För tillfället är jag fortfarande utan bil och dessutom utan bankkort, vilket gör livet lite besvärligt.

D.v.s - jag harförstås ett bankkort, som de flesta människor, fast det gick ut redan i maj 2021, utan att jag ens upptäckte det förrän flera månader senare. Konstigt nog har det nämligen ändå gått att använda kortet i affärer, det är bara på nätet jag får problem. Lyckligtvis är jag även försedd med ett digipass, så hittills har jag lyckats klara av månadsfakturorna utan kort, via bankens hemsida. Och sedan glömmer man bort alltihop, till nästa gång man ska betala räkningarna i datorn.

Jag har förstås försökt ringa banken åtskilliga gånger om detta, men det är nästan hopplöst att komma fram. Man hamnar sist i en tvåsiffrig kö, och fastnar vid datorn med en mobiltelefon som monotont upprepar;

”Just nu är det många som ringer. Du har för närvarande plats xx i kön…”

Ibland tröttnar man och ger upp av sig själv, andra gånger blir man distraherad och lämnar datorn för något annat, eller så bryts förmodligen förbindelsen av sig själv, så man förlorar köplatsen. Och sedan glömmer man som sagt bort alltihop, till nästa gång man behöver använda kortet vid datorn, och upptäcker att det gick ju ut för tre månader sedan.

Men uppenbarligen har jag kommit fram på telefon ett par gånger tidigare, för vid datorn ligger nu två nya bankidkort. Det ena är daterat 05/26, det andra 06/26, så jag antar att jag förväntas makulera det första. Men någonstans på vägen måste det ha blivit ett fel, för det var alltså inte ett nytt bankid jag behövde den andra gången, utan ett nytt betalkort. Och förmodligen är det jag själv, som har sagt fel i telefon, för en bankman gör väl knappast ett sådant misstag? Bankkortet ska ju dessutom skickas som rek, vilket innebär att man får hem en avi, och sedan förväntas hämta ut själva kortet på posten.

Allt det här skulle ju vara mycket enklare, om det bara fanns ett bankkontor i stan, som man kunde gå till för att få hjälp. Men det gör det alltså inte, för banken banken beslutade för några månader sedan att stänga kontoret i Alingsås, så nu förväntas man åka till Lerum, om man behöver hjälp av en mänsklig varelse. Och eftersom jag är 82 år gammal, och ogärna kör bil, annat än till mataffären varannan vecka, så har jag inga planer på att göra just det.

Idag, söndag 26/19, kom jag faktiskt äntligen fram på telefonen, och fick tala med en handläggare. Han påstod att de redan hade skickat ett nytt bankkort till mig, men det måste ha blivit fel i kommunikationerna någonstans, för vid datorn ligger alltså två bankid-kort med en månads olika datum, men inget betalkort. Efter en del dividerande lovade han dock att skicka ett nytt kort till mig med rek, vilket innebär att det tar fem dagar, och sedan ytterligare ett par, eftersom koden måste skickas separat.

Och så som min hjärna fungerar – eller inte fungerar – för tillfället, kommer jag förmodligen att ha glömt bort hela det här samtalet till dess. Liksom jag tydligen har glömt bort två tidigare samtal, eftersom det som sagt ligger två sprillans nya bankidkort vid datorn. Fast nu var det ju inte ett bankid jag behövde, utan ett betalkort. Förhoppningsvis kommer ändå minnet att vakna till liv, den dagen då bankkortet faktiskt dimper ner i brevlådan – (förhoppningsvis alltså någon gång framåt fredag).

Och samma dag, fredag 1 oktober, öppnar förhoppningsvis bilverkstan, som då varit stängd en månad, (enligt uppgift i telefonsvararen p.g.a sjukdom). Där har alltså bilen stått i drygt två veckor redan, efter att växellådan plötsligt la av senaste gången jag handlade mat. Och det är nog en dryg vecka kvar tills jag kan hämta ut den igen. Fast ingen akut fara - än så länge finns det alltså filmjölk i kylen för nio dagar till. Och märkligt nog kommer inte utgångstiden att vara slut ens då.

Dessutom finns ju buss, med hållplats precis nedanför trappan, och det ligger en livsmedelsbutik uppe i Stadsskogen, med en annan hållplats alldeles utanför. Jag har också lånat en vindunk av Göran, och maten räcker säkert en vecka till. Jag har uppbunkrade förråd i både i skafferiet, kylen och frysen, och det finns dessutom massor med svamp i skogen just nu. (Faktiskt så mycket att jag lät Niklas och Katrin ta hela skörden, efter att vi varit ute på en tretimmars svampjakt på söndagen).

Visst är det stressigt att vara utan både bil och bankkort, men allt är alltså under kontroll…
Trots att det ändå känns som kaos...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har lyckars förlora min armbandsklocka ute i snön på morgonpromenaden med hunden, och så här i efterhand har jag svårt att fatta hur det kan ha gått till. Varför jag plötsligt skulle ha haft behov att skala av mig vantarna för att titta på klocka...

Jag är fortfarande utan bil, och eftersom det är jobbigt att ta bussen till och från affären skjuter jag besöken framför mig så länge som möjligt. Det avgörande är när filmjölken tar slut, vilket händer var nionde dag, och på måndagen, (15.11), var d...

Det har blivit lite si och så med bloggrapporterna på sistone – det ser ut som jag har tappat bort ett par veckor helt och hållet, och de senaste bloggarna är dessutom feldaterade. Inte för att det spelar så stor roll – det händer inte så...

Minns i november, den ljuva september, den tid då äpplet faller moget. Grå är november men ljus är september, för den som bara väntar troget. Mörk är december men ljuv är september, då livet är öppet och redoboget. Dofter vi anar och vinden oss manar...