Varmt och vackert igen - egentligen ett perfekt sommarväder, men jag har svårt att njuta helt av det, eftersom det fortfarande är väldigt torrt. Jag har börjat vattna igen, tills vidare bara på de mest utsatta områdena, och där det är nyplanteringar. Två små syrener har fått flytta upp i ljuset till översta delen av randplanteringen, från området vid boken, där de haft det alltför skuggigt. Det har varit midsommarrea på Fly, och det kan jag aldrig motstå, så jag köpte två vita syrener och en röd smällspirea plus lite marktäckare, som också hamnade i den nygjorda planteringen.

Ett par dagar tidigare gjorde jag en snabbraid med Anna på Jordnära, där jag hittade en röd mininäckros, som bör klara det låga vattenståndet i min övre damm. Problemet är bara att vattenytan är fullständigt täckt av andnate, så det ser mera ut som en gräsmatta än en damm. Jag försöker hjälpa den stackars näckrosen genom att fiska upp andnaten med hjälp av en håv, men dels når jag inte hela vattenytan och dels återkommer den efter ett tag. Märkligt nog har jag inte samma problem i stora dammen, trots att dammarna ju delvis delar vatten genom bäcken. En positiv bieffekt är dock att andnaten är rena dynamiten i komposterna.

Större delen av veckan har annars ägnats åt att få ordning på växthuset, framför allt den hårdgjorda delen av golvet, där det var underskott på sand, så att trätrallarna låg och vickade. De nya skivorna levererades på jättestora lastpallar, som jag har sågat upp och använt som underlag för skivorna i växthuset. Ärtsingeln som jag använde att fylla upp nivån med måste i vanlig ordning kärras dit i uppförsbacke och bäras sista biten i hinkar. Fyra skottkärror gick det åt, innan jag var nöjd. Den här gången fick jag dock oväntad hjälp av Lennart, som kom rusande för att hjälpa till så fort han såg att jag fyllde en kärra.

Nu är i alla fall trägolvet på plats, och jag har dessutom rivit ut en ful hemmagjord hylla och även tillverkat en ny bordsskiva till avlastningsbordet mot husväggen av de sista resterna från lastpallarna, så växthuset ser riktigt funktionellt ut för närvarande, när all bråte är bortstädad. Enklaste sättet att ta hand om de överblivna bitarna av det gamla taket var att helt enkelt ställa dem mot långväggen på växthuset, som därmed får lite extra isolering vintertid. Det krävdes lite jobb med tillsågningen, och blev väl inte helt professionellt utfört, men det är bättre än att köra dem till tippen eller bara låta dem ligga i en hög.

En sak som också står högt på jobblistan i år är faktiskt en allmän uppstädning av hela området. Buskar som växer in över stigarna behöver beskäras, och komposterna snyggas till. En del envetna ogräs måste också bekämpas, så den här veckan har jag jagat nyuppslag av fjälltolta och kers. Jag har dessutom börjat hålla efter Aruncusen, som har blivit väl invasiv. Den är jättevacker när den blommar, och bladverket är också fint, men den sprider sig våldsamt med frö, och håller på att ta över stora delar av området. Speciellt i utkanten av rhododendrondalen mot vägen har den börjat ta så mycket plats att den riskerar att skugga ut buskarna. Så på en del ställen där har jag skurit ner hela plantan vid marken. Att få bort rötterna är betydligt jobbigare, särskilt bland rhododendron, så det tänker jag inte ens försöka med.

Det ligger också högar av annat bråte utmed både hus och uthus, som det är dags att sortera, slänga eller bränna. Det lär bli åtminstone en tur till sopåtervinningen med allt metallskrot. Prioritet ett är annars alla glömda småkrukor på bakre verandan och det långa bordet framför uthuset. Det mesta, men inte allt i krukorna är numera dött. Så nu ska bordet bort, krukorna tömmas, och innehållet antingen stoppas i jorden på lämpliga ställen, eller komposteras. Högarna av ris och nedtagna småträd ska antingen brännas på det årliga bålet, eller sågas upp och staplas i vedboden. Förhoppningsvis återkommer tvillingarna, för att ta hand om sågningen.

Det verkar inte bli några andungar på ön i år; kanske jag störde dem med gjutningsarbetena i våras. Däremot har rådjuren fortfarande sin barnkammare i dammparken. Helst håller de till på höjden bakom familjehusen. även om de är lite störda av att husen för tillfället är bebodda. Här är bildbeviset, taget av Lennart ut genom vardagsrumsfönstret förra veckan.

(Rågeten har faktiskt inte täcke på sig, det är en reflex av gardinen i det andra fönstret).