I förra veckan bestämde sig ungdomarna i familjen plötsligt för att de skulle göra sig av med de gigantiska vedhögarna nere vid vändplatsen till familjehusen, genom att köra upp och lagra veden hos mig. Vilket jag naturligtvis tacksamt tog emot, eftersom min egen vedbod var helt tom, och jag eldar i två eldstäder under hela vintern. Jag hade tänkt länge att jag borde göra något åt saken själv, men man blev ju så paralyserad av värmen att man knappast iddes göra något vettigt alls på dagarna, och särskilt inte utomhus. Nu är i alla fall vedboden proppfull igen, så vinterbrasorna är säkrade. Och jag behövde inte ens lyfta ett finger själv...

Det har också plötsligt blivit nästan tio grader svalare, så vad jag däremot faktiskt gjort något åt själv är de båda högarna av kvistar och grenar, som vuxit sig gigantiska under senaste året, den ena bakom uthuset, och den andra nere vid thujahäcken mot vägen.Man behöver ju inte bara ved till vinterbrasorna, utan även tändved för att få igång dem, och eftersom även tändveden tagit helt slut, fanns det gott om tomma apelsinlådor att fylla upp. Det blev till slut 8 fulla apelsinlådor från den övre högen.

Den nedre högen är betydligt större, och eftersom grenarna där också behöver kortas till lämpligt format är jag ännu långt ifrån klar med den. En del av grenarna är mer än armstjocka, så det behövs både sekatör, grensax och handsåg för att korta ner dem. Dessutom börjar jag få slut på aåpelsinlådorna, så möjligen får jag göra en paus i arbetet tills eldningssäsongen kommer igång.

Eftersom arbetet äger rum nära bakdörren till huset är det också trevligt för katten, som gillar att vara med oss även utomhus. Den är ju inte ett dugg rädd för Nellie, och verkar tycka det är kul att bli jagad. Det är också alltid katten som initierar jakterna, som oftast slutar med att den far upp i något träd, men ibland hinner Nellie faktiskt upp den. Då blir den mer eller mindre manglad under hennes kroppstyngd, men inte heller det verkar bekomma katten det minsta.

Det är också en väldigt sällskaplig katt, som oftast håller sig i närheten av mig och och Nellie även om den har tillgång till en ständigt öppen kattlucka ut och in i huset via förrådet. Lyckligtvis har den emellertid inte kommit på idén att hänga med på någon av de dagliga långrundorna. Härom dagen skrämde den dock faktiskt upp mig, genom att inte komma med oss in i huset på kvällen som vanligt Jag fick för mig att jag hade stängt in den i något uthus och var ute och letade och ropade i flera omgångar, men till slut dök den lyckligtvis upp.

Möjligen hade den varit sysselsatt med musjakt, men hittills har det lyckligtvis bara hänt en gång att den har kommit in med en fångst. Det var en ovanligt stor mus, men lyckligtvis redan död, när den avlevererades på sovrumsmattan. Och lyckligtvis var jag fortfarande vaken när den kom in. Blotta tanken på att trampa på en död mus, i mörkret gör mig alldeles iskall, och risken är faktiskt rätt stor, eftersom jag går upp för att kissar flera gånger på nätterna. Men numera tänder jag alltid sänglampan, för säkerhets skull.

Boel och Lennart har åkt tillbaka till Blekinge, och Amanda försvann till England redan förra söndagen, efter en avslutande familjefest på Niklas och Katrins veranda på lördagskvällen. Nu ska ju Amandas familj snart flytta till USA igen, vilket är tråkigt, eftersom man inte lär få se till henne på ett bra tag, på grund av den kraftigt ökade restiden. Men hennes ungar verkar nöjda, eftersom de hade vänner i Kalifornien, som de gärna vill återse.

Niklas och Katrin har dock semester och är fortfarande kvar i Lövekulle, även om de ibland försvinner på diverse utflykter. Senaste helgen kom också hela Östersundsgänget på besök, Johan med fru och två barn, och eftersom Anna också var i Lövekulle blev det stor familjeåterförening i Lövekulle på fredagen., Det har ju varit coronaisolering under mer än två år, så flickorna hade hunnit bli riktigt stora, 11 och tretton år. Under senaste veckan har jag också blivit bjuden på gourmetmat, lagad av Johan, flera gånger. På måndag försvinner emellertid norrlänningsarna ner till Ängelholm, där de tydligen har hyrt ett hus för en vecka. Sedan ska de ta sig tillbaka till Östersund längs ostsidan på Sverige, så nu blir det tomt i familjehusen igen, efter en rätt intensiv sommar.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har lyckars förlora min armbandsklocka ute i snön på morgonpromenaden med hunden, och så här i efterhand har jag svårt att fatta hur det kan ha gått till. Varför jag plötsligt skulle ha haft behov att skala av mig vantarna för att titta på klocka...

Jag är fortfarande utan bil, och eftersom det är jobbigt att ta bussen till och från affären skjuter jag besöken framför mig så länge som möjligt. Det avgörande är när filmjölken tar slut, vilket händer var nionde dag, och på måndagen, (15.11), var d...

Det har blivit lite si och så med bloggrapporterna på sistone – det ser ut som jag har tappat bort ett par veckor helt och hållet, och de senaste bloggarna är dessutom feldaterade. Inte för att det spelar så stor roll – det händer inte så...

Minns i november, den ljuva september, den tid då äpplet faller moget. Grå är november men ljus är september, för den som bara väntar troget. Mörk är december men ljuv är september, då livet är öppet och redoboget. Dofter vi anar och vinden oss manar...