På måndagen kom äntligen ett efterlängtat åskväder in västerifrån. Det började med en ordentlig åskknall och några timmars duggregn, men till slut kom det en riktigt rejäl regnskur. Bättre kunde det faktiskt inte ha varit, och det här räddade nog vegetationen från ren katastrof. Särskilt det inledande duggregnet, som gjorde att alltihop inte rann av omedelbart. Det var väl värt en förlorad arbetsdag i trädgården. Totalt blev det 24 millimeter, d.v.s inte en full rotblöta, men ändå välgörande. Tillsammans med vattningen under senaste veckan räddade det nog situationen. Tur det, för prognosen förutspår fortsatt sol och värme.

På måndagen dök också Bosse oväntat upp med den nya varmvattenberedaren; han skulle egentligen ha gjort ett annat jobb först, men klienten var inte hemma, så han kom inte in i huset. Otur för dem, men tur för mig. Visserligen blev beredaren inte inkopplad helt förrän på tisdagen eftersom Bosse ville att elektrikern Stefan skulle göra elanslutningen, men det blev ändå tidigare än utlovat. Så nu har jag varmvatten igen, och det känns skönt.

Projektet i entrélandet börjar närma sig sitt slut. Muren är färdig och ser riktigt fin ut. Jag har tagit hem massor av torvmull och barkmull, vilket behövdes, för det är underskott av massor i partiet, eftersom den nya muren är någon decimeter högre än den tidigare. För tillfället växlar jag mellan att blanda jord, rensa ogräs i mittpartiet och ta bort en del av de orangefärgade dagliljorna, som har spritt sig väl mycket. Jag har egentligen aldrig gillat färgen, men de var i stort sett de enda trädgårdsväxterna som fanns på tomten när jag köpte huset, så de får bli kvar, om än i mindre utsträckning.

Med mycken möda lyckades jag flytta isär de två befintliga rhododendronen (catawbiense och roseum), som jag naturligtvis hade lyckats sätta alldeles för tätt ihop, när jag planterade dem för ett par år sedan. Rotklumpen var så stor och tung att jag inte orkade lyfta den, så jag fick gräva en ränna till den nya gropen och baxa den dit med hjälp av spett.

Till helgen dök Wellfeltarna upp, så jag fick hjälp av Niklas med att flytta dit de tre halvstora rhododendronen från sydöstra tomthörnet. Det gällde att passa på, för de är definitivt för tunga för mig att hantera själv. Egentligen kan det verka vansinnigt att flytta stora buskar i den här värmen, men jag har tokvattnat både på den gamla och nya växtplatsen, så jag tror det ska gå bra, om jag håller efter det med fortsatt vattning.

Det var tur att jag fick hjälp, för buskarna var så stora vid det här laget att jag inte skulle haft en chans att hantera dem själv. Två av dem lyfte Niklas upp själv, men den största fick vi hjälpas åt att manövrera upp på skottkärran. Jag var beredd i andra ändan med att vattenfylla groparna runt rotklumparna, och sedan fylla mellanrummet närmast rotklumpen med genomblöt torvmull. Det var inte många minuter som rotklumparna var exponerade mot luften, men en av dem ser lite ledsen ut, nu på eftermiddagen. Det är den största, en catawbiense, som redan hunnit skjuta decimeterlånga nyskott, och dessa slokar nu. Men förhoppningsvis piggnar den till under natten. Nu är det alltså 5 rätt stora rhododendron längs tomtgränsen; inifrån räknat varannan catawbiense och varannan roseum, och sedan en yakusimanum närmast gullregnet. I mellanrummet utmed vägen blir det sedan två medelstora rhododendron från Glendoick, en Yuefengense och en Rhod Graffito.

Även de övriga småplantorna från Glendoick har fått en temporär plats i entrélandet, i avvaktan på att övriga växtplatser ska bli klara. Det är enklare att hålla reda på behovet av vattning, om alla nysatta är på samma ställe.

På lördagen kulminerade temperaturen med 30 grader, och vattentemperaturen i sjön var 24 grader. I månadsskiftet maj-juni! Det här är helt sjukt. Det blev helt enkelt för varmt för att kroppsarbeta, och eftersom jag inte gillar att ligga på badstranden, som de flesta andra tycks göra just nu, övergick jag till att utrota fjälltolta i innerdelen av entrélandet. Där är det åtminstone skugga större delen av dagen. Det ska dock bli betydligt svarare redan på måndag, om än tillfälligt. Jag passade också på att skola de flesta av årets frösådder från Trädgårdsamatörerna. Det är fyra sorter som inte grott alla, så de åkte in i frysen förra veckan, för att se om det kan hjälpa.

Entrélandet börjar se ganska färdigt ut nu, men av någon anledning har det bildats ett ganska stort tomrum i den centrala delen, som behöver fyllas ut med något på höjden. Så för tillfället letar jag efter ett litet vackert stamträd med bred krona, och har svårt att bestämma mig. Efter en hel del sökande på internet lutar det åt antingen ett japanskt körsbärsträd, eller en klotlönn, (för höstfärgens skull). Nästa vecka ska jag göra en räd på plantskolorna, för att se vad som finns.

Vad beträffar djurlivet, så fick vi en kull med sex stycken andungar i dammen på söndagsmiddagen, trots att jag inte ens har hittat något bo, och bara ibland sett en ensam andhona simma runt där. Honan ser dessutom lite konstig ut, mindre och mörkare än den vanliga gräsanden. Vi kom så småningom fram till att det måste vara en knipa i alla fall, eftersom honorna till dem kan vara rätt mörka, och är inte alls lika distinkt brokiga som hanarna. Det förklarar ju också varför jag inte har sett något bo, eftersom kniporna ju häckar i uggleholkarna.

Jag har också ett ekorrbo under bakre altanen. Först trodde jag det var en råtta, som smet ut och in längs husväggen, men så upptäckte jag att djuret hade en buskig svans. Nelly vill gärna jaga ekorrar, så den lever lite farligt, men nu har jag börjat servera både solrosfrön och vatten under altanen, så honan ska slippa riskera livhanken. Det går åt ett par deciliter frön om dagen, så uppenbarligen är det uppskattat.

Däremot är det tveksamt om det blir några smågrodor i år. Jag pratade just med Miriam, och varken hon eller jag har hört någon grodlek, eller sett några romklumpar längs dammkanten i vår. Det är också ovanligt mycket mygg i år, om det nu har något samband. Normalt äter ju grodynglen upp mygglarverna. Kanske den sena köldknäppen i mars tog kål på grodorna, vintern var ju också onormal i år. Tråkigt i så fall, för jag vet inte hur man skulle kunna få dit några nya. De lär alltid söka sig tillbaka till det vatten som de har fötts i.