Alla inlägg under juni 2018

Av Viveka Ramstedt - 25 juni 2018 22:24

Det är betydligt svalare nu, mera normalt svenskt sommarväder, och även om det inte blivit någon riktig rotblöta tycks den värsta torkan vara över. En ny kallfront ställde till det, och väderleksrapporten fick oss att skjuta på takläggningen av växthuset en dag framåt, varpå det naturligtvis blev skurar då också. Tvillingarna fick dock äntligen taket klart på torsdagen, och några av de gamla skivorna är hela nog att använda vintertid på baksidan, för att förbättra isoleringen.

 

Jag har också passat på tillfället medan växthuset ändå varit utrymt, med att fixa till interiören, städa bort 30 års avlagringar av skräp, löv och spindelväv, och beskära vinrankan, som inte mår bra för tillfället. Jag har också tagit bort värmeslingan i jorden, som inte varit inkopplad på trettio år och bara såg skräpig ut, eftersom den delvis var blottad. Det visade sig vara svårare än beräknat, eftersom jordremsan längs långväggen var totalt infiltrerad av rötter, en del av dem mer än fingertjocka. Och de kommer definitivt inte från vinrankan i inre hörnet. Det är buskarna utanför växthuset som skickat in rötter, hur de nu lyckats ta sig förbi betongsockeln. Nu kommer de att få det betydligt magrare, ifall de återkommer, eftersom inte tänker vattna jordremsan längs långväggen.

 

Dessutom har jag fixat till ett stabilare underlag för aluminiumborden, som tidigare stått uppstyltade på små betongstenar. Nu blev det en 4x4 tum träbalk utefter hela kanten av den plattbelagda ytan, vilket också kommer att hålla jordremsan bättre skild från trägolvet. Dessutom har jag lagt brädor under trätrallarna, för att höja golvnivån lite. (Jag använde skräpvirke från lastpallarna som plastskivorna levererades på). Under senare år har ju växthuset mest fungerat som en förvaringsplats för tomma blomkrukor och annan bråte, men nu ska jag försöka återställa lite av den forna funktionen som förökningscentrum. Första insatsen blev att sticka några kvistar av lättförökade svenska buskar, eftersom skärmarna behöver förtätas på några ställen. Om förrförra kungen kunde fröså rhododendron vid över nittio års ålder, ska väl inte jag vara sämre.

 

Det har varit fullt hus i Lövekulle under midsommarhelgen, även om Niklas och Katrin är i Portugal med ungdomarna. Amanda med ungar kom från USA, den här gången "för gott", eftersom de ska flytta tillbaka till England. Kul, för det är ju betydligt enklare att flyga över från Oxford än från Kalifornien, så förhoppningsvis får man se dem lite oftare på Lövekulle i framtiden. Johan med familj dök också upp på fredagskvällen, och stannade över helgen, innan de fortsatte mot Spanien.

 

Själv deltar jag aldrig i midsommarfirandet på stranden; mitt enda bidrag är att leverera blommor till majstången, vilket i år var oväntat svårt, eftersom det mesta redan är överblommat. (Det blev Videört, Aruncus och Rallarros som räddade situationen). Men Amanda och Anna var nere med ungarna, och senare ordnade ungdomarna grillfest på Boels och Lennarts veranda åt hela gänget, inklusive Gun och Göran, Johan med familj och Ekebackarna. (För en gångs skull regnade det inte, men var rätt kylslaget).

 

I övrigt har jag huvudsakligen ägnat denna och delar av förra veckans utearbete åt sista delen av västra tomtgränsen; en låg stödmur innanför trädraden närmast arbetsytan. Där växer sedan gammalt några forsythiabuskar och smålönnar, som fört en tynande tillvaro i många år på grund av jordbrist. Nu ska det emellertid bli en ordentlig randplantering även här, och det ser riktigt lovande ut. Det var mycket jord som behövde fyllas på, och det är ett segt jobb, eftersom all matjord måste köras ca 200 meter i uppförsbacke. Jag orkar bara med ett par kärror före hundrundan på morgnarna, och ytterligare ett par på eftermiddagen. Samtidigt är potentialen för att få till en bra buskskärm stor, eftersom partiet med bra jord innanför den nya stödmuren blir dryga halvmetern djupt.

 

Jag fick hjälp av Niklas förra helgen med att baxa några av de stora kantstenarna på plats, och under midsommarhelgen hjälpte Lennart och Johan till med att maka ut den sista stenen, för att snygga till ytterlinjen på muren. (Stenarna är så stora och tunga att de bara kan flyttas med hjälp av spett, och eftersom jag är notoriskt oteknisk lyckas jag aldrig med att fä dem att gå åt rätt håll, när jag försöker själv).

 

De gamla forsythiabuskarna, som stått och marat i många år, har nu fått ordentligt med ny matjord runt fötterna, och det bör rimligen få fart på både dem och de nya träd och buskar som jag planerar att komplettera med innanför och emellan. Utöver ett par av små-asparna från bäcken och de tre små rotskotten av Rosenspirea, som jag räddade från grävskoporna i stenbacken höstas, blir det förmodligen några enklare köpebuskar som utfyllnad.

 

Planteringen får dock vänta till nästa regn. Och det är dröja, enligt väderleksrapporten.

ANNONS
Av Viveka Ramstedt - 18 juni 2018 13:00

Det utlovade regnet kom redan på söndagskvällen, men det blev bara 4 millimeter. Ytterligare lite småskvätt blev det under måndagen, men inte så mycket som jag hoppats på, och de nya fronterna under veckan gav inte så mycket heller. Det har blivit betydligt svalare, men fortfarande alltför torrt.

 

Det mesta av blomprakten går fort förbi denna onormala försommar, men ängsvegetationen är nu meterhög, flera av rosorna blommar, och de stora blåklockorna har slagit ut här och var under veckan. (Mina blåklockor är förstås mest vita; (som typisk trädgårdsamatör har jag förmodligen samlat frön från dessa under någon period). Även aklejruta och plymspirea, Aruncus, blommar effektfullt lite varstans. Båda frösår sig våldsamt, och speciellt Aruncusen lyckas kila in sig och växa sig stor nästan var som helst, och det har blivit lite för mycket av den på några ställen. Så på sätt och vis är den ett ogräs, men ett mycket dekorativt och användbart sådant.

 

Blommar gör faktiskt även vår i höstas inköpta Cornus Kousa, Eddie's White Wonder. Visserligen bara en enda, pytteliten blomma, dold i bladverket, men med tanke på den ovanligt taskiga vintern, får man vara nöjd med att busken har överlevt och verkar må bra.

 

Jag gjorde en sista insats i entrélandet - (eller snarare strax utanför) - under början av veckan. I gränsen mot van der Puttens, utanför bergryggen och stödmuren som avgränsar landet österut, och delvis in på deras tomt, finns flera djupa skrevor. Dessa var igensatta ytligt av sprängsten från utbyggnaden och totalt igenvuxna med hallon, nässlor, gräs och rotogräs. I befintligt skick är de ett stort potentiellt problem, eftersom ogräsrötterna kan leta sig in mellan och under stenarna, vilket gör det näst intill omöjligt att bekämpa dem.

 

Jag har rensat fickorna från rötter så djupt det går, och lyckades också spetta upp ett antal ganska stora inkilade sprängstenar, som lär komma väl till pass på andra ställen. Det gick åt flera kärror matjord för att fylla hålen igen. Men det finns alltså en möjlighet att förvandla skrevorna till en tillgång snarare än ett problem, eftersom många av dem är djupa nog att ge växtförutsättningar för ganska storvuxna växter, till och med buskar, (fast det har jag valt bort, för att inte konkurrera med rhododendronen.) Men det behövs något som är någorlunda tåligt och lättskött, och har tillräckligt utbrett och tätt rotsystem, för att fylla fickan helt och hållet, och samtidigt hålla undan ogräset. Och det jag har bestämt mig för är en kort "häck" av Aruncus.

 

Det växer redan en jättestor planta i den yttersta hålan, som uppenbarligen har frösått sig där själv. Den fyller mina krav och är samtidigt väldigt dekorativ, även när de inte blommar - och dessutom gratis. Jag har ju gott om Aruncus, och de tycks kunna växa sig stora var som helst. Och även om de går ner helt på vintern, är ju rötterna kvar och fyller ut skrevan. Planteringen får dock vänta till senare.


Veckans store händelse var annars den sedan länge planerade renoveringen av växthustaket. Det hade kört ihop sig med leveransen av cellplastskivorna, som kom en vecka för sent, eftersom glasfirman inte lagt beställningen i tid p.g.a ett missförstånd, och leveransbilen bara kör ut på fredagar. Jag förberedde i alla fall så gott det gick, med att röja ur växthuset, klippa undan en del av buskarna bakom och ställa fram stegarna. Och efter mycket letande hittade jag lyckligtvis till slut en påse med reservclips till fastsättningen. (För att komma åt att leta var jag dessutom tvungen att röja upp lite i uthuset, så en massa kassar med gamla tidningar och plastskräp fick följa med till återvinningen på torsdagen).

 

På torsdagen kom Tvillingarna som överenskommet, men de fick i stället använda dagen till att röja sly, och ta bort ett gammalt vindfälle, som legat i vägen i rhododendrondalen i nästan tio år. Det var irriterande att vi tappade nästan två arbetsdagar med växthuset på det här viset, men de andra jobben behövde också göras. Och eftersom det hade förutspåtts ordentligt regn till torsdagskvällen, så var det bättre att vänta med att ta bort taket till efteråt.

 

På fredagen startade tvillingarna med att ta bort de gamla skivorna, och göra ren stommen från 45 års nerfallna löv, barr och fnas, som tagit sig ner i alla springor. Det tog längre tid än beräknat, men skivorna kom ändå fram inte förrän bortåt eftermiddagen. Och då ville killarna hellre åka hem, eftersom det var fredag. Så eftersom det ska bli regn på söndag, täckte de bara över mittpartiet, där armaturerna sitter, med stumpar av de gamla skivorna. (Dessa visade sig vara trasigare än jag trott), bara två var intakta.

 

Den här växthusrenoveringen har strulat redan från början, och fortsatte på samma sätt. Skivorna var svåra att få tag i, kostade betydligt mer än jag räknat med och levererades för sent. Och nu visade sig längdmåttet till på köpet vara lite för kort på fem av dem. Helt mitt fel naturligtvis. Jag borde ha tagit ner en skiva och mätt exakt, istället för att försöka balansera på stegar och mäta på plats med en för kort tumstock. (Som min kollega Erik Palme sa redan för trettio sedan, då jag ramlat ner från en stege och brutit benet; "Gamla Käringar har inte på taket att göra!")

 

Men det är inte värre än att det går att ordna, med hjälp av en täckplåt närmast husväggen. Tvillingarna känner en plåtslagare, och har lovat att ordna det med honom, när de kommer tillbaka på onsdag för att avsluta. Ytterligare en kostnad, men knappast märkbar i den allmänna konkursen. Jag har redan gigantiska utgifter den här månaden, eftersom den nya varmvattenberedaren också ska betalas, så jag fick sälja lite aktier - (vilket jag faktiskt ordnade själv på nätet för första gången i mitt liv, eftersom min bank har flyttat kontoret till Lerum).

ANNONS
Av Viveka Ramstedt - 11 juni 2018 18:56

Det är fortfarande varmt och torrt, och under veckan har pioner, aklejruta och många olika rosor slagit ut. De självsådda nyponrosorna på Niklas och Katrins tomt var fantastiskt fina i år. Nu blommar också paradisbuske och fläder som vackrast, och Katrin var uppe igår och knipsade av ett antal blomkvastar till den årliga flädersorbeten. Jag brukar själv göra fläderblomsaft, så även jag plockade till mig 20 klasar. Tills vidare åkte de in i frysen, samtidigt som jag tog fram de ogrodda frösådderna igen och satte ut dem till de andra krukorna.

 

Frösådderna står nu på baksidan av huset, eftersom jag fått utrymma växthuset, som förhoppningsvis ska få nytt tak nästa vecka. De små krukorna måste vattnas dagligen i hettan och tillväxten är långsam i år, men placeringen alldeles utanför sovrumsdörren är ju enkel att komma åt - och komma ihåg.

 

Det blev plötsligt nästan tio grader svalare på måndagen, vilket var skönt, även om kallfronten inte förde med sig något regn. Tur för Rhododendronen i entrélandet, som dock verkar ha klarat flytten bra. Nyskotten på ett par av dem slokade lite på söndagskvällen, men rätade upp sig efter ymnig vattning.

På måndagen gjorde jag en tur till Lyckas, för att hitta ett fint stamträd till den centrala delen, som såg lite tom ut, efter all utrensning. Jag ville ha något som antingen hade vacker vårblomning eller fin höstfärg, och har velat fram och tillbaka mellan Japanskt prydnadskörsbär och klotlönn. Nu blev det till slut en japan, Prunus serasifera 'Kiku-Shidare-Sakura', med dubbla rosa blommor och långa hängande grenar, som lär kunna beskäras, om man vill ha en paraplyformad krona istället.

 

Placeringen blev inte helt optimal, eftersom tomrummet i mitten visade sig bero på en bergsrygg som gick upp nära ytan, och prydnadskörsbär vill ha djup, mullrik jord, soligt läge och dessutom kalk. Jag fick maka in gropen en meter norrut, men den blev ändå bara en knapp halvmeter djup. Jag blandade dock upp matjorden med kalk och torvmull, och eftersom större delen av tomrummet blev kvar kommer den åtminstone att få hyggligt med södersol. Det får bli lägre perenner i centrum i stället, möjligen ett par strutbräken och Gillenia, för att få lite höjd, och sedan nävor, ormöga och/eller Hosta som marktäckare, möjligen också pioner, eftersom det behövs lite volym. Men jag avvaktar med detta till sommar-rean, där man brukar kunna göra fynd.

 

Samtidigt som jag inhandlade körsbäret köpte jag också en liten gulblommig magnolia, Yellow Bird, på Lyckas, och den stoppade jag nu ner i nedre delen av Magnolialunden, där jag förhoppningsvis har blivit av med det mesta av Fjälltoltan nu. Jag gör förnyade räder med jämna mellanrum på alla ställen där den vuxit tidigare, och gräver bort alla nyuppslag.

 

Ytterligare en kallfront kom in på tisdagen, och det kändes direkt kyligt på morgonpromenaden med Nelly. Skönt, men fortfarande inget regn. Jag utnyttjar det svalare vädret till att kärra jord upp till den sista gropen i den övre halvcirkeln längs västra gränsen. Det ska bli trevligt att äntligen få det området klart och planterat, eftersom det fått stå på vänt länge nu. En av Wilmers kastanjer fick ju flytta hit redan i höstas, och nu ska den få sällskap av ett par små syrener. Dessa hade tidigare fått en alldeles för skuggig placering under boken innanför den nedre stödmuren, så nu ska de få flytta ut i ljuset, så snart den värsta stekhettan är över. (Boken, som var ganska liten när vägen byggdes, har vuxit enormt, och skuggar nu en stor del av partiet mellan stigen längs stödmuren och stora ängen, så några nya buskar lär det inte behövas där).

 

Värmen kom tillbaka redan på onsdagen, så jag har börjat förlägga grovjobbet med att köra och blanda jord i västra tomtgränsen till de tidiga morgontimmarna, innan hundpromenaden. Eftermiddagarna används sedan till mindre ansträngande finlir, som att ringbarka aspar, klippa bort sly och ormbunkar ur blåbärsriset, och bekämpa ogräs utmed gångstigarna.

 

Mest är det maskros, hallon, örnbräken och storvuxna gräs som ska bort, men framför allt skelört, som är mitt mest hatade ogräs, eftersom den inte bara är ful och storvuxen, utan även tycks vara konstruerad för att gå av alldeles ovanför rotkronan, om man försöker att dra upp dem utan att gräva först. Den placerar sig också gärna i randzoner och springor mellan stenar, där det är svårt att komma ner ens med en planteringsspade. Jag har emellertid kommit på det perfekta verktyget - en hovkrats. Om man lirkar in den under rotkronan, går det enkelt att lyfta upp hela plantan. Och jag har äntligen fått nytta av den midjeväska, som jag skaffade när Nelly var valp, för att ha på hundträningen. I väskan har jag alla de småredskap som jag växlar mellan; kniv, sax, sekatör, planteringsspade och naturligtvis den oumbärliga hovkratsen.

 

Det blev ju inte så mycket av med den där hundträningen, eftersom Nelly aldrig har klarat av att koncentrera sig längre än 20 sekunder i sträck. Men det trevliga är att hon äntligen tycks ha mognat tillräckligt för att kunna vara vara med mig ute, medan jag jobbar i parken. Hon uppför sig faktiskt näst intill exemplariskt, ignorerar oftast folk och bilar som passerar på vägen, och har till och med accepterat att änderna kan få simma ifred i dammen. Hon verkar inte heller ha något som helst intresse av att ge sig av på egna utflykter. Molly brukade ligga och sova under någon buske i närheten, men Nelly vill vara alldeles intill mig hela tiden, antagligen för att kontrollera jag inte smiter ifrån henne. Hon tycks också vara övertygad om att motivet till att jag river upp marken med min trogna flåhacka är att förse henne med sval och fuktig jord som liggunderlag. Så det största problemet med att ha henne med ute är faktiskt att hon är väldigt mycket i vägen när jag jobbar.

 

När jag nu ändå var igång i den sydvästra delen, har jag också börjat göra klar en ny uppfyllnad bakom ytterligare en låg stödmur närmast Taxushäcken. Avsikten är att forsythiabuskarna, som fört en tynande tillvara här i flera år, ska få lite mera jord runt rötterna och växa sig stora och frodiga. Forsythian ska få sällskap i södra delen av en liten Rosenspirea, som jag räddade från att bli skövlad av grävmaskiner kanten i av stenbacken i höstas. Jag delade den i ett par småplantor, eftersom den hade flera rotskott, och de har tillbringat vintern i Rosengården och ser lovande ut.

 

Niklas och Katrin hjälpte mig på söndagen med att baxa de stora kantstenarna på plats. Det är så mycket enklare att hantera stora stenar, när man är två - eller ännu hellre - tre. Och det blev riktigt snyggt till slut, så nu handlar det bara om att köra upp jord och blanda ut den med lövkompost från mina fårnätsrundlar, som praktiskt nog står på arbetsytan alldeles intill. Matjorden får jag förstås köra lite längre, men det är jag ju van vid numera.

 

 

Aklejruta i Rosengården



Av Viveka Ramstedt - 4 juni 2018 08:15

På måndagen kom äntligen ett efterlängtat åskväder in västerifrån. Det började med en ordentlig åskknall och några timmars duggregn, men till slut kom det en riktigt rejäl regnskur. Bättre kunde det faktiskt inte ha varit, och det här räddade nog vegetationen från ren katastrof. Särskilt det inledande duggregnet, som gjorde att alltihop inte rann av omedelbart. Det var väl värt en förlorad arbetsdag i trädgården. Totalt blev det 24 millimeter, d.v.s inte en full rotblöta, men ändå välgörande. Tillsammans med vattningen under senaste veckan räddade det nog situationen. Tur det, för prognosen förutspår fortsatt sol och värme.

 

På måndagen dök också Bosse oväntat upp med den nya varmvattenberedaren; han skulle egentligen ha gjort ett annat jobb först, men klienten var inte hemma, så han kom inte in i huset. Otur för dem, men tur för mig. Visserligen blev beredaren inte inkopplad helt förrän på tisdagen eftersom Bosse ville att elektrikern Stefan skulle göra elanslutningen, men det blev ändå tidigare än utlovat. Så nu har jag varmvatten igen, och det känns skönt.

 

Projektet i entrélandet börjar närma sig sitt slut. Muren är färdig och ser riktigt fin ut. Jag har tagit hem massor av torvmull och barkmull, vilket behövdes, för det är underskott av massor i partiet, eftersom den nya muren är någon decimeter högre än den tidigare. För tillfället växlar jag mellan att blanda jord, rensa ogräs i mittpartiet och ta bort en del av de orangefärgade dagliljorna, som har spritt sig väl mycket. Jag har egentligen aldrig gillat färgen, men de var i stort sett de enda trädgårdsväxterna som fanns på tomten när jag köpte huset, så de får bli kvar, om än i mindre utsträckning.

 

Med mycken möda lyckades jag flytta isär de två befintliga rhododendronen (catawbiense och roseum), som jag naturligtvis hade lyckats sätta alldeles för tätt ihop, när jag planterade dem för ett par år sedan. Rotklumpen var så stor och tung att jag inte orkade lyfta den, så jag fick gräva en ränna till den nya gropen och baxa den dit med hjälp av spett.

 

Till helgen dök Wellfeltarna upp, så jag fick hjälp av Niklas med att flytta dit de tre halvstora rhododendronen från sydöstra tomthörnet. Det gällde att passa på, för de är definitivt för tunga för mig att hantera själv. Egentligen kan det verka vansinnigt att flytta stora buskar i den här värmen, men jag har tokvattnat både på den gamla och nya växtplatsen, så jag tror det ska gå bra, om jag håller efter det med fortsatt vattning.

 

Det var tur att jag fick hjälp, för buskarna var så stora vid det här laget att jag inte skulle haft en chans att hantera dem själv. Två av dem lyfte Niklas upp själv, men den största fick vi hjälpas åt att manövrera upp på skottkärran. Jag var beredd i andra ändan med att vattenfylla groparna runt rotklumparna, och sedan fylla mellanrummet närmast rotklumpen med genomblöt torvmull. Det var inte många minuter som rotklumparna var exponerade mot luften, men en av dem ser lite ledsen ut, nu på eftermiddagen. Det är den största, en catawbiense, som redan hunnit skjuta decimeterlånga nyskott, och dessa slokar nu. Men förhoppningsvis piggnar den till under natten. Nu är det alltså 5 rätt stora rhododendron längs tomtgränsen; inifrån räknat varannan catawbiense och varannan roseum, och sedan en yakusimanum närmast gullregnet. I mellanrummet utmed vägen blir det sedan två medelstora rhododendron från Glendoick, en Yuefengense och en Rhod Graffito.

 

Även de övriga småplantorna från Glendoick har fått en temporär plats i entrélandet, i avvaktan på att övriga växtplatser ska bli klara. Det är enklare att hålla reda på behovet av vattning, om alla nysatta är på samma ställe.

 

På lördagen kulminerade temperaturen med 30 grader, och vattentemperaturen i sjön var 24 grader. I månadsskiftet maj-juni! Det här är helt sjukt. Det blev helt enkelt för varmt för att kroppsarbeta, och eftersom jag inte gillar att ligga på badstranden, som de flesta andra tycks göra just nu, övergick jag till att utrota fjälltolta i innerdelen av entrélandet. Där är det åtminstone skugga större delen av dagen. Det ska dock bli betydligt svarare redan på måndag, om än tillfälligt. Jag passade också på att skola de flesta av årets frösådder från Trädgårdsamatörerna. Det är fyra sorter som inte grott alla, så de åkte in i frysen förra veckan, för att se om det kan hjälpa.

 

Entrélandet börjar se ganska färdigt ut nu, men av någon anledning har det bildats ett ganska stort tomrum i den centrala delen, som behöver fyllas ut med något på höjden. Så för tillfället letar jag efter ett litet vackert stamträd med bred krona, och har svårt att bestämma mig. Efter en hel del sökande på internet lutar det åt antingen ett japanskt körsbärsträd, eller en klotlönn, (för höstfärgens skull). Nästa vecka ska jag göra en räd på plantskolorna, för att se vad som finns.

 

Vad beträffar djurlivet, så fick vi en kull med sex stycken andungar i dammen på söndagsmiddagen, trots att jag inte ens har hittat något bo, och bara ibland sett en ensam andhona simma runt där. Honan ser dessutom lite konstig ut, mindre och mörkare än den vanliga gräsanden. Vi kom så småningom fram till att det måste vara en knipa i alla fall, eftersom honorna till dem kan vara rätt mörka, och är inte alls lika distinkt brokiga som hanarna. Det förklarar ju också varför jag inte har sett något bo, eftersom kniporna ju häckar i uggleholkarna.

 

Jag har också ett ekorrbo under bakre altanen. Först trodde jag det var en råtta, som smet ut och in längs husväggen, men så upptäckte jag att djuret hade en buskig svans. Nelly vill gärna jaga ekorrar, så den lever lite farligt, men nu har jag börjat servera både solrosfrön och vatten under altanen, så honan ska slippa riskera livhanken. Det går åt ett par deciliter frön om dagen, så uppenbarligen är det uppskattat.

 

Däremot är det tveksamt om det blir några smågrodor i år. Jag pratade just med Miriam, och varken hon eller jag har hört någon grodlek, eller sett några romklumpar längs dammkanten i vår. Det är också ovanligt mycket mygg i år, om det nu har något samband. Normalt äter ju grodynglen upp mygglarverna. Kanske den sena köldknäppen i mars tog kål på grodorna, vintern var ju också onormal i år. Tråkigt i så fall, för jag vet inte hur man skulle kunna få dit några nya. De lär alltid söka sig tillbaka till det vatten som de har fötts i.

         

 

Presentation


Trädgård och hundar upptar en stor del av mitt liv.

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< Juni 2018 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ woodland med Blogkeen
Följ woodland med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se