Direktlänk till inlägg 11 januari 2018

Mitt gamla växthus

Av Viveka Ramstedt - 11 januari 2018 23:01

 

Vinrankan 2009


 

Mitt nästan femtio år gamla växthus, som numera är väldigt förfallet, var en gång höjden av teknisk innovation.

 

I början av sjuttiotalet köpte far och jag varsitt växthus från Kuno Krieger i Tyskland, som var något av en pionjär på den tiden, när det gällde villaväxthus. Vi körde ända ner till Ruhrområdet för att hämta dem, och fraktade hem dem på biltaket. (Bilen packades förstås också full av rhododendronhybrider, från de kända odlarna Hobbie och Jeddeloh).

 

Fars växthus var fristående, medan mitt var designat som ett uterum, där en av långväggarna var gemensam med huset. Jag hade alltså direktingång från vardagsrummet, vilket jag tyckte var väldigt praktiskt. Stommen var av aluminium, med dubbla glasrutor i väggarna och kanalplast i taket. Det hade automatiska fönsteröppnare av bimetall, för att lufta ut den värsta middagshettan. Det hade värmeslingor under golvet, termostatstyrda element på långväggen och lysrörsbelysning i taket.

 

Numera är ju villaväxthus ganska vanliga, men våra var bland de första i Sverige. Det var så pass ovanligt på den tiden, att GP kom och gjorde hemma-hos-reportage om det hos mig, vilket jag förstås tyckte var rätt häftigt. Hur de lyckades få reda på att vi hade dem, vet jag faktiskt inte. Men att reportaget handlade mer om mitt växthus än om fars, (som var betydligt större och ännu mer avancerat), berodde förstås på att jag var ung tjej.

 

Det första vi planterade, i båda växthusen, var varsin vinranka. De växte sig snabbt jättestora, och under alla de år som växthusen hölls uppvärmda vintertid, kunde vi skörda massor av små söta, blå druvor, ända fram till jul. Som mest plockade jag ett fyrtiotal klasar under en höst.

 

Men framför allt användes båda växthusen till förökning.Tillsammans med växthusen köpte vi också hyllor och växtbord, med galler av aluminium som bäryta.

 

På den tiden hade både far och jag dille på förökning av växter, både med frö och sticklingar. Varje vår, under perioden från mitten av januari, då fröerna från Trädgårdsamatörerna kom, fram till i april-maj, när sådderna kunde flytta utomhus, var i stor sett varje horisontell yta i växthuset täckt av sålådor i olika storlekar.

 

Elvärme var billig på den tiden, så vi höll en minimitemperatur på +5 grader även vintertid. Eftersom mitt växthus hängde direkt på husväggen med en glasad altandörr emellan, fick det naturligtvis också en hel del spillvärme från huset. Det var positivt ur växternas synvinkel, men negativt för den totala elförbrukningen.

 

Sedan vet ju alla vad som hände med elpriserna. Jag försökte i några år att hålla uppe temperaturen vintertid, genom att bokstavligen paketera hela växthuset i bubbelplast. Men vid min ålder blir det för jobbigt att klättra upp på stegar och hantera 5 meter långa sjok av bubbelplast. Så numera har jag gett upp det också, och växthuset värms inte längre upp vintertid, annat än med spillvärmen från huset, vilket nätt och jämt håller det frostfritt. Lysrören fungerar dock fortfarande, och det skulle förmodligen elementen göra också, om jag inte vore för snål att sätta på dem.

 

En effekt av att vinteruppvärmingen försvunnit är att vinrankan inte längre bär frukt. Den överlever visserligen vintrarna, men tydligen är den inte tillräckligt vital för att klara att sätta blomknopp och frukt.

 

Förmodligen bidrog klättrandet på taket till växthusets gradvisa förfall. Kanalplastskivorna sades vara stabila nog att klara tyngden av en människa, men för några år sedan började taket att läcka, och det visade sig att flera av skivorna hade brutits på mitten. Varje gång det regnade blev det stora, våta fläckar på golvtrallarna. Jag försökte laga provisoriskt med silvertejp, men det började snart läcka igen.

 

Numera används växthuset egentligen bara som någon sorts vinterförråd för tomma blomkrukor och halvhärdiga krukade uteväxter, som Agapanthus. Och ett utrymme som inte används aktivt, har en benägenhet att bli skräpigt och belamrat - det är knappt jag ids sopa upp de fallna löven från vinrankan nu för tiden. Och viss är det synd, på något som en gång i tiden var min stolthet och glädje.

 

Så för ett par år sedan beslutade jag att byta ut kanalplasten i taket. Jag blev dock både besviken och avskräckt. när det visade sig att mellanrummet mellan stolparna på framsidan var 70 cm. Svensk standard är ju 60 cm, och trots idogt sökande på nätet, kunde jag inte hitta bredare skivor någonstans.

 

Med läckande tak var det ju ingen större idé att satsa på resten. Så jag avskrev motvilligt hela förnyelseprojektet, och växthuset fick fortsätta att bara vara vinterförråd.

 

Ända tills för en dryg månad sedan.

Då jag plötsligt och av en ren slump upptäckte, att avståndet mellan stolparna längs långväggen såg påtagligt smalare ut än på kortsidan. Jag kollade med tumstocken, och mycket riktigt; Glasrutorna på långväggen var 60 cm, inte 70. Och det var förstås bredden på långväggen, som också var avgörande för skivorna på taket.

 

Jag hade helt enkelt mätt fel vägg. Pinsamt, men sant, (och ganska typiskt mig). Trots att jag gått på teknisk högskola, är jag nästan skrämmande oteknisk.

 

Så nu ska det bli helrenovering till våren. "Pensionärspojkarna", som brukar assístera mig och Gun med tunga eller bökiga sysslor, ska få byta ut plastskivorna i taket. Pojkarna är visserligen nästan lika gamla som jag, men eftersom de är gamla televerksarbetare, och vana vid att klättre upp i höga elstolpar, delar de inte min aversion mot stegar.

 

Resten av jobbet; (röjning av bråte, städning, fönsterputsning, rengörning av golvtrall och byte av den gamla matjorden i planteringsytorna) borde jag kunna klara själv.

 

 

Förökning i växthuset - på den tiden det begav sig

 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Viveka Ramstedt - 15 december 2023 10:15

Av Viveka Ramstedt - 29 november 2023 10:03

Jag har lyckars förlora min armbandsklocka ute i snön på morgonpromenaden med hunden, och så här i efterhand har jag svårt att fatta hur det kan ha gått till. Varför jag plötsligt skulle ha haft behov att skala av mig vantarna för att titta på klocka...

Av Viveka Ramstedt - 1 december 2021 16:34

Jag är fortfarande utan bil, och eftersom det är jobbigt att ta bussen till och från affären skjuter jag besöken framför mig så länge som möjligt. Det avgörande är när filmjölken tar slut, vilket händer var nionde dag, och på måndagen, (15.11), var d...

Av Viveka Ramstedt - 15 november 2021 17:21

Det har blivit lite si och så med bloggrapporterna på sistone – det ser ut som jag har tappat bort ett par veckor helt och hållet, och de senaste bloggarna är dessutom feldaterade. Inte för att det spelar så stor roll – det händer inte så...

Av Viveka Ramstedt - 8 november 2021 08:04

Minns i november, den ljuva september, den tid då äpplet faller moget. Grå är november men ljus är september, för den som bara väntar troget. Mörk är december men ljuv är september, då livet är öppet och redoboget. Dofter vi anar och vinden oss manar...

Presentation


Trädgård och hundar upptar en stor del av mitt liv.

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1 2 3 4 5 6 7
8 9 10 11 12 13 14
15 16 17 18 19 20 21
22 23 24 25 26 27 28
29 30 31
<<< Januari 2018 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards