Förr läste jag mycket trädgårdsböcker. En av mina favoriter var Beverly Nichols, en engelsk författare som är både trädgårdskunnig och rolig, (och ofta elak, särskilt mot kvinnliga trädgårdsälskare). På den tiden fanns det knappast några bilder alls i trädgårdsböckerna, men ord säger faktiskt - åtminstone ibland - mer än en bild, och det var inte ovanligt att man köpte en växt baserad på enbart beskrivningen i en bok. Vilket ibland blev komplicerat, eftersom författaren inte alltid använde de latinska namnen, särskilt när stilen var lite kåserande.

Jag minns speciellt ett tillfälle, när far var ytterst frustrerad över att inte kunna räkna ut vad "Vinterstormhatt" kunde vara för något på svenska. Inte så konstigt, för det enda växten ifråga hade gemensamt med Stormhatt var formen på bladen. Men den lät intressant, bl.a för att den sades blomma i januari. På den tiden fanns ju inte internet, och inga svenska trädgårdsböcker hade namnet i sina register. Men så småningom visade sig "Winter Aconite" helt enkelt vara Vintergäck, Eranthis hyemalis, (vilket han redan hade fullt av i sin trädgård)

.

Det är därför som alla Trädgårdsamatörer "talar latin". Ett par av mors och fars bästa trädgårdsvänner, Tor och Sonja Svantesson, hörde till en generation som inte kunde ett ord engelska. Trots detta klarade de sig utmärkt på de gemensamma trädgårdsresorna utomlands. De kommunicerade helt enkelt med de lokala trädgårdsägarna genom att utbyta växtnamn på latin.

Trädgårdsamatörernas årliga frölista anger över huvud taget inte de svenska namnen på växterna. Och visst kan ett namn i listan som t.ex "Campanula latiloba : syn. C. persicifolia ssp. sessiliflora " verka lite avskräckande för en nykomling i klubben, men det beror åtminstone delvis på biologernas vana att byta namn på vissa växter. (Ifall någon undrar, är det en form av vanlig stor blåklocka).

På fars tid var de flesta av trädgårdsböckerna illustrerade med teckningar, eller möjligen en handfull färgfoton, som då var tryckta på speciellt, blankt papper, och satt mitt i boken. Det fanns ett fåtal böcker, bl.a ett par av Tor Nitzelius, som var upplagda mer som en flora, och därmed hade färgtryck rakt igenom, men då var illustrationerna oftast akvareller.

Numera har ju varenda trädgårdsbok så många tjusiga fotografier, att man nästan tycks tappa bort texten ibland. Med moderna kameror kan ju i stort sett vem som helst ta fantastiska bilder, och jag saknar faktiskt de målande beskrivningarna. Och det är så mycket man behöver veta om en planta, annat än att den har vackra blommor. T.ex slutlig storlek, härdighet, krav på jord och placering, tendens att sprida sig över hela trädgården, och en del annat matnyttigt. Ibland får man inte ens namnet på den vackra blomman, och då blir jag sur.

Men numera finns det ju också internet, och det gör delvis livet mycket lättare. Säg t.ex att man har tappat bort namnet på en blomma, som man mycket väl vet vad den hette - (och tro mig, det händer alldeles för ofta i min ålder)! Då kan man googla på "vägkantsblommor", och sedan bläddra bland svaren man får upp, tills man ser ett namn som man känner igen.

Numera kan man till och med googla på "vinterstormhatt" och få upp flera träffar  på svenska. Samtliga tycks dock vara automatiserade översättningar från engelska websidor, gjorda med Google Translate, av språkkvaliteten att döma.

Vinterstormhatt, som växtnamn, existerar fortfarande inte i Sverige.