Britta-dagen är förstås inte förrän den 7 oktober. Men efter de senaste veckornas ruskväder är det svårt att beskriva de varma solskensdagarna under första halvan av den här veckan som något annat än sommar. Men visst - vi tar gärna en repris om ett par veckor. Höstfärgerna börjar visa sig lite här och var, men än är det mesta fortfarande grönt.

Jag håller fortfarande på och pular i hundgården, framför allt med att få till någon form av insynskärm längs den innersta biten av gränsen mot grannen, vilket omfattar en hel del grävande och omläggning av de gamla stenmurarna, för att få till ett lite djupare jordlager. Det blev till slut en halvmeterhög stödmur mot gränsen och några skottkärror fulla med den vanliga blandningen av matjord, lövkompost och torv, för att få upp jordytan innanför till samma höjd.

Från början hade jag hoppats på att kunna sätta en klängros mot staketet. Men just på den sträckan är stängslet betydligt lägre än längs resten av gränsen, eftersom markytan här uppe på bergskammen ligger en meter högre, så till slut blev det ändå friväxande buskar. Jag ville gärna ha något vintergrönt, och funderade lite över olika barrväxter. Men det slutade ändå med att jag satte dit ett par fröplantor av vanlig hederlig rhododendron catawbiense, som jag räddat från en dikeskant för många år sedan, och som vuxit sig rätt stora i sina krukor sedan dess. De har ju redan demonstrerat sin kapacitet som överlevare, och förhoppningsvis räcker den rätt ordentligt påfyllda jordvolymen till för deras behov även på lite längre sikt. (Det hade förstås varit både enklare och smartare att köpa ett par hyggligt stora exemplar av samma sort. Men inte lika sportigt)...

Ett annat pågående - och alltmer påträngande - projekt är entrélandet, där jag haft stora problem med att besluta mig för vad jag ska plantera i den centrala delen, innanför ramen av rhododendron, där jorddjupet delvis är relativt tunt och det för närvarande ser ganska kalt ut. Där står redan ett par nyplanterade japanska träd, ett hängkörsbär och en lönn, som båda lär bli ca tre meter höga. Men mellan dessa behövs något med utbrett växtsätt eftersom det är en rätt stor yta som ska täckas, och helst ska det också ha en viss höjd, så enbart marktäckare fungerar inte så bra. Jag har funderat fram och tillbaka på olika typer av perenner, men allt stupar på att det skulle bli för jobbigt att rensa, plottrigt och svårskött.

Sedan slog det mig plötsligt; Stephanandra skulle fungera utmärkt. Kanske inte världens mest spännande buske, men den har precis rätt växtsätt och höjd, och är tillräckligt starkväxande för att hålla ogräset i schack. Och det går fortfarande att placera lite mer spektakulära perenner längs yttermurarna, om man nu skulle känna för mera blomprakt senare. Dessutom hade jag ju redan ett stort antal småplantor från den förvuxna stephanandran på baksidan, som jag faktiskt haft svårt att hitta någon lämplig plats för. Så alla de små rotskott som jag just stoppat ner i olika skrevor på baksidan av huset, rycktes nu upp igen, och placerades i en stor grupp centralt i entrélandet i stället. Det kommer att ta ett par år innan buskaget växer till sig, men under tiden kan jag kanske ha sommarblommor på de öppna partierna runt omkring.

Den länge aviserade orkanen Knud, som successivt har nergraderats till vanlig höststorm, kom in under eftermiddagen på fredagen, med en hel del regn. Själva stormen kulminerade vid midnatt, och sista hundrundan kändes faktiskt lite otrevlig, eftersom det blåste en hel del i byarna och folk hade varnats för att gå ut alls under kvällen. (Skadorna efteråt tycks dock vara reducerade till en avbruten tallgren och en massa nerblåsta småkvistar från ekarna, och det är inte för första gången det händer i år heller).

Fredagskvällen tillbringades annars vid TVn, eftersom det var final i laghoppningen på ryttar-VM i USA. Vem hade trott att man skulle få se lilla Sverige i en omhoppningsduell om guldmedaljer? Nu blev det "bara" silver, eftersom amerikanarna var 2 sekunder snabbare, men ändå ett resultat långt över förväntan.

Under helgen var det sedan full familjesamling hos Göran och Gun, med alla fyra paren plus lilla jag, eftersom Ola och Olga var nere för att prata med läkaren i Göteborg, och alla ville passa på att träffa dem. Det serverades hummer på lördagen och älggryta på söndagen, och frågan är öppen om vilket som var godast. Det är inte ofta man får vältra sig i en sådan lyx två dagar i sträck.