Hettan fortsätter och hundpromenaderna förläggs numera ofta till Kroksjön, där hundarna kan bada. Särskilt Castor är fullkomligt pinntokig. Han rusar i förväg ut i vattnet, och står sedan och flåsar av iver i väntan på att man ska kasta pinnar åt honom. Stackars Nelly får knappast en chans; var gång jag lite diskret försöker slänga en pinne åt henne också, överger Castor den han redan har i munnen, för att istället simma ikapp Nelly och sno hennes.

Till och med jag har äntligen badat denna extremsommar. Jag har börjat gå ner till Margaretaviken med Nelly på eftermiddagarna, och eftersom det är en långgrund sandstrand där, är det lätt att vada ut. Oftast får vi vara ensamma där, men på onsdagen var det riktig trängsel, först ett par med två King Charles spaniel, (som också var väldigt duktiga på att simma efter pinnar). Dessutom ett helt sällskap, som parkerat sig i solstolar på den lilla tillgängliga strandytan. Tydligen är det internationella kappseglingar i Alingsåsviken i tre dagar, och de var där för att titta på start och målgång. Inte riktigt min grej - segling är nog den mest långtråkiga sport jag kan tänka mig för åskådarna.

Värmen och torkan fortsätter minst en vecka till enligt väderrapporterna, så det gäller att hitta sysslor utomhus som inte medför risk för värmeslag.

I början av veckan tog jag därför itu med en uppgift, som fått vänta alldeles för länge; att äntligen tömma det långa bordet med småkrukor, som belamrat ytan framför uthuset i alltför många år. Det är en relikt från min förökningsperiod för ett tiotal år sedan, och har inte fått någon tillsyn under de senaste fem åren. Men förvånansvärt nog är det fortfarande liv i en del av krukorna. Mest består förstås grönskan av jordgubbar och smultron, som tydligen spritt sig med revor mellan krukorna. Uppenbarligen gillar de miljön tillräckligt för att både blomma och sätta frukt. Jag har plockat både jordgubbar och smultron direkt från långbordet i sommar.

Men även en del av de gamla sticklingarna och fröplantorna har lyckats hålla sig vid liv trots vanskötseln. Eftersom jag alltid har svårt att kassera levande ting, och dessutom vill belöna uthållighet hos växter, handlade det alltså inte om en snabbrensning. Projektet innebar en omfattande sortering, för att rädda så mycket som möjligt av det som var vid liv. Vilket i sin tur krävde två olika skottkärror och ett avlastningsbord för själva hanteringen.

Det var ett lämpligt projekt i värmen, eftersom det krävde minimalt med kroppsansträngning. Däremot behövdes en hel del tankemöda, eftersom alla etiketter vid det här laget hade försvunnit eller var oläsliga, och jag därmed fick stora problem med att identifiera vad som växte i krukorna och eventuellt var värt besväret att rädda.

Jag hade hoppats på att bli av helt med långbordet, men i slutändan blev det så många krukor med växter som jag bedömde förtjäna en ny chans, att de inte ens rymdes på halva bordet. De ska få en ny chans i ängspartierna kring dammen och längs Amandas uppfart, när det väl börjar regna. I övrigt blev det en full kärra med kompostmaterial, och en annan kärra med riktigt fin matjord. (Det mesta av jorden gick dock åt direkt vid omkrukningen av de överlevande plantorna).

Nästa hanterbara uppgift i stekvärmen var att klippa häckarna. Rönnsumaken ser aldrig särskilt rolig ut efter en klippning, men jag vet ju att den hämtar sig, och den måste hållas i schack om den inte ska ta över hela området. Bokhäcken fick dock vänta eftersom vägkanterna av någon anledning inte är slagna, och det blev svårt att komma åt i de höga gräset. Istället gav jag mig på buxbomshäckarna i Rosengården, som är lätta och roliga att klippa.

Just nu blommar höstfloxen vackert där, vilket förstås beror på att jag faktiskt vattnat en del. Det är förstås för tidigt för säsongen, men blomningen är överdådigt grann, och så mycket annat finns ju inte att glädja sig åt en sådan här torrsommar. Mest är det röda nyanser, som varierar från ljusrosa till djuprött och violett, och egentligen skulle det behövas några vita för att lätta upp intrycket. Jag planerar att dela alla plantorna och sprida ut dem över hela Rosengården till hösten, kanske kan jag hitta några vita att komplettera med på någon plantskola då.

En annan sevärdhet i Rosengården just nu är en jordärtskocka, som jag köpte i en liten kruka för två år sedan. I år har den har flera tre meter höga stammar med blomknopp i toppen. Tyvärr hamnar blommorna lite för högt för att ge bra effekt, men enbart växtkraften är imponerande, särskilt en sådan här sommar, då det mesta är torrt och halvdött.

Och nu har det tydligen blivit vattningsförbud i hela Alingsås också, enligt AT. Hur ska detta sluta?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har lyckars förlora min armbandsklocka ute i snön på morgonpromenaden med hunden, och så här i efterhand har jag svårt att fatta hur det kan ha gått till. Varför jag plötsligt skulle ha haft behov att skala av mig vantarna för att titta på klocka...

Jag är fortfarande utan bil, och eftersom det är jobbigt att ta bussen till och från affären skjuter jag besöken framför mig så länge som möjligt. Det avgörande är när filmjölken tar slut, vilket händer var nionde dag, och på måndagen, (15.11), var d...

Det har blivit lite si och så med bloggrapporterna på sistone – det ser ut som jag har tappat bort ett par veckor helt och hållet, och de senaste bloggarna är dessutom feldaterade. Inte för att det spelar så stor roll – det händer inte så...

Minns i november, den ljuva september, den tid då äpplet faller moget. Grå är november men ljus är september, för den som bara väntar troget. Mörk är december men ljuv är september, då livet är öppet och redoboget. Dofter vi anar och vinden oss manar...