Vedklyven sätts ihop, med högarna av stammar i bakgrunden

I samband med det övriga vägbygget gjorde Skanska en provisorisk väg i tomtskaftet till Amandas tomt, och drog även upp ledningar till själva tomten. Tomtskaftet, som är 4.5 meter brett, har en vinkel på mitten, men själva vägbanan, som bara behöver vara 3 m bred, kan dras i en mjuk S-kurva runt en stor tall på min sida, så att sidoremsan ömsevis hamnar på min eller Niklas sida av vägen. För att klara stabiliteten ut mot den delvis rätt branta slänten ner mot min tomt, ligger det ganska mycket exponerad sprängsten i kanten av vägen.

Vägstumpen har därefter under årens lopp använts som upplag för diverse grus-, jord-, och rishögar, och i den övre delen som eldningsplats för det årliga skräpbålet.

På den planare ytan innanför den nedre delen av vägen låg under mer än 5 års tid två jättehögar med gamla trädstammar från avverkningen före vägbygget, täckta av presenningar. De belamrade minst 50 kvadratmeter mark, och det hela såg inte särskilt roligt ut, särskilt som högarna låg rakt i utsikten från Niklas och Katrins veranda. Men eftersom jobbet var för stort och olustigt att göra själva, lejde vi till slut ut det.

2015 sågade de frilansande Pensionärstvillingarna Lennart och Bengt äntligen upp högarna av trädstammar. Året efter, 2016, dominerades helt av ved. Wellfeltarna inskaffade en vedklyv, som alla i familjen köpte in sig i, och byggde även två vedförråd på sin tomt, med hjälp av Lennart Hildingsson.

Niklas och Emilie vid klyven                  Vedskjulet börjar fyllas                          Ännu ett vedskjul  på gång          

Sedan anordnades flera arbetshelger. En person skötte klyven, två bar fram och lastade på, medan resten staplade den redan kluvna veden, samtidigt som bygget av skjulet pågick.. Det gick snabbt och effektivt, och på otroligt kort tid förvandlades högarna av stammar som legat och skämt utsikten i mer än fem år, till prydliga vedstaplar under skärmtak. Eftersom det första förrådet snabbt fylldes, togs ett beslut på stående fot, att bygga ytterligare ett, uppe vid husentrén.

Veden, liksom vedklyven, är gemensam. Lennart H. kör ibland ner några släpkärror till Halmstad, Niklas och Katrin tar ofta med en säck ved i bilen till Stockholm, en hel del har hamnat i min egen vedbod, och resten eldar familjerna Wellfelt upp på plats under vinterhalvåret. Framöver kommer nog en del ved att få åka ner till Blekinge också, eftersom snickerifabriken. som hittills hållit Boel och Lennart med ved, nu har stängts.

Nästan fullt hus efter avslutade dagsverken 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har lyckars förlora min armbandsklocka ute i snön på morgonpromenaden med hunden, och så här i efterhand har jag svårt att fatta hur det kan ha gått till. Varför jag plötsligt skulle ha haft behov att skala av mig vantarna för att titta på klocka...

Jag är fortfarande utan bil, och eftersom det är jobbigt att ta bussen till och från affären skjuter jag besöken framför mig så länge som möjligt. Det avgörande är när filmjölken tar slut, vilket händer var nionde dag, och på måndagen, (15.11), var d...

Det har blivit lite si och så med bloggrapporterna på sistone – det ser ut som jag har tappat bort ett par veckor helt och hållet, och de senaste bloggarna är dessutom feldaterade. Inte för att det spelar så stor roll – det händer inte så...

Minns i november, den ljuva september, den tid då äpplet faller moget. Grå är november men ljus är september, för den som bara väntar troget. Mörk är december men ljuv är september, då livet är öppet och redoboget. Dofter vi anar och vinden oss manar...