Många av de större variationerna bland växterna i mitt woodland har haft orsaker utanför min egen kontroll. Den största förändringen var förstås orsakad av den nya detaljplanen. Hela karaktären på området förändrades radikalt efter att de nya vägarna och husen kom till.

Området, som tidigare bestått av en skyddad glänta med en näckrosdamm, mitt i en för övrigt ganska tät blandskog, exponerades plötsligt på tre sidor. Det blev soligare och ljusare, men också blåsigare. Det var en så stor förändring att det förmodligen höjde klimatzonen ett steg, åtminstone utefter huvudvägen. Samtidigt blev det naturligtvis helt nya förutsättningar för markvegetationen, genom den ökade solbelysningen, så det var inte alltigenom negativt.

En del av mitt woodland som däremot verkligen påverkades negativt av framför allt de nya vägarna var dammen. I ett enda slag förlorade den en tredjedel av sitt tillrinningsområde. Men än värre var att sprängningarna för väg och VA också skapade en öppning i den underjordiska bergsrygg, som ursprungligen höll både lerfickan runt dammen och grundvattennivån på plats. En direkt effekt av vägbygget är att avrinningen har ökat väsentligt.

Vattenståndet i dammen har alltid varierat med regnmängderna, men efter vad jag minns har det bara hänt en gång under alla år att den blivit torrlagd. Det var en extrem torrsommar under1979, då dammen nästan torkade ut helt, och jag utnyttjade situationen för att genomföra den stora dammrensningen.

Röd näckros vid lågvatten

Nuförtiden händer det flera gånger om året att vattenståndet blir så lågt att näckrosorna växer som kabbelekor rätt upp, istället för att flyta på ytan. Det gör att vi ofta måste fylla på dammen uppifrån mitt hus, via den lilla dammen och bäcken. Utan det artificiella tillskottet skulle den förmodligen bli torrlagd långa perioder. Det rinner ständigt vatten i diket utmed gång- och cykelvägen ner mot Lövekulle udde, även under torra perioder, och efter kraftiga regn forsar det på ganska rejält.

Vad som däremot aldrig har hänt är att dammen svämmat över, vilket var vad Skanska fruktade skulle inträffa, när vägarna byggdes. Jag misstänker att utloppet till och med skulle klara det som kallas för "hundraårsregn", (vilket enligt en artikel i veckans AT skulle dränka stora delar av centrala Alingsås).

Andra exempel på variationer i vegetationen från år till år orsakas av livslängden på olika växter. En del är långlivade, andra inte. Men alla växter har en ganska förbestämd livscykel, och någonstans på den nås en kulmen, när växten är som vackrast. Efter det blir plantorna ofta förvuxna och rangliga, eller också dör de ut helt och hållet och bara försvinner.

Blommande rosor på ön 2010

Det första är fallet med rosor, som visserligen ofta är långlivade, men egentligen kräver årlig beskärning för att hålla sig snygga. Rosorna på ön, som planterades 2004, var som vackrast kring 2010, innan de växte sig jättestora. De är väldigt vitala och blommar rikligt fortfarande, men numera krävs det en ganska rejäl ställning för att hålla dem på plats.

Japanska primulor är ett exempel på kortlivade växter. Till skillnad från många andra primulor försvinner de oftast helt efter några år, om man inte underhåller dem med regelbunden frösådd och nyplantering. Jag är inte helt säker på om det beror på att deras livscykel är ovanligt kort, eller på att de inte klarar konkurrensen med ängsgräset.

Japamska primulor 2010

Hur som helst blommade de fantastiskt på den inre ängen under några år kring 2010, men är numera nästan helt försvunna, utom vid bäckinloppet, där jag planterat några nya under senare år. Ängen domineras istället av Gökblomster vid midsommar nu för tiden.

Gökblomster på stora ängen

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har lyckars förlora min armbandsklocka ute i snön på morgonpromenaden med hunden, och så här i efterhand har jag svårt att fatta hur det kan ha gått till. Varför jag plötsligt skulle ha haft behov att skala av mig vantarna för att titta på klocka...

Jag är fortfarande utan bil, och eftersom det är jobbigt att ta bussen till och från affären skjuter jag besöken framför mig så länge som möjligt. Det avgörande är när filmjölken tar slut, vilket händer var nionde dag, och på måndagen, (15.11), var d...

Det har blivit lite si och så med bloggrapporterna på sistone – det ser ut som jag har tappat bort ett par veckor helt och hållet, och de senaste bloggarna är dessutom feldaterade. Inte för att det spelar så stor roll – det händer inte så...

Minns i november, den ljuva september, den tid då äpplet faller moget. Grå är november men ljus är september, för den som bara väntar troget. Mörk är december men ljuv är september, då livet är öppet och redoboget. Dofter vi anar och vinden oss manar...