Överblick norrut  från arbetsytan vid västra tomtgränsen, innan randplanteringarna påbörjades

Randplanteringen längs den övre, södra delen av Ferievägen blev ett långdraget projekt. Det påbörjades egentligen redan strax efter vägbygget 2010, medan jag väntade på att vägkanterna kring dammen skulle bli klara för plantering. Jag hade bara småplantor till förfogande då, från min egen och Guns tomt, mest rotskott av forsythia, syren och hägg, och några små fröplantor av lönn. För att det inte skulle se för stelt ut, planterade jag buskarna i två halvcirklar, den övre med hägg, den nedre med lönn. Jag brydde mig inte om att göra några större planteringsgropar, bara satte ner dem i gräset där jag lyckades komma ner med spaden.

Resultatet blev därefter. Plantorna stod och marade, och var bara obetydligt större när jag återtog arbetet fem år senare. Den här gången tog jag rejälare tag. Jag startade med den nedre halvcirkeln, där jag grävde ut ett halvmeterdjupt dike utanför de gamla buskarna, som sedan fylldes med en bra jordblandning. Samtidigt fick förstås de gamla syrenerna också betydligt mer och bättre jord att växa i, åtminstone på utsidan.

Marken visade sig vara mycket svårgrävd; jordmånen var ren morän, och full av stora rullstenar. Detta var inte helt negativt, varje uppgrävd sten betydde ett rejält hål att fylla med bättre jord, och själva stenarna kom väl till pass för stödmurarna.

De flesta av jordstenarna lyckades jag spetta upp själv, men en del var så stora att jag måste invänta hjälp från någon av de tillresta starka gossarna, Niklas och Lennart. Det gjorde att arbetet ofta stod still i veckor, men det spelade inte så stor roll, eftersom jag samtidigt jobbade med andra projekt, bl.a området vid vändplatsen och entrépartiet till min egen tomt. De uppgrävde stenarna hamnade i en låg stödmur ut mot vägslänten, för att få upp jordnivån ytterligare och ge mer plats för buskarnas rötter.

Efter hand utökades projektet inåt, eftersom jag samtidigt ville bli av med ett irriterande bestånd av fjälltolta i gräsytan på ömse sidor av Västra Stigen, och även begränsa beståndet av krypande vildkaprifol, som infiltrerat ängsytan i södra delen. Så till slut blev det ytterligare en halvcirkelformad platå innanför, även denna med ett delvis rejält jordlager innanför en lägre stödmur mot utsidan och nordhörnet, där det redan stod en rätt stor japansk lönn, som nu fick lite mera matjord runt fötterna.

I den inre delen mot Västra Stigen består marken dock huvudsakligen fortfarande av den gamla ängsjorden, med undantag för tre planteringsgropar, där jag baxat upp några stora markstenar som sedan använts till yttermuren. I groparna sattes ett antal rotskott av Euonymus saccalinensis från Guns tomt. Tanken är att den här delen så småningom ska uppfattas som liten lund, med några glesa småträd, en fortsättning söderut på Magnolialunden.

Sommaren 2016 var nedre halvcirkeln någorlunda klar, och jag åkte på inköpsresa till Fly, Jordnära och Lyckas, för den här gången ville jag ha lite större köpeträd och -buskar. Det visade sig plötsligt finnas silverpil till salu igen, så jag köpte två stycken, varav den ena så småningom hamnade nere vid södra dammstranden. Just pilarna råkade lite illa ut, eftersom de var tänkta för den övre halvcirkeln, och det området var långtifrån klart för plantering när jag köpte dem. De blev därför kvar lite för länge i krukorna, och jag slarvade med vattningen, tills jag plötsligt upptäckte att båda såg heldöda ut. Jag lyckades dock väcka liv i dem igen, genom att ställa dem i bäcken några dagar, och sedan beskära dem i toppen.

De andra buskarna kom i jorden någorlunda snabbt. I den yttre randen av den nedre halvcirkeln blev det en rad av fyra nya syrener, två vita, en lila och en rosa, mellan en gammal Viburnum carlesii i norr och ett par befintliga gullregn i söder. De gamla syrenerna fick samtidigt också betydligt mera jord att växa i, vilket behövdes, för de såg rätt ynkliga ut. Närmast gullregnen satte jag också en gråbladig havtorn och en mörkröd smällspirea. Jag hade beundrat just den färgkombinationen på bild någonstans och ville pröva den själv.

Eftersom jag nu hade åstadkommit ganska stora ytor av öppen jord, blev det nödvändigt att planera för marktäckare, för att inte ogräset skulle ta över, särskilt i den yttre delen, där jorddjupet var ganska stort nu. Planen var att huvudsakligen använda myskmadra i den yttre cirkeln, och ormöga och kaukasisk förgätmigej i den inre, där jorden inte var lika djup.

Jag delade alltså gamla plantor av ormöga, och rev upp tussar av myskmadra som jag stoppade ner här och var. Senare petade jag också ner några plantor av gullgröna, som jag köpte på rea hos Lyckas. I den yttre cirkeln satte jag också ett antal valeriana, som jag dragit upp med roten vid diket nere vid campingen, och spridde även ut en del frö. Visionen var vita flockar av valeriana, svävande på höga stänglar över den vitblommande myskmadran.

Sedan övergick jag ganska omgående till den övre halvcirkeln. Även där grävde jag ut ett rejält dike utanför de gamla småbuskarna, och gjorde en låg stödmur ut mot vägen. Området visade sig vara minst lika svårgrävt som det nedre, men jag hann få ner de sista köpebuskarna, ett par doftschersminer och den sista silverpilen från Fly, innan arbetet fick avbrytas för vintern.

Året därpå var hela den nedre halvcirkeln övervuxen av högt ogräs, så jag fick börja med en ordentlig grovrensning för att ge marktäckarna en sportslig chans, innan jag återgick till den övre halvcirkeln igen. Men eftersom större delen av 2017 ägnades åt vedklyvning och vägkanten mot vändplatsen, hann jag bara med ungefär halva sträckan, innan det blev för blött och tungt att gräva under den regniga senhösten. Det sista jag flyttade dit var en kastanj, en av de fröplantor som jag fått av grannen Andrea, och som vid det här laget hunnit växa sig riktigt stor.

Och i och med med detta är historiken om mitt woodland i stort sett framme i nutid, för den övre halvcirkeln är ännu, vintern 2017-18, inte avslutad. Det kommer också förmodligen att bli ytterligare en halvcirkel, denna gång med den konvexa sidan vänd inåt, för att knyta ihop de nya randplanteringarna med taxushäcken vid arbetsplatsen.

Men det får som sagt bli nästa år.