Om man vill ha en lättskött trädgård, utan att behöva rensa ogräs dagarna i ända. ska man satsa på marktäckare. Såvida man inte föredrar att lämna den naturliga marken helt orörd förstås, vilket egentligen är det allra enklaste. Den bästa marktäckaren i skogsmark är t.ex blåbärsris, och på torra, steniga och soliga sluttningar ljung.

En av de sakerna jag faktiskt ångrar mest i mitt trädgårdsliv är, att jag tillät entreprenören, som frilade grunden till min utbyggnad, att skjutsa ut den utgrävda jorden över min steniga sydvästsluttning, som tidigare var täckt av ljung. Det lämnade mig med en betydligt brantare sluttning, som egentligen inte är lämplig till någonting, eftersom jordlagret fortfarande är lite för tunt för buskar eller gräs, men för tjockt för att ljungen skulle komma tillbaka.

Vis av skadan undviker jag i görligaste mån att röra de delar av mitt woodland där det naturligt växer större bestånd av blåbärsris eller harsyra, eftersom de knappast går att återplantera. Men stora delar av området består av utfyllda lågpartier kring dammen, som tidigare varit sankmark. Uppfyllnaden har till stor del gjorts med de årliga lövhögar som jag räfsar ihop på höstarna, och under en lång period, innan löven brutits ned, växer i stort sett ingenting alls där. Efter att löven förvandlats till fet svartmylla, växer det i gengäld lite för bra. Så på längre sikt vill jag ha en snygg och lättskött undervegetation, och då blir det alltså marktäckare.

Definitionen på en marktäckare är att den ska vara låg, mattbildande och tillräckligt livskraftig för att skugga ut andra låga plantor, samtidigt som den inte konkurrerar med större växter, som träd, buskar och högvuxna perenner. För att vara effektiv måste den också täcka marken större delen av året.

Vitsippor och vårlökar, som scilla och crocus, är alltså inte marktäckare, även om de kan bilda mattor, eftersom de går ner helt ganska snart efter blomningen. Gräs, med få undantag, är inte heller marktäckare, eftersom gräsytor måste klippas regelbundet för att hållas på rätt höjd, och många gräsarter dessutom har så djupa rötter att de interfererar med buskrötterna.

Gränsen mellan marktäckare och ogräs är egentligen hårfin, och det bästa exemplet på det är de mattor av Liten Häxört, (Circea alpina), som täcker stora partier av mitt woodland. Den har garanterat kommit dit med någon planta från mors trädgård, och den kommer garanterat att stanna där för alltid. För har man väl fått in häxörten i sin trädgård, så blir man aldrig av med den igen.

Mor hatade den, och kallade den för världens värsta ogräs. Hon gjorde allt för att rensa bort den, utan att någonsin lyckas, annat än mycket tillfälligt. Och jag skulle aldrig rekommendera häxörten till någon annan trädgårdsägare, på grund av hur invasiv och svårutrotlig den är.

Men faktum är att jag själv är väldigt förtjust i häxört, och skulle aldrig falla mig in att försöka utrota den, (som jag faktiskt gjort med ett par andra vackra men invasiva ogräs). För det första gör den ingen skada, åtminstone i min miljö. De buskar, liljor eller perenner som växer i mattorna av häxört, är totalt oberörda, det verkar inte som om rötterna interfererar med varandra över huvud taget.

För det andra är den jättevacker. Den har en skir, grön grönska, och blir översållad av söta vita små blommor på sommaren. Dessutom har den ett växtsätt som anpassar sig till jorddjupet, vilket gör att mattorna aldrig blir monotona. Även om markytan är fullständigt plan, böljar häxörten upp och ner i mjuka vågor, beroende på hur tjockt jordlagret är ner till alven.

För det tredje tycks den kunna överleva precis var som helst. Det är den enda växt jag vet som faktiskt klarar att växa i mina högar av färskt eklöv. (Och då ska man hålla i minnet att eklöv innehåller ett ämne som direkt motverkar andra växters förmåga att slå rot. Det är ekarnas sätt att hålla rent i sin egen närmiljö runt stammen).

För det fjärde - och det är faktiskt en fördel - grönskar den ganska sent. Det gör att mattorna av vårblommor, som vitsippor, scilla och crocus, har hunnit vissna ner, redan innan häxörten visar sitt första gröna skimmer. Sedan börjar den blomma kring månadsskiftet maj-juni, och blomningen fortsätter sedan hela sommaren. Vilket ger maximal utdelning av blomprakt på samma yta.

Det finns åtskilliga alternativ till häxörten, många av dem lika effektiva, men mera "rumsrena". Men mera om dessa i nästa inlägg om marktäckare.

Häxörten förblir ändå en av mina favoriter.

Rhododendron i matta av häxört