Alla inlägg under september 2018

Av Viveka Ramstedt - 24 september 2018 16:23

Britta-dagen är förstås inte förrän den 7 oktober. Men efter de senaste veckornas ruskväder är det svårt att beskriva de varma solskensdagarna under första halvan av den här veckan som något annat än sommar. Men visst - vi tar gärna en repris om ett par veckor. Höstfärgerna börjar visa sig lite här och var, men än är det mesta fortfarande grönt.

 

Jag håller fortfarande på och pular i hundgården, framför allt med att få till någon form av insynskärm längs den innersta biten av gränsen mot grannen, vilket omfattar en hel del grävande och omläggning av de gamla stenmurarna, för att få till ett lite djupare jordlager. Det blev till slut en halvmeterhög stödmur mot gränsen och några skottkärror fulla med den vanliga blandningen av matjord, lövkompost och torv, för att få upp jordytan innanför till samma höjd.

 

Från början hade jag hoppats på att kunna sätta en klängros mot staketet. Men just på den sträckan är stängslet betydligt lägre än längs resten av gränsen, eftersom markytan här uppe på bergskammen ligger en meter högre, så till slut blev det ändå friväxande buskar. Jag ville gärna ha något vintergrönt, och funderade lite över olika barrväxter. Men det slutade ändå med att jag satte dit ett par fröplantor av vanlig hederlig rhododendron catawbiense, som jag räddat från en dikeskant för många år sedan, och som vuxit sig rätt stora i sina krukor sedan dess. De har ju redan demonstrerat sin kapacitet som överlevare, och förhoppningsvis räcker den rätt ordentligt påfyllda jordvolymen till för deras behov även på lite längre sikt. (Det hade förstås varit både enklare och smartare att köpa ett par hyggligt stora exemplar av samma sort. Men inte lika sportigt)...

 

Ett annat pågående - och alltmer påträngande - projekt är entrélandet, där jag haft stora problem med att besluta mig för vad jag ska plantera i den centrala delen, innanför ramen av rhododendron, där jorddjupet delvis är relativt tunt och det för närvarande ser ganska kalt ut. Där står redan ett par nyplanterade japanska träd, ett hängkörsbär och en lönn, som båda lär bli ca tre meter höga. Men mellan dessa behövs något med utbrett växtsätt eftersom det är en rätt stor yta som ska täckas, och helst ska det också ha en viss höjd, så enbart marktäckare fungerar inte så bra. Jag har funderat fram och tillbaka på olika typer av perenner, men allt stupar på att det skulle bli för jobbigt att rensa, plottrigt och svårskött.

 

Sedan slog det mig plötsligt; Stephanandra skulle fungera utmärkt. Kanske inte världens mest spännande buske, men den har precis rätt växtsätt och höjd, och är tillräckligt starkväxande för att hålla ogräset i schack. Och det går fortfarande att placera lite mer spektakulära perenner längs yttermurarna, om man nu skulle känna för mera blomprakt senare. Dessutom hade jag ju redan ett stort antal småplantor från den förvuxna stephanandran på baksidan, som jag faktiskt haft svårt att hitta någon lämplig plats för. Så alla de små rotskott som jag just stoppat ner i olika skrevor på baksidan av huset, rycktes nu upp igen, och placerades i en stor grupp centralt i entrélandet i stället. Det kommer att ta ett par år innan buskaget växer till sig, men under tiden kan jag kanske ha sommarblommor på de öppna partierna runt omkring.

 

Den länge aviserade orkanen Knud, som successivt har nergraderats till vanlig höststorm, kom in under eftermiddagen på fredagen, med en hel del regn. Själva stormen kulminerade vid midnatt, och sista hundrundan kändes faktiskt lite otrevlig, eftersom det blåste en hel del i byarna och folk hade varnats för att gå ut alls under kvällen. (Skadorna efteråt tycks dock vara reducerade till en avbruten tallgren och en massa nerblåsta småkvistar från ekarna, och det är inte för första gången det händer i år heller).

 

Fredagskvällen tillbringades annars vid TVn, eftersom det var final i laghoppningen på ryttar-VM i USA. Vem hade trott att man skulle få se lilla Sverige i en omhoppningsduell om guldmedaljer? Nu blev det "bara" silver, eftersom amerikanarna var 2 sekunder snabbare, men ändå ett resultat långt över förväntan.

 

Under helgen var det sedan full familjesamling hos Göran och Gun, med alla fyra paren plus lilla jag, eftersom Ola och Olga var nere för att prata med läkaren i Göteborg, och alla ville passa på att träffa dem. Det serverades hummer på lördagen och älggryta på söndagen, och frågan är öppen om vilket som var godast. Det är inte ofta man får vältra sig i en sådan lyx två dagar i sträck.


Av Viveka Ramstedt - 17 september 2018 20:20

Det är Karljohans-år i höst, så jag käkar stekt svampsmörgås nästan varje dag efter hundpromenaderna. Som jag redan har försökt förklara för min oförstående familj är ju en av fördelarna med att vara hundägare att man alltid har en "bajspåse" till hands i fickan. Flera andra hundägare tycks för övrigt ha kommit på samma idé; under torsdagspromenaden vid hundkappbanan mötte jag fyra olika par, alla med välfyllda påsar. Svampen räckte dock även till mig.

 

Vädret har varit ostadigt under större delen av veckan, vilket gör det svårt att få någon kontinuitet i trädgårdsjobben i parken. Men jag har ändå till slut fått alla vägkanterna räfsade, och även rensat rent från ogräs i de nyanlagda randplanteringarna utmed övre delen av Ferievägen. Ogräset har åtminstone delvis ersatts med marktäckare, bl.a försöker jag sprida den blåa nävan Rozanne till flera ställen. I övrigt blir det mest myskmadra, som jag tar från gången utanför vinbärsbuskarna, där den spridit sig enormt.

 

I entrélandet blev marktäckarna för tillfället Alunrot och Kantnepeta, och jag har också petat ner en Rozanne vid muren. Jag har mina tvivel om alunrotens härdighet, och kantnepetan ska så småningom få tillskott av mina sticklingar, så det här får ses som en tillfällig lösning. Fyra av rhododendronen från Glendoick väntar ju också på slutplacering, så det kommer att bli fler ytor att fylla när dessa är borta. (Det har förresten just kommit ett mejl från Rhododendronsällskapet, att det kommer att gå att beställa plantor från Glendoick även till nästa år. Frestande, men eftersom jag fortfarande inte har hunnit ta hand om alla från den förra sändningen, ska jag försöka behärska mig, och inte börja bläddra bland de förföriska bilderna).

 

Resten av veckan har ägnats åt baksidan av huset. Den nya inramningen av hundgården blev i stort sett klar under förra veckan, men det återstod en hel del jobb med att naja ihop de olika nätbitarna, sätta upp nya stödstolpar i gränsen mot grannen, och fixa till en sorts grind, så att jag kan komma åt den övre delen, utan att behöva tränga mig igenom buskpartiet.

 

Men det som krävde mest tid och arbete var faktiskt att ta bort den del av det gamla stängslet, som gick tvärs över min bakre veranda och gräsmatta, och som har irriterat mig ända sen hundgården byggdes. Det visade sig vara svårare än förväntat, eftersom min kofot naturligtvis var försvunnen, och jag dessutom hade använt extremt långa skruvar, med ett huvud, som inte passade till någon av mina skruvmejslar. Troligen hade jag fått låna någon skruvdragare tillfälligt av Niklas och Katrin. Eftersom de inte kommer hit igen förrän nästa helg, orkade jag inte vänta ut dem, utan tog istället till yxa och såg och så mycket råstyrka jag kunde uppbåda, (vilket uppriktigt sagt inte är särskilt mycket).

 

Efter en slitig eftermiddag och diverse fula ord, lyckades jag till slut få loss eländet från husväggen, så att jag kunde dra upp pålarna. Det var dock väl värt ansträngningen, eftersom det nu kommer att bli mycket enklare att sköta gräsytan på baksidan, när den inte längre delas av ett staket, och allting ser dessutom väldigt mycket snyggare och öppnare ut. Jag kan inte fatta att jag inte kom på den här idén redan för tre år sedan.

 

Bakre verandan har också alltid varit en del av mitt "förökningscentrum", och hela bakväggen av det gamla huset är täckt av krukor i olika storlekar. Eftersom mitt förökningsintresse vaknat till liv igen, lär nog många av dessa komma till större användning. Nu när jag kan röra mig fritt mellan verandan och växthuset igen, blir det lättare att flytta småplantorna ut och in beroende på årstid och väderlek. (Nelly får dock fortfarande inte vistas i växthuset på egen hand. Hon älskar nämligen att gräva i öppen jord, så fort hon får en chans, och det är inte nyttigt varken för vinrankans rötter, eller för mina golv, när hon går in med jordiga tassar efter välförrättat värv).

 

En sak som avslöjades under arbetet med stängslet var att det gamla syrenbuskaget norr om växthuset inte mådde bra. Det här partiet har alltid varit något av en "baksida" och syrenerna planterades som insynsskydd för fyrtiofem år sedan. Sen dess har de vuxit sig höga och rangliga, och eftersom de har begränsat med jord i bergsskrevorna har den senaste torrsommaren dessutom gått illa åt dem. Nu rensade jag upp ordentligt i syrenbuskaget, sågade bort döda grenar och de högsta stammarna och tog ner några skräpträd. Det finns redan gott om småuppslag, så allt ser inte helt hopplöst ut, men till våren ska syrenerna få ett ordentligt tillskott av kompostjord runt fötterna och förhoppningsvis en nystart.

 

Även Stephanandran, som vuxit sig jättestor och tagit över halva den bakre verandan, fick sig en rejäl beskärning. Den såg inte så rolig ut efteråt, men det är en tuff buske, så den lär säkert återkomma. Jag bestämde mig också för att kassera de gamla och ganska ruttna blomlådorna på verandan, som tidigare mest använts som mellanstation för förökningskrukor, och på senare år invaderats av den outtröttliga stephanandran, som rotat sig överallt i krukorna. Både jorden i lådorna och de många rotskotten kom till ny användning uppe vid staketet mot granntomten, eftersom taxusarna inte räckte till hela sträckan, och det inte behövdes något direkt insynsskydd längs en bit av gränsen. Återvinning har alltid varit ett av mina huvudmål, så jag var ganska nöjd efteråt.

   

Bakre verandan 2010, (innan den delades av hundgården och innan stephanandran tog över)

Av Viveka Ramstedt - 10 september 2018 19:16

Det blev mer strul än förväntat med utvidgningen av hundgården, eftersom armeringsnätet inte riktigt räckte till. Först planerade jag att skarva med bitar av ett plastbelagt grönt nät som egentligen var tänkt för ytkomposter. Men så insåg jag att det skulle bli både stabilare och snyggare med armeringsnät runt hela den nya delen. Problemet var bara att få hem det. De längder av armeringsnät som vi hittills jobbat med var två meter höga och sex meter långa, och även efter att jag delat dem på höjden var de tunga och åbäkiga att jobba med. Som tur var kom Niklas och Katrin ner förra helgen, så jag fick hjälp med att kånka dem på plats. Det fattades dock åtskilliga löpmeter, även efter att jag samlat ihop de bitar av armeringsnät som fortfarande fanns kvar på olika platser. Totalt behövdes det ytterligare ett tiotal löpmeter, som naturligtvis inte skulle rymmas i bakluckan på min lilla kombi.

 

Som tur var råkade Gun ha Pensionärstvillingarna på plats, för att köra trädgårdsavfall och samlingen av årets skräp till tippen. De hade med sig en kompis med släpkärra, som jag hyrde in mig på, och han köpte fyra mindre längder av armeringsnät åt mig på återvägen ut. Dessa var både lägre och kortare än de gamla näten, så jag klarade att få dem på plats på egen hand, efter att ha klippt till dem så de passade. Taxusarna kom dock inte i jorden förrän på söndagseftermiddagen, eftersom både vädret och andra, mera akuta saker kom emellan.

 

Trädgårdsfirman, som sköter vägkanterna åt vägföreningen, slog nämligen äntligen av gräset på alla vägkanterna under förra veckan. Det var en dryg månad för sent, men i gengäld gjorde de ett snyggt jobb, och tog ner gräset ända in till kanten av buskskärmarna, utan att skada någonting. Det avslagna hade sedan som vanligt fått ligga kvar en vecka, för att torka och fröa av sig, men nu var det verkligen dags att räfsa rent och köra undan det till kompostering. Min planering stördes dock av vädret, som inte riktigt uppförde sig enligt prognoserna.

 

Slutet av veckan präglades av ett par ordentliga lågtrycksfronter, som egentligen inte var aviserade förrän till söndagen. Men det startade redan fredag eftermiddag med en rejäl åskskur. Det ställde till lite för min planering, eftersom jag hade hoppats hinna räfsa alla vägkanterna innan regnet startade. Regnet pågick större delen av natten, och gav totalt 34 mm, vilket var en rejäl rotblöta och framför allt en efterlängtad påfyllning av dammen. Vattenståndet där var så lågt att näckrosorna stack upp som kabbelekor, vilket aldrig är vackert.

 

Vädret efteråt blev en blandning av sol och skurar, som gjorde det svårt att jobba långt ifrån huset, eftersom man ideligen måste ta skydd. Dessutom var allting rejält blött, vilket förstås gjorde det tyngre att jobba. Men varje droppe var ändå välkommen. Vem kan klaga på regn efter den här torrsommaren?

 

Under fredagen och lördagen hann jag bara räfsa sträckan utefter Lilla Ferievägen och ungefär en tredjedel av den betydligt bredare remsan utefter Stora Ferievägen. Och dessutom klippa bokhäcken, med avbrott för att beundra den stiliga husbil, som grannbarnen tillverkat av en jättestor packlåda av papp, fastsurrad ovanpå en betydligt mindre trampbil. Ungar har oftast betydligt roligare med emballagen till olika grejor, än de har med aldrig så fina leksaker. Jag minns när grannen högre upp längs vägen fick hem en uppsättning nya trädgårdsmöbler tidigare i somras. Barnen byggde en imponerande borg av papplådorna mitt på gräsmattan, (som de tyvärr bara fick behålla ett par timmar).

 

Bokhäcken såg riktigt fin ut efter klippningen, men jag börjar ändå tveka om det var ett bra beslut att välja mina självuppdragna småplantor av vanlig bok istället för den vanliga avenboken, som plantskolorna har. Stammarna börjar redan bli oroväckande tjocka, men efter den radikala beskärningen, som Niklas och Katrin stod för under förra sommaren, behöver man bara klippa ner den årliga tillväxten, där ju kvistarna aldrig hinner bli mer än tumstjocka. Än så länge är häcken i alla fall tät och fin ända ner till marken, och folk lyckas ju göra små bonzaier i kruka av fullstora träd. I varje fall lär det inte gå att hoppa över klippningen ett enda år, utan att häcken ränner iväg - men det gäller förmodligen även vanliga häckar.

 

Det regnade igen under natten, och även om söndagen blev lite soligare, var ju allting fortfarande genomblött och gräsräfsning är även under normala förhållanden ansträngande. Men eftersom det hade aviserats stora regnmängder under natten till måndagen, räfsade jag ändå en bit till av den yttre ängen, men gav upp efter en fylld kärra. Ungefär en fjärdedel av sträckan återstår fortfarande.

 

Resten av dagen användes till att äntligen plantera taxusarna, som fått vänta alldeles för länge i sina krukor, men trots detta verkade må riktigt bra, med kompakta fina rötter. Eftersom hela jordremsan var nyuppgrävd behövdes det även en marktäckare, och det här är nog enda gången i mitt liv som jag avsiktligt har "planterat" Häxört. (Normalt brukar den placera sig själv, och inte alltid på ställen där man vill ha den). Men just här var den faktiskt helt idealisk, en väl avgränsad yta, ingen chans att sprida sig okontrollerat åt något håll, och den kommer definitivt inte att konkurrera med taxusarna. Så jag stoppade helt enkelt ner ett tjugotal tussar och det lär nog inte ta lång tid för den att täcka hela jordytan.

Av Viveka Ramstedt - 3 september 2018 16:12

Hösten är definitivt på gång, och om man ska sammanfatta den här extremsommaren, tycks det mesta trots allt ha överlevt torkan. En del träd och buskar har fällt bladen i förtid, men om de klarat sig eller inte lär inte visa sig säkert förrän till våren. Att döma av knoppsättningen kommer det också att bli en fantastisk rhododendronblomning nästa år. Fast det är egentligen ett varningstecken. När växter tror att de håller på att dö, svarar de med att sätta blomknopp för att bilda frö och föröka sig. Förhoppningsvis har de dock missbedömt läget den här gången; de ser åtminstone inte direkt döende ut just nu.

 

Den främsta anledningen till att så pass mycket tycks ha överlevt är förstås att jag har vattnat som en galning ända fram till bevattningsförbudet i början av augusti, och sedan började det ju faktiskt att regna ett par dagar senare. Men en bidragande orsak är nog också att hela den nedre, norra delen av parken är formad som en skål. Terrängen sluttar nedåt från alla vägkanter, så allt regnvatten som faktiskt kommer rinner inåt mot dammen, och tröskeln vid utloppet håller grundvattennivån någorlunda uppe, även om vägkroppen i princip fungerar som utlopp för grundvattnet n i sluttningen mot Fritidsvägen.

 

Efter att ha fått nästan alla nya rhododendron på plats, kunde jag äntligen koncentrera mig på att göra klart gränspartiet mot Puttens för den blivande taxushäcken. Jordfickan mellan berget och stenmuren visade sig vara oväntat djup, så de kommer nog att klara sig bra. Och genom att trixa lite med de kvarvarande bitarna av armeringsnät, lyckades jag utvidga hundgården ända ut till tomtgränserna i norr och öster, vilket gör den betydligt mera användbar, eftersom jag nu får hela bakre verandan och växthusdörren innanför stängslet.

Egentligen behövs hundgården inte längre, eftersom Nellie numera håller sig fint i närheten, när jag jobbar ute. Men det är skönt att ha en helt säker plats, där man bara kan öppna dörren och släppa ut henne, t.ex när hon löper, eller om jag skulle bli krasslig. Och framför allt vill jag inte att hon ska jaga grannens katt.

 

Resten av veckan ägnades mest åt perenner. Normalt brukar jag helst invänta höstrean, men eftersom jag har flera nyanlagda planteringsytor som ser väldigt kala ut just nu, bestämde jag mig för att slanta upp lite extra pengar, för en gångs skull. Alla plantskolorna verkar ladda upp med nya växter, inför "Stora Planteringsdagen", som inträffar första lördagen i september. Samtidigt säljer de ut en del av det gamla sortimentet till halva priset, så jag hade faktiskt lite tur, när jag shoppade runt lite på flera ställen i stan. Ändå gjorde jag säkert av med en dryg tusenlapp på ett par timmar, trots de nedsatta priserna. Det jag valde att satsa på var Astilbe, vit Höstanemon, den blå nävan Rozanne, Alunrot och Kantnepeta.

 

Astilben, som jag köpte flera krukor av i olika färger på Lyckas, ska få fylla ut tomrummen mellan de små rhododendronen på Västra platån. Den vita höstanemonen Honorine Joubert har jag försökt med flera gånger tidigare, men den tenderar att gå ut hos mig. Den ska planteras på våren, för att få en bättre chans att rota sig innan vintern, så jag planerar att låta den blomma i kruka utomhus i höst, och sedan övervintra den i växthuset. Fungerar det inte den här gången heller, ger jag nog upp. Även Alunrot tycks vara tveksamt härdig, men tills vidare får den ändå agera marktäckare i entrélandet, där det numera är alldeles för mycket öppen jord.

 

Den blå nävan Rozanne, som har blivit extremt populär på kort tid, (och med all rätt, för den är helt fantastisk), växer däremot våldsamt hos flera grannar, så den borde gå bra hos mig också. Den fungerar bäst när den får stöd av andra växter, så min strategi är att stoppa ner den här och var i de redan etablerade mattorna av blodnäva. Kantnepeta har jag hittills ingen egen erfarenhet av, men Staffan och Miriam har en jättefin häck av den, och nu tänker jag prova den utmed stödmuren i mitt entréland. Men det behövs ganska många plantor där, så jag experimenterade lite med den, genom att slakta ett par av krukorna och göra sticklingar av dem i stället. Det är ganska många löpmeter kant att ta hand om, och på det här viset räcker plantorna lite längre.

 

Dessutom hade jag de två små japanska lönnarna från förra impulsköprundan att ta hand om. Seiryu hamnade nu i centrum av entrélandet, där det plötsligt var väldigt gott om plats efter att alla mina små rhododendron fått flytta ut, och Emerald Lace satte jag bakom rhododendronraden på västra platån. Båda har finflikiga blad och ska enligt etiketterna kunna bli 2.5 meter höga. Förhoppningsvis har de också vacker höstfärg.

Presentation


Trädgård och hundar upptar en stor del av mitt liv.

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< September 2018 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards