Med undantag för måndagen, då det faktiskt fortfarande gick att räfsa löv, har det varit minusgrader och snö hela veckan. Det enda som gick att göra utomhus var att beskära buskar, och eftersom det inte är min älsklingssysselsättning, har inte mycket blivit gjort på den fronten heller. Särskilt ogillar jag att beskära rosenbuskar, eftersom det brukar bli ett blodigt jobb, så trots att jag vet att buskarna på ön behöver tas om hand, fortsätter jag att skjuta upp det, med ursäkten att dammen inte är tillräckligt frusen för att isen ska hålla att gå på.

Istället gav jag mig på vinbärsbuskarna utenför Rosengården. Även detta var ett jobb som borde ha gjorts för flera år sedan, särskilt som jag varit dum nog att plantera några skott av trädgårdshallon inom samma smala utrymme mellan två gångar. Grundidén var att bären skulle vara lätta att plocka från båda håll. Och visst, både vinbär och hallon har gett jättebra skördar i många år. Men på grund av trängseln söker de sig förstås utåt, för att få bättre ljus, och vid det här laget var båda gångarna mer eller mindre fullständigt blockerade av liggande och överhängande grenar.

Jag var tvungen att ta till radikala grepp för att över huvud taget få ordning på trasslet. Man ska ju i första hand ta bort de äldsta stammarna, men för att över huvud taget komma i närheten av dem, fick i stort sett alla hallonskott, och en hel del yngre rotuppslag av vinbären tas bort först. Arbetet är bara påbörjat, men det ser ganska kalt och skövlat ut i den ända jag startade.

I övrigt har det varit betydligt mera folk än vanligt i vår lilla familjeenklav vid dammen, eftersom Lennart Hs 60-årsdag firades på Lövekulle, med injudna gäster både inom och utanför familjen. Det var alltså fullt hus i båda husen under helgen. Emilie kom redan på torsdagskvällen, för att jobba med förberedelserna, medan de flesta andra anlände lördag middag. Huvuddelen av festligheterna ägde sedan rum i Niklas och Katrins hus, så hela familjen Familj var fullt engagerad.

Själv bidrog jag i någon mån, genom att rensa, skala och hacka diverse ingredienser under några timmar på fredagskvällen, medan Emilie, parallellt med att hon handledde mig, höll koll på tillagningen av tre olika måltider samtidigt. Det roliga med Emilies matlagning är att hon använder recept och kryddor från Indonesientiden, som gör att ingredienser som majskyckling, groddar, strimlad omelett och nudlar blir till en spännande smakupplevelse. Jätteräkorna, (ekologiskt odlade), gjorde förstås sitt till, och soppan blev jättegod, liksom köttgrytan kvällen innan, då vi även lärde oss minst en ny snapsvisa.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har lyckars förlora min armbandsklocka ute i snön på morgonpromenaden med hunden, och så här i efterhand har jag svårt att fatta hur det kan ha gått till. Varför jag plötsligt skulle ha haft behov att skala av mig vantarna för att titta på klocka...

Jag är fortfarande utan bil, och eftersom det är jobbigt att ta bussen till och från affären skjuter jag besöken framför mig så länge som möjligt. Det avgörande är när filmjölken tar slut, vilket händer var nionde dag, och på måndagen, (15.11), var d...

Det har blivit lite si och så med bloggrapporterna på sistone – det ser ut som jag har tappat bort ett par veckor helt och hållet, och de senaste bloggarna är dessutom feldaterade. Inte för att det spelar så stor roll – det händer inte så...

Minns i november, den ljuva september, den tid då äpplet faller moget. Grå är november men ljus är september, för den som bara väntar troget. Mörk är december men ljuv är september, då livet är öppet och redoboget. Dofter vi anar och vinden oss manar...