Jag har världens konstigaste minne. Jag kan knappt komma ihåg namnet på en enda aktuell politiker, och oftast inte på bekanta heller. Årtal och datum är som bortblåsta ur huvudet på mig ögonblicket efter att jag läst dem, och jag måste skriva upp vartenda möte i min lilla almanacka, för att inte missa dem. Det är inte enbart senilitet, för jag har haft samma problem i stort sett hela mitt liv. Under min yrkesverksamma tid var jag totalt beroende av min halvdecimetertjocka filofax, där allt tänkbart fanns uppskrivet. (Numera använder jag datorn som minnesarkiv istället, mobilen har jag aldrig lärt mig att hantera fullt ut).

Men samtidigt har jag extremt detaljerade minnen av böcker som jag läste som ung. Jag har namnen på hela persongallerier kvar i huvudet, och kan recitera långa stycken av gamla dikter från skoltiden, som Fänrik Ståls Sägner och Fritiofs Saga. Ännu mera påtagligt blir det med gamla visor och sånger, eftersom man då har både rytmen och musiken att hänga upp minnet på.

För några dagar sedan vaknade jag upp med några rader från en gammal barnramsa ekande i huvudet på mig. Kommer någon annan ihåg den, eller är det bara min generation som har hört den?

Riddaren Finn Komfusenfej
Han går sig på gården, han går sig på råd,
han axlar sitt skinn.
Så gångar han sig i kammaren in
till Kungen av Kej.
"Och sitter du här, du kungen av Kej,
allt uppå ett bord.
Får jag taga din dotter till äkta?"
"Det får du fråga hennes moder till råda."
Jag skall så göra," sa Fusenfej.

Sedan fortsätter det i samma stil i åtskilliga verser, med hur riddaren i tur och ordning ställer samma fråga till modern; Fru Skräckeriskrej, brodern; Knapp Målar-På-Vägg och systrarna; Fru Hicka, Fru Bricka, fru Dördy, fru Bricka. Och slutligen rider iväg med flickan på en väldigt lång häst, som till slut tröttnar och dör på vägen. Fast hur det hela egentligen slutade minns jag faktiskt inte.

Men jag googlade förstås, och fick fram de tre första verserna, plus en del sidoinformation. Som att den ingår med nr 224 i en lista över medeltida ballader, (dock utan närmare detaljer), att den förekommer i boken Till Sagolandet, med illustrationer av Elsa Beskow och omslag av John Bauer, och att melodin har tagits upp som tema i en av Wilhelm Stenhammars stråkkvartetter.

Dock hittade jag ingenstans slutet på visan, eller varför hästen behövde vara så lång, vilket egentligen var vad jag undrade över. Kanske riddaren fick hela flickans familj på halsen, och det var därför hästen måste vara så lång, och sedan tröttnade och dog på hemvägen?

Och visan fortsätter att eka i huvudet på mig...