Ju äldre man blir, desto fler vanor och rutiner skaffar man sig.

En del av dem är förstås bra: Som t.ex min vana att gå en långrunda med hunden varje morgon vid åtta-tiden. Andra är mera tvivelaktiga och definitivt att betrakta som ovanor. Som t.ex att parkera sig framför TVn med morgonmaten direkt efter hundrundan, vilket indirekt leder till en massa slötittande.

Av någon anledning började jag för någon månad sedan att titta på reprisen av en långserie från 1974, "Lilla huset på Prärien". Just nu går den kl 10-11 måndag till fredag på TV7, vilket brukar passa bra med den tiden jag oftast kommer hem från hundrundan, så jag brukar titta på den varje förmiddag.Det är en sån där typisk småtrevlig amerikansk  ”feelgood”-serie, och den är faktiskt riktigt välgjord, eftersom kvaliteten på amerikansk TV-produktion var högre på 70-talet än nu.

Det finns totalt 204 avsnitt av den, så det blir ju ganska många att ta sig igenom. Ursprungligen sändes den en gång i veckan, förmodligen på bästa sändningstid. Numera går den alltså klockan 10 varje vardagsförmiddag. Jag tror faktiskt inte att jag såg den första omgången på 70-talet, för på den tiden var jag rätt fullsysselsattmed både jobb och hästar, och TV-tittande på långserier ingick inte i mina vanor.Men sedan dess har den gått i repris ett par gånger, på 1990- och 2000-talet, och jag har definitivt sett alla avsnitt minst en gång tidigare. Enligt Wikipedia sändes den i totalt nio säsonger, och just nu tycks vi vara en bit in i säsong fyra, vilket ju innebär att den lär binda upp mina förmiddagsrutiner ett bra tag till.

Men det är inte det egentliga problemet, eftersom jag ju är över åttio och faktiskt har gjort mig förtjänt av lite soffvila framför TVn efter den dagliga tvåtimmarsrundan med hunden, (som dessutom ofta går i svår terräng). Problemet är att jag har svårt att komma ur TV-soffan igen, när jag väl blivit liggande. Efter Lilla Huset på Prärien brukar jag slå över till morgonnyheterna på TV4, som pågår till halvtolvtiden. Men sedan blir utbudet sämre, och det är lika bra, för då är det hög tid att få något gjort i trädgården, innan höstmörkret faller, vilket det numera gör redan vid fyra-tiden.

Just nu är det annars inflation på dåliga amerikanska julfilmer på både TV7 och TV8, om man nu råkar vara road av skräpfilmer. Mellan klockan 11 och 15 varenda dag fram till jul kan man alltså avnjuta en amerikansk julfilm, och alla är lika usla. Det startade redan i november, och sedan rullar det på. Hur många dåliga amerikanska julfilmer finns det egentligen? Jag började faktiskt titta på ett par i början, men gav snabbt upp, för även om vädret är uselt, så är ändå slitgörat med att få undan höstlöven att föredra framför att titta på amerikanska julfilmer. Här är ett litet smakprov från listan för första veckan i december:

TV7                                                      TV8
------------------------------------------------------------------------------------
1.12 11:00 Christmas joy                     13:00 12 pups of Christmas
2.12 11.00 Christmas under the stars   13:00 Second Chance Christmas
3.12 11:00 Christmas in Homestead    13:00 The Christmas calender
4.12 11.30 Christmas in Evergreen      13:00 Christmas List
5.12 11:30 A Nutcracker Christmas     11:40 The Christmas Pact
6.12 11:30 The Christmas Train           09:25 Jamies’ Easy Christmas
7.12 11:00 Chrismas at Graceland       12:55 Season’s Greetings
8.12 11:00 A Christmas to remember  12:55 Christmas a la Mode
….

Och så lär det väl fortsätta ända fram till julafton.

Jag vet faktiskt inte om det här massiva utbudet av amerikanska familjejulfilmer är normalt för december, eller om det hänger ihop med den pågående coronapandemin. I det senare fallet vore det lite ironiskt, eftersom väldigt få i både Sverige och USA lär kunna fira jul med tillrest familj i år.

Någon gång bortåt ett-tvåtiden på eftermiddagen, brukar jag masa mig upp från TV-soffan för lite trädgårdsjobb. Så här års betyder det oftast lövräfsning, vilket är ett både tungt och tråkigt jobb. Det brukar dock bli ett par djupkärror fulla varje eftermiddag, och just nu håller jag på att fylla upp en långsmal svacka i berget norr om Rosengården.

Jag är utan bil för tillfället, eftersom den inte gick igenom besiktningen. Anledningen? Nelly hade käkat upp högra bilbältet i baksätet. Så nu har bilen stått på verkstaden sen i torsdags, för tydligen var det svårt att få tag i ett begagnat bilbälte till en så pass gammal bil. Till slut lyckades verkstaden ändå hitta ett på en bilskrot i Malmö. Men sen ska det skickas till Göteborg, och det tar ju tid. Problemet är att jag hade en ny tid för besiktning 8.20 på måndag, och jag glömde bort att avboka den innan de stängde för helgen. Jag har försökt att komma i kontakt med dem över e-mail, men det var svårare än beräknat och ännu vet jag inte om det lyckats.

Får väl ringa dem direkt när de öppnar klockan sju på måndag, men risken är att jag åker på att betala för felbokningen ändå. Och den sista filmjölken gick åt till söndagsmorgonen, vilket var extra irriterande. Men eftersom Wellfeltarna var på besök fick jag dem att köpa en liter fil till mig, medan Arvid var ute och övningskörde, (med Katrins föräldrars bil, eftersom min fortfarande är fast på verkstaden). Så nu klarar jag mig förhoppningsvis till bilen är klar..

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har lyckars förlora min armbandsklocka ute i snön på morgonpromenaden med hunden, och så här i efterhand har jag svårt att fatta hur det kan ha gått till. Varför jag plötsligt skulle ha haft behov att skala av mig vantarna för att titta på klocka...

Jag är fortfarande utan bil, och eftersom det är jobbigt att ta bussen till och från affären skjuter jag besöken framför mig så länge som möjligt. Det avgörande är när filmjölken tar slut, vilket händer var nionde dag, och på måndagen, (15.11), var d...

Det har blivit lite si och så med bloggrapporterna på sistone – det ser ut som jag har tappat bort ett par veckor helt och hållet, och de senaste bloggarna är dessutom feldaterade. Inte för att det spelar så stor roll – det händer inte så...

Minns i november, den ljuva september, den tid då äpplet faller moget. Grå är november men ljus är september, för den som bara väntar troget. Mörk är december men ljuv är september, då livet är öppet och redoboget. Dofter vi anar och vinden oss manar...