Direktlänk till inlägg 2 juli 2019

Vecka 26, 24.6-30.6; Årets Djurliv i dammparken

Av Viveka Ramstedt - 2 juli 2019 06:44

Dammparken, som vi lyckats bevara obebyggd, är en liten oas, mitt i vad som numera är ett ganska stort villaområde, och den bidrar säkert till att det lokala djurbeståndet i området fortfarande är stort och livskraftigt.

 

Det är trevligt med vilt, som kommer alldeles inpå huset, även om de ibland ställer till med en del ohägn. Som t.ex hackspettar, som kan gå illa åt träfasaden på husen genom sitt trummande på vårarna, vilket bekymrade Boel i år. (De gör det inte för att söka mat, som man skulle kunna tro, utan som en signal till honorna, stt det finns en stark och parningsvillig hane i nejden. Så problemet är åtminstone väldigt tidsbegränsat). Uggleungar som ramlar ner genom skorstenen, innebär också en del besvär innan man lyckas få ut dem. Efter att det hänt två gånger, blev det dock nät över Niklas skorstensöppning. Tyvärr verkar det inte bli någon häckning i någon av uggleholkarna i år heller. Kanske saknar de chansen till skorstensbesök?

 

Snokar är det dock fortfarande gott om, och man ser dem ofta simma i dammen. Tyvärr gillar de dock att placera sina ägg i mina lövkomposter. Det har hänt ett par gånger att jag nästan fått hjärtslag, när jag kastat om en kompost, och plötsligt fått ett helt ormbo med slingrande småormar på grepen. För ett par år sedan rapporterade ungdomarna också 18 småsnokar på ön. Tyvärr gillar de även att äta grodor, men jag tror ändå inte att det är snokarnas fel att grodorna tycks ha försvunnit. Det har inte varit någon grodlek på se senaste två åren, men det beror nog snarare på de torra somrarna, (och det ser inte ut att bli bättre i år).

 

Änderna, som fortfarande återkommer varje år, har förtursrätt till ön på våren och försommaren, genom en varningsskylt på bron och en hund som får gå i koppel när vi passerar dammen. De två senaste åren har det varit en hona med två hanar, förmodligen samma individer som återkommer. I år har de dock haft svårt att bestämma sig, och det blev aldrig någon häckning. Kniporna häckar dock fortfarande i våra uggleholkar, men de är betydligt skyggare, och jag ser dem egentligen bara tidigt på morgnarna, när jag går första kisspromenaden med hunden.

 

Det finns fortfarande ett litet bestånd av rådjur i området, även om det numera tycks vara reducerat till två getter och en bock. Annat var det förr i tiden, när flockar på över ett dussin djur drog runt i området och ödelade folks trädgårdar. De käkar fortfarande upp en del av mina buskar, men jag har delvis anpassat sortimentet och förlåter dem, eftersom de är så vackra att se på. Rådjuren har alltid haft dammparken som någon sorts barnkammare, eftersom där är relativt skyddat och det finns tillgång på vatten. Trors att familjen numera har byggt två sommarhus öster om parken, så är de ju oftast bara befolkade enstaka helger under större deken av året. Förra året höll de faktiskt till med sitt kid på baksidan av Boels och Niklas hus även medan huset var bebott, och det är ju en rätt häftig syn genom vardagsrumsfönstret.

 

Småfåglarna, som klänger i fröautomaterna på verandan, är ju ett trevligt sällskap vintertid. Så här års har jag upphört att mata dem själv, men Gun håller i under hela sommaren, och det går åt minst en stor talgboll om dagen. Mest är det stora kullar av pilfink, som sitter uppradade på terassräcket, medan den stackars stressade mamman flyger fram och tillbaka mellan dem och talgbollen. Men även blåmes och talgoxe fortsätter att besöka serveringen, trots att det borde finnas gott om mat åt sem på andra ställen så här års.

Till och med rödhakarna, som egentligen är rena insektätare, besöker fortfarande Guns restaurant. Själv har jag nästan konstant sällskap av en rödhake, när jag rensar ogräs. Den sitter oftast och väntar på hantaget av en grävgrep, för att sedan flyga ner så snart jag är klar med en yta. Det är naturligtvis insekterna jag gräver upp, som den är intresserad av, men der är ändå trevligt sällskap.

 

Även ekorrarna är ständigt närvarande. De kommer till Guns fågelmatare, och jag har en som besöker även min veranda nästan dagligen, förmodligen för att kolla om jag öppnat restaurangen igen. Jag hör direkt när den är på gång, eftersom den alltid tar samma väg. Den hoppar från tallen på nordsidan, springer tvärs över taket och hoppar sedan ner på växthustaket med en rejäl duns. I början hajade jag till av dunsen, men nu har jag vant mig. Ekorrar är trevliga djur, men hundarna får spader av dem, och anser att de omedelbart ska jagas upp i närmaste träd.

 

Så jag fick nästan hjärtslag igår, när jag kom in i sovrummet för att byta kläder på eftermiddagen, och upptäckte en ekorre, som tagit sig in genom den öppna verandadörren och nu klättrade omkring på vävtapeterna. Dels för att det var så oväntat, men mest för blotta tanken på vad Nelly kunde ha ställt till med om den fått tag i den... Nu stängde jag snabbt sovrumsdörren om den, för att hindra den från att invadera resten av huset, och nästa gång jag kom dit hade den gett sig iväg.

 

Möjligen var det en av ungarna, som jag räddade livet på förra året. Då hade jag nämligen en hona som födde upp sina ungar under bakre verandan. Jag var orolig för att Nelly skulle ta henne, när hon sprang ut och in genom en springa på baksidan, så det slutade med att jag började sätta in vatten och fågelmat under verandan, och höll på med det tills ungarna var stora nog att lämna boet. Men inomhus vill jag definitivt inte ha dem.

 

 

Bilden är tagen genom vardagsrumsfönstret, och rådjuret har inte täcke på sig. Det är en spegling av gardinen i fönsterglasetl

 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Viveka Ramstedt - 15 december 2023 10:15

Av Viveka Ramstedt - 29 november 2023 10:03

Jag har lyckars förlora min armbandsklocka ute i snön på morgonpromenaden med hunden, och så här i efterhand har jag svårt att fatta hur det kan ha gått till. Varför jag plötsligt skulle ha haft behov att skala av mig vantarna för att titta på klocka...

Av Viveka Ramstedt - 1 december 2021 16:34

Jag är fortfarande utan bil, och eftersom det är jobbigt att ta bussen till och från affären skjuter jag besöken framför mig så länge som möjligt. Det avgörande är när filmjölken tar slut, vilket händer var nionde dag, och på måndagen, (15.11), var d...

Av Viveka Ramstedt - 15 november 2021 17:21

Det har blivit lite si och så med bloggrapporterna på sistone – det ser ut som jag har tappat bort ett par veckor helt och hållet, och de senaste bloggarna är dessutom feldaterade. Inte för att det spelar så stor roll – det händer inte så...

Av Viveka Ramstedt - 8 november 2021 08:04

Minns i november, den ljuva september, den tid då äpplet faller moget. Grå är november men ljus är september, för den som bara väntar troget. Mörk är december men ljuv är september, då livet är öppet och redoboget. Dofter vi anar och vinden oss manar...

Presentation


Trädgård och hundar upptar en stor del av mitt liv.

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Juli 2019 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards