Jag har lyckars förlora min armbandsklocka ute i snön på morgonpromenaden med hunden, och så här i efterhand har jag svårt att fatta hur det kan ha gått till. Varför jag plötsligt skulle ha haft behov att skala av mig vantarna för att titta på klockan under en kortrunda som tar max 10 minuter är svårbegripligt nog. Och varför ett metallarmband, som hållit i åtskilliga år, skulle råka välja att gå sönder just då är ännu osannolikare.

Men klockan är onekligen borta, och eftersom det snöar på rätt ordentligt fortfarande lär jag inte hitta den igen förrän det blir ordentligt blidväder, och då lär den vara bortom all hjälp. Jag upptäckte att klockan var borta nästan  direkt efter att jag kommit in, och gick omedelbart samma runda igen för att försöka hitta den, men utan framgång. Det hade snöat rätt ordentligt under natten, och snöade fortfarande, och jag antar att en metallklocka är tung nog att försvinna i nysnön, även om det alltså bara handlade om minuter. 

Och inte förrän man har blivit av med sitt armbandsur, inser man hur ofta man faktiskt kollar på klockan under dagen. (Jag har förstås en klocka i mobilen också, men då ska den först fiskas upp ur bakfickan och öppnas, vilket innebär att man måste ta av sig vantarna utomhus. Och härnäst lär jag väl tappa mobilen i djupsnön också, eftersom det är flera grader kallt och fingrarna blir frusna). 

Nå, jag lär få vänja mig vid att vara utan armbandsur, för det är 5 grader minus ute, och enligt väderleksrapporten ska både kylan och snöandet pågå den närmaste veckan. Jag har faktiskt haft extrem otur, för när var det senast flera minusgrader flera dagar i sträck i november? Och hur ofta  snöar det på kontinuerligt, samtidigt som det är flera grader kallt?

Tur ändå att det inte är mobilen som är borta, för den - eller rättare sagt mobilfodralet -  är nästintill ofattbart viktig i vardagslivet. I fodralet förvarar jag inte bara kontanter och kreditkort, utan även legitimation. Utan mobilfodral blir det att flytta in på ålderdomshemmet direkt...

Jag har förstår satt upp en "förlorat"-lapp på bostadsrättsföreningens anslagstavla, men med tanke på snöandet lär chanserna att någon skulle hitta klockan vara obefintliga.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag är fortfarande utan bil, och eftersom det är jobbigt att ta bussen till och från affären skjuter jag besöken framför mig så länge som möjligt. Det avgörande är när filmjölken tar slut, vilket händer var nionde dag, och på måndagen, (15.11), var d...

Det har blivit lite si och så med bloggrapporterna på sistone – det ser ut som jag har tappat bort ett par veckor helt och hållet, och de senaste bloggarna är dessutom feldaterade. Inte för att det spelar så stor roll – det händer inte så...

Minns i november, den ljuva september, den tid då äpplet faller moget. Grå är november men ljus är september, för den som bara väntar troget. Mörk är december men ljuv är september, då livet är öppet och redoboget. Dofter vi anar och vinden oss manar...

Man tänker oftast inte på hur beroende man är av den sabla bilen, förrän man inte har den till hands. Särskilt när man, som jag, använder den ytterst sällan; det brukar bli en gång var nionde dag, när filmjölken tar slut. Idag, tisdag, tog jag faktis...