligt ut, med två meter djupa schakt där vägar och avlopp skulle gå, och jättelika högar av trädstammar, rötter, sprängsten, lera och jordmassor överallt. Under nästan ett år var området ett lerigt, bullrande inferno, där det tidvis nätt och jämt gick att balansera sig fram mellan vallgravarna under hundpromenaderna.

Alla träd inom ett 14 m brett område fälldes, så även om själva vägen bara var 6 m bred, blev det ett ca 4 m brett, kalt område på var sida. De flesta träden forslades bort av Skanska, som även fräste bort stubbarna, men jag bad dem lämna kvar en del av stammarna från vår mark, som vi tänkte ha till ved senare. Det blev en stor hög av trädstammar, som hamnade på östra delen av dammtomten, alldeles intill Amandas uppfart. Där blev den sedan liggande och förfulade lanskapet under alltför många år.

Hösten och vintern blev jobbiga för mig, som är van vid tystnad och stillhet, särskilt som ett nytt husbygge samtidigt drog igång mittemot övre delen av dammtomten, om än så långt ner i slänten att det knappt syns från vägen. (Där bor numera Andrea och Magnus, och deras barn, Hjalmar och Wilmer. Och huset, som ritades av Andrea, blev väldigt snyggt till slut).

Undergrunden där dammen ligger bestod av en stor lerficka, men på några ställen behövdes det sprängning. När de sprängde för vändplatsen till Lilla Ferievägen, misslyckades de på något sätt med skyddstäckningen, och en massa stora stenar flög in på dammtomten och slog ut en tio meter lång sträcka av min redan etablerade buskskärm. Sprängkillarna var dock justa, de bad om ursäkt, och gav mig 5000:- som kompensation för de förlorade plantorna. Pengarna kom väl till pass för kompletterande buskinköp, men jag hade hellre haft kvar mina självproducerade buskar, som jag vårdat under mer än tio år.

En liten fördel med sprängningsarbetena var dock att det försåg mig med massor av stenar, som gick att använda till att bygga naturstensmurar. Under hela byggtiden plockade jag systematiskt ut och lagrade upp alla lagom stora och någorlunda platta stenar som jag kunde komma åt i sprängstenshögarna. (Far sa alltid att trädgårdsägare borde ha en "stenbank". Och de här stenarna skulle komma väl till pass senare, när nivåskillnaderna mot de nya vägarna skulle tas upp).

Trädfällning för Ferievägen