Det är betydligt svalare nu, mera normalt svenskt sommarväder, och även om det inte blivit någon riktig rotblöta tycks den värsta torkan vara över. En ny kallfront ställde till det, och väderleksrapporten fick oss att skjuta på takläggningen av växthuset en dag framåt, varpå det naturligtvis blev skurar då också. Tvillingarna fick dock äntligen taket klart på torsdagen, och några av de gamla skivorna är hela nog att använda vintertid på baksidan, för att förbättra isoleringen.

Jag har också passat på tillfället medan växthuset ändå varit utrymt, med att fixa till interiören, städa bort 30 års avlagringar av skräp, löv och spindelväv, och beskära vinrankan, som inte mår bra för tillfället. Jag har också tagit bort värmeslingan i jorden, som inte varit inkopplad på trettio år och bara såg skräpig ut, eftersom den delvis var blottad. Det visade sig vara svårare än beräknat, eftersom jordremsan längs långväggen var totalt infiltrerad av rötter, en del av dem mer än fingertjocka. Och de kommer definitivt inte från vinrankan i inre hörnet. Det är buskarna utanför växthuset som skickat in rötter, hur de nu lyckats ta sig förbi betongsockeln. Nu kommer de att få det betydligt magrare, ifall de återkommer, eftersom inte tänker vattna jordremsan längs långväggen.

Dessutom har jag fixat till ett stabilare underlag för aluminiumborden, som tidigare stått uppstyltade på små betongstenar. Nu blev det en 4x4 tum träbalk utefter hela kanten av den plattbelagda ytan, vilket också kommer att hålla jordremsan bättre skild från trägolvet. Dessutom har jag lagt brädor under trätrallarna, för att höja golvnivån lite. (Jag använde skräpvirke från lastpallarna som plastskivorna levererades på). Under senare år har ju växthuset mest fungerat som en förvaringsplats för tomma blomkrukor och annan bråte, men nu ska jag försöka återställa lite av den forna funktionen som förökningscentrum. Första insatsen blev att sticka några kvistar av lättförökade svenska buskar, eftersom skärmarna behöver förtätas på några ställen. Om förrförra kungen kunde fröså rhododendron vid över nittio års ålder, ska väl inte jag vara sämre.

Det har varit fullt hus i Lövekulle under midsommarhelgen, även om Niklas och Katrin är i Portugal med ungdomarna. Amanda med ungar kom från USA, den här gången "för gott", eftersom de ska flytta tillbaka till England. Kul, för det är ju betydligt enklare att flyga över från Oxford än från Kalifornien, så förhoppningsvis får man se dem lite oftare på Lövekulle i framtiden. Johan med familj dök också upp på fredagskvällen, och stannade över helgen, innan de fortsatte mot Spanien.

Själv deltar jag aldrig i midsommarfirandet på stranden; mitt enda bidrag är att leverera blommor till majstången, vilket i år var oväntat svårt, eftersom det mesta redan är överblommat. (Det blev Videört, Aruncus och Rallarros som räddade situationen). Men Amanda och Anna var nere med ungarna, och senare ordnade ungdomarna grillfest på Boels och Lennarts veranda åt hela gänget, inklusive Gun och Göran, Johan med familj och Ekebackarna. (För en gångs skull regnade det inte, men var rätt kylslaget).

I övrigt har jag huvudsakligen ägnat denna och delar av förra veckans utearbete åt sista delen av västra tomtgränsen; en låg stödmur innanför trädraden närmast arbetsytan. Där växer sedan gammalt några forsythiabuskar och smålönnar, som fört en tynande tillvaro i många år på grund av jordbrist. Nu ska det emellertid bli en ordentlig randplantering även här, och det ser riktigt lovande ut. Det var mycket jord som behövde fyllas på, och det är ett segt jobb, eftersom all matjord måste köras ca 200 meter i uppförsbacke. Jag orkar bara med ett par kärror före hundrundan på morgnarna, och ytterligare ett par på eftermiddagen. Samtidigt är potentialen för att få till en bra buskskärm stor, eftersom partiet med bra jord innanför den nya stödmuren blir dryga halvmetern djupt.

Jag fick hjälp av Niklas förra helgen med att baxa några av de stora kantstenarna på plats, och under midsommarhelgen hjälpte Lennart och Johan till med att maka ut den sista stenen, för att snygga till ytterlinjen på muren. (Stenarna är så stora och tunga att de bara kan flyttas med hjälp av spett, och eftersom jag är notoriskt oteknisk lyckas jag aldrig med att fä dem att gå åt rätt håll, när jag försöker själv).

De gamla forsythiabuskarna, som stått och marat i många år, har nu fått ordentligt med ny matjord runt fötterna, och det bör rimligen få fart på både dem och de nya träd och buskar som jag planerar att komplettera med innanför och emellan. Utöver ett par av små-asparna från bäcken och de tre små rotskotten av Rosenspirea, som jag räddade från grävskoporna i stenbacken höstas, blir det förmodligen några enklare köpebuskar som utfyllnad.

Planteringen får dock vänta till nästa regn. Och det är dröja, enligt väderleksrapporten.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har lyckars förlora min armbandsklocka ute i snön på morgonpromenaden med hunden, och så här i efterhand har jag svårt att fatta hur det kan ha gått till. Varför jag plötsligt skulle ha haft behov att skala av mig vantarna för att titta på klocka...

Jag är fortfarande utan bil, och eftersom det är jobbigt att ta bussen till och från affären skjuter jag besöken framför mig så länge som möjligt. Det avgörande är när filmjölken tar slut, vilket händer var nionde dag, och på måndagen, (15.11), var d...

Det har blivit lite si och så med bloggrapporterna på sistone – det ser ut som jag har tappat bort ett par veckor helt och hållet, och de senaste bloggarna är dessutom feldaterade. Inte för att det spelar så stor roll – det händer inte så...

Minns i november, den ljuva september, den tid då äpplet faller moget. Grå är november men ljus är september, för den som bara väntar troget. Mörk är december men ljuv är september, då livet är öppet och redoboget. Dofter vi anar och vinden oss manar...