Om det är något som går i vågor och cykler, så är det utbudet av trädgårdsprodukter i affärerna.

För åtta veckor sedan, när jag startade mitt lilla projekt med sticklingsförökning, fanns det inte ett miniväxthus att uppbringa i hela stan, ens i specialbutikerna . Nu finns de överallt.

Igår har till och med Ica Maxi ställt i ordning en speciell liten utställning vid entrén, med full utrustning av tillbehör för fröodlare, inklusive två olika sorters miniväxthus, och naturligtvis hundratals olika grönsaks- och blomsterfröer.

För visst; nu är det rätt tid för frösådd inomhus. Och visst kliar det i odlarfingrarna så här års, när det äntligen vänt och vi är på väg mot ljusare tider.

Förmodligen har alla butiker en handbok för trädgårdsodlare någonstans, som talar om vad de ska plocka fram under olika årstider. (Eller kanske det bara beror på att de just har fått sin förbeställda, årliga leverans av fröer, från fröfirmorna).

Jag väntar förstås själv fortfarande på mina beställda fröer från Trädgårdsamatörerna, men de dimper säkert ner i brevlådan endera dagen. Så jag lyckas motstå fröpåsarna, trots de vackra bilderna utanpå, (som dock sällan motsvaras av verkligheten).

Men ett av miniväxthusen kan jag inte motstå, trots att jag redan fyllt mitt akuta behov med min rangliga hemkonstruktion av träribbor och gladpack. Men det här är ett ovanligt trevligt miniväxthus, anpassat i storlek för standardkrukor, och ovanligt stabilt och gediget. Det höga, glasklara locket har till och med ett par öppnings- och stängningsbara ventilationsluckor upptill, (vilket visserligen inte är nödvändigt, eftersom man kan ställa locket på glänt istället, men ändå en bra idé).

Det påverkar naturligtvis priset, i jämförelse med den enklare varianten intill, men det känns så gediget och stabilt att jag ändå satsar de extra tiorna på den dyrare varianten.

Sedan återgår jag till det som jag egentligen kom till ICA för att göra, nämligen veckans matinköp. Trots att jag bor ensam, lagar jag ofta mat i stor skala, som jag sedan fryser ner i småportioner. Idag ska jag laga köttfärssås, så jag köper bland annat ett storpack med blandfärs.

Några timmar senare, medan jag står och steker köttfärs vid spisen, inser jag att jag även har fått med mig ett halvt miniväxthus hem. Tråget, som köttfärsen låg i, är av glasklar plast, 2x3 decimeter i yta, nästan en decimeter högt, och känns väldigt stabilt och gediget. Visserligen inte lika gediget som mitt nya, fina och ganska dyra miniväxthus, men samma storlek, och fullt användbart tillsammans med en exakt lika stor plastlåda i svart plast, som jag fick med mig hem sist jag köpte ett storpack köttfärs för åtskilliga månader sedan.

Plast är ett fantastiskt material, men det är ändå ganska skrämmande hur det används. Det är inte ens självklart att förpackningarna gör livet lättare. Visst är det bra att få tomaterna i en genomskinlig plastbox, som både skyddar dem och avslöjar eventuella defekter. Men minsta pryl man köper numera är inplastad i en rejält tilltagen förpackning av styvplast, (tydligen för att folk inte ska sno småprylarna från hyllan och stoppa dem i fickan). Oftast behöver man nästan hammare och mejsel för att få upp förpackningarna hemma. Och sedan hamnar plastbitarna i soppåsen, (eller i bästa fall i återvinningen).

Jag har högvis av staplade tomma plastförpackningar i en plastcontainer i en garderob, som väntar på att lådan ska bli så full att det är dags att köra dem till återvinning.

Nu hamnar det här paret i växthuset istället, i väntan på en bättre användning.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har lyckars förlora min armbandsklocka ute i snön på morgonpromenaden med hunden, och så här i efterhand har jag svårt att fatta hur det kan ha gått till. Varför jag plötsligt skulle ha haft behov att skala av mig vantarna för att titta på klocka...

Jag är fortfarande utan bil, och eftersom det är jobbigt att ta bussen till och från affären skjuter jag besöken framför mig så länge som möjligt. Det avgörande är när filmjölken tar slut, vilket händer var nionde dag, och på måndagen, (15.11), var d...

Det har blivit lite si och så med bloggrapporterna på sistone – det ser ut som jag har tappat bort ett par veckor helt och hållet, och de senaste bloggarna är dessutom feldaterade. Inte för att det spelar så stor roll – det händer inte så...

Minns i november, den ljuva september, den tid då äpplet faller moget. Grå är november men ljus är september, för den som bara väntar troget. Mörk är december men ljuv är september, då livet är öppet och redoboget. Dofter vi anar och vinden oss manar...