Stjärnmagnolian vid huset slog ut på måndagen, medan exemplaren nere i woodlandet, som står skuggigare, dröjde ett par dar till. På Valborgsmässoafton slog också den första av mina tidiga rhododendron ut, och nu i slutet av veckan blommar flera oreodoxa x williamsianumhybrider. Även björkarna slog ut samma dag, de är väldigt punktliga och tycks vara oberoende av väderleken.

Vädret var också typiskt för Valborgsmäss, med en ordentlig åskskur, men som tur var väntade vädergudarna till kvällen, förmodligen för att fördärva nöjet för så många valborgsfirare som möjligt. Det gjorde att jag hann ägna några timmar åt Rosengården, som blev försummad förra veckan, medan jag fixade med ön. Det är fortfarande en hel del som behöver göras där, men sen fick den stå på vänt ett tag till.

Resten av veckan ägnades istället åt entrélandet, eftersom jag och Nelly flyttade ner till Guns och Görans hus 1:a Maj, för att passa Castor en vecka, medan de är i Italien. Det begränsar mina möjligheter att arbeta utomhus ganska mycket, eftersom jag inte vill lämna hundarna ensamma för länge. Entrélandet går dock att jobba med, eftersom det vetter mot deras tomt, så att de kan hålla koll på vad jag sysslar med. Båda två verkar tycka det är väldigt viktigt, så de sitter där och glor på mig genom staketet hela tiden, för att sedan hälsa lika översvallande när jag kommer in genom grinden, som om jag varit borta i timmar.

Nelly var dessutom inte helt nöjd med att bara titta på mig genom ett nätstaket, även om avståndet mellan oss understeg 10 meter. På något sett lyckades hon ta sig ut från tomten. Jag vet fortfarande inte riktigt hur, möjligen klämde hon sig under grinden. Hon är faktiskt smartare än man tror, även smart nog att inse att hon var på förbjuden mark. Så istället för att glatt rusa fram till mig och signalera ”Här är jag!” lade hon sig tyst och diskret invid staketet, alldeles utanför platsen hon tidigare haft som utsiktspunkt inifrån. Det tog ett bra tag innan jag upptäckte henne, men då fick hon följa med tillbaka in på tomten, eftersom det kan komma både bilar, katter och hundrädda ungar ute på vägen. Samma sak upprepades två gånger innan hon uppfattade budskapet, och la sig till ro med patetisk uppsyn, tätt tryckt mot insidan av staketet.

Efter det rullade arbetet på rätt bra, även om det är fysiskt ansträngande. Det är stora stenar som ska läggas på plats, och all jord och grus måste kärras i uppförsbacke nerifrån högarna vid Niklas och Katrins uppfart. Yttermuren behövde justeras, både för att kantstenarna tryckts ut, och för att bli av med kers och nässlor, som skickat rötter under och mellan stenarna. Framför allt vill jag ha jorden ogräsfri, innan jag gör något åt nyplanteringen. Jag försöker också bli av med så mycket som möjligt av rotsystemet från de gamla enarna, som togs bort förra sommaren, men ett par av stubbarna kommer att bli kvar, så jag får anpassa planteringen efter dem.

Avsikten är att få till en randplantering av Rhododendron mot både van det Puttens och vägen, så det går åt stora mängder torvmull, för att lätta upp den befintliga jorden. Jag har redan några buskar som ska flyttas upp från sydvästra tomthörnet, och en del av nyinköpen från Glendoicks kommer också att placeras här, mest Yakusimanumhybrider. Det kommer att se rätt tomt ut under några år, innan nybuskarna hinner växa till sig, men på sikt lär det bli en snygg och effektiv skärm. Tills vidare gäller det dock att få till några snabbväxande marktäckare. Förmodligen blir det lågväxande nävor; jag har siktat in mig på midsommarrean på Fly.

Jag har också stoppat ner de två azaleorna, Occidentale och Ben Cruachan, vid dammstranden, tillsammans med Knaphill-hybriden Persil från Fly, i den tredje gropen.

Vädret har varit fantastiskt hela veckan, jag tycker nästan synd om italienresenärerna, som missat det. Plötsligt är det grönt överallt, utom där mattorna av gul- och vitsippor, rosa Corydalis och gul svalört tar överhanden. Men den blomningen är ju ganska kortvarig, och bladen vissnar ner ganska direkt efteråt. Vad som också har kommit i gång är maskrosorna, så nu blir det att ha med sig en smal spade på hundpromenaderna. Jag har en gammal överenskommelse med maskrosorna i mitt woodland; så länge de inte blommar låter jag dem vara ifred, men så fort de visar färg sticker jag upp dem.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har lyckars förlora min armbandsklocka ute i snön på morgonpromenaden med hunden, och så här i efterhand har jag svårt att fatta hur det kan ha gått till. Varför jag plötsligt skulle ha haft behov att skala av mig vantarna för att titta på klocka...

Jag är fortfarande utan bil, och eftersom det är jobbigt att ta bussen till och från affären skjuter jag besöken framför mig så länge som möjligt. Det avgörande är när filmjölken tar slut, vilket händer var nionde dag, och på måndagen, (15.11), var d...

Det har blivit lite si och så med bloggrapporterna på sistone – det ser ut som jag har tappat bort ett par veckor helt och hållet, och de senaste bloggarna är dessutom feldaterade. Inte för att det spelar så stor roll – det händer inte så...

Minns i november, den ljuva september, den tid då äpplet faller moget. Grå är november men ljus är september, för den som bara väntar troget. Mörk är december men ljuv är september, då livet är öppet och redoboget. Dofter vi anar och vinden oss manar...