Nu blommar näckrosorna, men vattenståndet i dammen är lågt, så vi har varit tvungna att fylla på den. Torkan fortsätter, och det känns som om huvuddelen av min tid går åt att släpa runt bevattningsslangar till olika utsatta platser, för att rädda det som går.

Men trots hettan har jag faktiskt planterat den översta randzonen mot Ferievägen, dels med rotskott av forsythia från Guns trädgård, dels med de tre små plantorna av rosenspirea som jag "räddade" från stenbacken i höstas, och de två småsyrenerna från området innanför rönnsumakhäcken. Kanske inte optimala förhållanden för nyplantering, men eftersom jag vattnade ymnigt både före och efter, och planerar att fortsätta bevattningen tills det blir regn, så lär det nog klara sig.

I och med detta är faktiskt hela buskskärmen utefter Ferievägen klar, så nu är det bara att vänta på att buskarna växer till sig, för att parkens inramning mot omgivande vägar ska vara fullständig. Flytten av små-aspar och fröuppslag av lönn, gullregn, hassel och andra överblivna småplantor till några kvarvarande öppningar i buskskärmen mellan dammen och yttre ängen får dock anstå till i höst.

Nu är det också äntligen dags att göra i ordning flera platser för plantering av all nya rhododendron från Glendoick. Placeringen i entrélandet är definitivt tillfälligt; målet är att alla de nya buskarna ska få en permanent plats innan vintern. I veckan blev det därför en tur ut till Jordnära, där sex nya balar torvströ inhandlades. (Den förra omgången har redan gått åt i entrélandet och den sista randplanteringen).

Första steget blir att flytta upp alla de rotade sticklingarna av Taxus till gränsen mot Puttens. Dessa har alltför länge stått krukade innanför stödmuren på mellersta platån, men nu ska det partiet göras i ordning för en rad medelstora rhododendron från Glendoick utmed muren. Detsamma gäller den del av den gamla rhododendronplanteringen mot berget, som ligger närmast terrasserna mor Rosengården. Där har de flesta av de gamla buskarna gått ut, under årens lopp, men med en ordentlig jordförbättring och generell höjning av marknivån nivån innanför stödmuren, bör det gå att få ett tillräckligt jorddjup.

Några av de importerade plantorna ska också planteras i nya gropar, vid foten av den branta slänten öster om bäcken.

En mera långsiktig plan är att den långa svackan längs krönet av bergsryggen omedelbart norr om Rosengården också på sikt ska planteras med en rad rhododendron. Det är ett väldigt bra läge, skyddat från vindar, men relativt ljust, och väl exponerat mot tre av huvudstigarna i norr, öster och väster. Den första delen av denna svacka, närmast Rosengården, är redan utfylld. Tvillingarna har förberett fortsättningen, genom att såga undan ett antal 'skräpträd', och ta bort några gamla stubbar.

Jag har tillbringat ett par dagar under veckan med att ta hand om alla löv och kvistar efter tvillingarnas avverkning, genom att klippa dem i decimeterstora bitar, med hjälp av min pyttelilla, fula, men extremt effektiva japanska sekatör. Förspilld kvinnokraft, kan kanske tyckas, men det finfördelade materialet kommer att brytas ner tio gånger snabbare än om allt riset efter avverkningen bara hade fått ligga kvar. Lennart undrade varför jag inte körde riset genom flistuggen istället, men jag gillar inte att jobba med maskiner. Och i den här värmen går det ändå inte att göra tyngre arbeten utan att drabbas av solsting. så det här var en lämplig sysselsättningsterapi. Högarna av lite större stammar och grenar ska tvillingarna få såga upp till ved senare.

Planen är att också en mindre svacka ovanför den branta slänten, vid ändan av Amandas vägskaft, på sikt ska rensas från skräpbuskar och hallonsnår, för att senare fyllas ut och planteras med en rad medelstora rhododendron. Även detta är en plats som är skyddad mot vindar, men ändå väl exponerad åt flera håll.

För en gångs skull håller högarna av matjord, väggrus och stenflis vid Amandas uppfart på att ta slut samtidigt, och när de väl är borta får man en bättre överblick av vad som fortfarande behöver göras ovanför vändplatsen på Lilla Ferievägen. Förr eller senare kommer jag nog att vilja ha hem ny matjord, eftersom jag har flera stora utfyllnadsprojekt på gång, men just nu skulle det faktiskt kännas skönt att bara få undan alla högar som ligger i vägen lite varstans.

De sista resterna av den gamla jordhögen lär inte räcka långt ens om den drygas ut med lika delar kompost och torvmull. Huvuddelen av utfyllnadsmassorna måste förstås bestå av naturkompost, så båda de här partierna är långsiktiga flerårsprojekt, där jag kommer att kontinuerligt varv gräsklipp och höstlöv. Det blir stora mängder av bådadera årligen, så det är bra att ha ordentligt med utrymme för att ta hand om dem.

Röd näckros vid lågvatten

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har lyckars förlora min armbandsklocka ute i snön på morgonpromenaden med hunden, och så här i efterhand har jag svårt att fatta hur det kan ha gått till. Varför jag plötsligt skulle ha haft behov att skala av mig vantarna för att titta på klocka...

Jag är fortfarande utan bil, och eftersom det är jobbigt att ta bussen till och från affären skjuter jag besöken framför mig så länge som möjligt. Det avgörande är när filmjölken tar slut, vilket händer var nionde dag, och på måndagen, (15.11), var d...

Det har blivit lite si och så med bloggrapporterna på sistone – det ser ut som jag har tappat bort ett par veckor helt och hållet, och de senaste bloggarna är dessutom feldaterade. Inte för att det spelar så stor roll – det händer inte så...

Minns i november, den ljuva september, den tid då äpplet faller moget. Grå är november men ljus är september, för den som bara väntar troget. Mörk är december men ljuv är september, då livet är öppet och redoboget. Dofter vi anar och vinden oss manar...