Det finns många websidor med uttömmande information om marktäckare, bl.a den här; http://rosenholm.se/?page_id=1284
Kommersiella websidor, som Odla.nu, Perenner.se/, m.fl brukar också ha temasidor om marktäckare.

För att fylla mina krav på marktäckare ska de vara effektiva, bilda en tät sammanhängande matta under en stor del av året, och antingen ha ett dekorativt bladverk eller vackra blommor - (gärna bådadera). Men olika marktäckare fungerar olika bra i olika miljöer. Hos mig betyder det att de också måste klara ett skuggigt läge, eftersom jag har ett woodland.

Så här är några av mina favoriter, som fungerar utmärkt för mig.
Plus en obesvarad kärlek, som av någon anledning inte fungerar.

Myskmadra (Galium verum) är min absoluta favorit bland marktäckarna. Dels är den väldigt vacker, med sina skira vita blommor. Dels är den otroligt effektiv. Den klarar till och med att konkurrera ut kers, och faktiskt även häxörten, (som den för övrigt är ganska lik, vid en hastig blick). Men rotsystemet hos Häxört och Myskmadra är väldigt olika. Medan häxörten skickar ut långa, tunna och spröda rottrådar i alla riktningar, har myskmadran en otroligt kompakt rotfilt, som nästan påminner om en dörrmatta till konsistensen. Det gör att det är lätt att skära ut en fyrkant för att flytta någon annanstans - och förmodligen lika lätt att göra sig av med den myskmadran helt och hållet, om man nu skulle vilja det. Men vem skulle ens komma på tanken att göra sig av med en så fantastisk växt? Den är inte bara vacker, den doftar också. Och förvånansvärt nog, med tanke på hur kompakt rotfilten är, verkar den inte påverka de buskar som växer i mattorna negativt på något sätt.

Ormöga. (Omphalodes verna), hör till de marktäckare som tycks kunna växa precis var som helst, och sådana växter gillar jag. De rymmer t.ex ofta ut i grusgångarna intill de ställen där man faktiskt har planterat dem, och vill man inte ha dem där, är de lätta att riva upp och stoppa ner någon annanstans. Mattorna de bildar är låga och prydliga, med friskt gröna blad, och vackra klarblå blommor, ganska tidigt på våren. Den är inte lika effektiv som myskmadran, när det gäller att täcka bort andra örter, men när mattorna väl har etablerat sig är de mycket hållbara

Nävor (Geranium), framför allt flocknäva och blodnäva, men även andra lågväxande sorter, är suveräna marktäckare under buskar som tål lite högre markvegetation. Till skillnad från andra marktäckare sprider de sig huvudsakligen med revor, d.v.s långa skott, som sedan slår rot en bit från moderplantan. Det gör mattorna mindre kompakta, men eftersom nävorna är högre och buskigare, täcker de bra ändå. Ett parti med nävor skulle förmodligen kunna konkurrera ut häxörten, men jag tror de skulle ha problem med att tränga sig in i ett etablerat bestånd av myskmadra.

Det finns mängder av olika namnsorter av näva, med blommor i alla nyanser, från vitt, rosa och rött, över till lila och mer eller mindre rent blått. Bortsett från den gamla högvuxna arten Midsommarblomster, (Geranium sylvaticum), har blått hittills varit en ovanlig färg bland nävor, men under det senaste året har det kommit fram ett antal klarblå sorter även bland de mera lågvuxna, bl.a G. 'Azur Rush' och G. Rozanne 'Gerwat'.

Namnsorter av nävor hör till det som trädgårdsfolk ofta börjar samla på. (Jag har själv ett ganska stort urval vid det här laget, men som vanligt ingen ordning på vad som växer var).

Slutligen min obesvarade kärlek; Hasselört (Asarum europeum). Även om blommorna är obetydliga, hör den till de vackraste av alla marktäckarna, eftersom de blanka, mörkgröna bladen är så dekorativa. Teoretiskt borde den fungera perfekt hos mig, eftersom den sägs vara idealisk för skogsmark och skugga. Men av någon anledning har jag aldrig lyckats etablera den, trots upprepade försök. Den bara försvinner spårlöst över vintern, även om det inte varit extremkallt.

I höstas fick jag en kruka med hasselört i present av ägaren till Lyckas Trädgård. Han säger att den växer som ogräs i skogsbacken bakom handelsträdgården, och det finns egentligen ingen vettig anledning till varför den inte skulle gå hos mig också. Kanske har jag bara haft otur. Och eftersom gåvor brukar bringa tur, hoppas jag på det bästa den här gången. Men för säkerhets skull har jag lämnat plantan kvar i krukan, som i sin tur har grävts ner i Rosengården, för att jag ska ha koll på den över vintern.

Ormöga vid bron