Det har känts lite ljusare den här veckan, kanske mest bokstavligt, eftersom dagarna verkligen blir längre i allt snabbare takt. Men även i övrigt har stressen lättat lite och jag börjar känna mig någorlunda normal i humöret igen.

På måndagen kom också ljudet plötsligt igång på stor datorn, utan någon som helst förvarning, och utan att jag gjort något medvetet åt det. Jag har ju försökt koppla in högtalarna flera gånger, utan att få något resultat. Ändå är det bara två kontakter till högtalarna, och två motsvarande ingångar på datorn, så hur jag ens teoretiskt skulle kunna göra fel är svårt att förstå.

Men vid det här laget hade jag gett upp försöken, för man kan ju faktiskt leva utan ljud på datorn, även om det begränsar ens möjligheter att t.ex ta igen ett missat TV-program. Men plötsligt, när jag satt och bläddrade bland nyheter på fPlus, så gick ljudet igång på ett TV-klipp, utan minsta förvarning. Och det utan att högtalarna ens var inkopplade; (de ligger fortfarande lösa på bordet bredvid).

Det fanns alltså inbyggt ljud på datorn hela tiden – vilket i och för sig verkar logiskt, för eftersom det finns på laptopen, borde det ju finnas på stordatorn också. Men var sitter AV- och PÅ- knappen, varför är den så svår att hitta, och när, var och hur har jag råkat trycka på den, utan att ha ens vara medveten om det? Och varför var ljudet inte på från början, när jag fick hem datorn från butiken?

Några dagar efter att ljudet på stordatorn kom tillbaka, la istället laptopen av helt oförklarligt, och vägrade helt att starta. Det var egentligen konstigare än problemen med stordatorn, med tanke på att det egentligen inte finns någonting på laptoppen, mer än en webläsare. Jag har haft den som reserv, när stordatorn krånglat, så det var ju ingen katastrof, men krånglande elektronik är enerverande. Men dagen efter gick den oväntat igång igen, så förmodligen höll den bara på och rebootade sig själv, just när jag försökte få igång den.

Även läsplattan tycks ha lagt av. Jag har inte använt den på länge, men medan laptoppen var död försökte jag få igång läsplattan istället, eftersom jag är rätt datorfixerad och gärna vill ha en fungerande reserv. Men enda livstecknet efter att jag kopplat in den på nätet är nu en symbol, som visar fullt batteri. Inte så konstigt, eftersom den fortfarande är ansluten till väggkontakten. Men hur farao får man igång den igen? Jag har tryckt på alla tänkbara knappar, men ingenting händer. Det slutar nog med att jag får be Göran titta på den hemma. Han är bättre med elektronik än jag, så förhoppningsvis löser det sig.

Vädret har också varit extremt konstigt den här veckan. Solen tittade faktiskt fram ett tag redan i söndags, vilket var totalt tredje gången på tre månader, så ihållande har gråvädret varit hela den här hösten och vintern. Och på måndagskvällen snöade det ymnigt, när jag skulle ut på sena kvällsrundan med Nelly.

Men redan på tisdagsmorgonen var snön i stort sett borta igen, så lövräfsningen kunde fortsätta hela veckan, och nu i snabbare takt, eftersom de jobbigaste partierna är avklarade vid det här laget. Under resten av veckan fixade jag  de sista bitarna av stora ängen och sluttningen ner mot den, så nu är i stort sett hela dammtomten färdig. Vid det här laget är också alla kompostringarna på arbetsytan och nere runt dammen fullproppade, så tajmingen i år är ganska lyckad.

Men under en enda vecka har vi nu i tur och ordning haft sol, regn, snö, blåst, mera sol, regn och slutligen en riktigt rejäl storm. Och temperaturen har växlat mellan plus 10 och minus 4, och sedan tillbaka till plus 10 igen. Snacka om växlande väderlek. Under de nätter som varit stjärnklara har vi också kunnat njuta av en ovanligt stilig fullmåne. Den var så stor att jag faktiskt kollade på nätet, och mycket riktigt befinner månen sig ovanligt nära jorden just nu. Dock inte tillräckligt nära för att klassas som ”Supermåne”, vilket tydligen de två nästföljande kommer att bli.

På söndagen drog sedan stormen Ciara in, precis som förutspått. Göran och jag hade tur, och hann klara av den vanliga förmiddagsrundan med hundarna innan busvädret kom igång ordentligt, men under hela eftermiddagen och natten har det blåst småspik och döda katter. Det blev att hålla sig inomhus och titta på TV, (som oväntat nog fungerade klanderfritt hela tiden). Men ljudet av stormen utanför var så kraftigt, särskilt i vindbyarna att det tidvis kändes riktigt obehagligt, även inne i stugvärmen. Och förr eller senare måste ju hunden ut, trots att stormen var långt ifrån över.

När jag gick sista kvällsrundan med Nelly vid tiotiden blåste det fortfarande så mycket att jag var orolig för att få grenar i huvudet, när jag passerade genom dammparken. Det låg redan en hel del rätt stora nerblåsta grenar på marken, men alla träden i min egen park verkar ha klarat sig. Däremot låg det en stor, kullfallen björk tvärsöver GC-vägen ner mot fältet, som vi fick kliva över. Den hade missat gatlyktan intill med en knapp halvmeter, så totalt sett slapp vi ju ändå billigt undan.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har lyckars förlora min armbandsklocka ute i snön på morgonpromenaden med hunden, och så här i efterhand har jag svårt att fatta hur det kan ha gått till. Varför jag plötsligt skulle ha haft behov att skala av mig vantarna för att titta på klocka...

Jag är fortfarande utan bil, och eftersom det är jobbigt att ta bussen till och från affären skjuter jag besöken framför mig så länge som möjligt. Det avgörande är när filmjölken tar slut, vilket händer var nionde dag, och på måndagen, (15.11), var d...

Det har blivit lite si och så med bloggrapporterna på sistone – det ser ut som jag har tappat bort ett par veckor helt och hållet, och de senaste bloggarna är dessutom feldaterade. Inte för att det spelar så stor roll – det händer inte så...

Minns i november, den ljuva september, den tid då äpplet faller moget. Grå är november men ljus är september, för den som bara väntar troget. Mörk är december men ljuv är september, då livet är öppet och redoboget. Dofter vi anar och vinden oss manar...