Det har varit konstigt väder senaste veckan, med rätt mycket sol på dagarna, men kylslagna nätter, med temperaturer kring 6-7 grader, när jag går den tidiga morgonrundan med hunden vid sjutiden. Sedan stiger termometern snabbt till normal sommarnivå.

Jag håller fortfarande på med efterslåttern, mest för att min energinivå fortfarande är låg, så det brukar bara bli ett par timmars räfsande, efter att jag tillbringat förmiddagen framför TVn med Downtown Abbey.

Mitt största pågående projekt i parken är annars en ganska stor uppfyllnad för en framtida skärmplantering i sydöstra tomthörnet mot Puttens och Amanda. Det har pågått till och från i flera månader redan och går mycket långsamt framåt. Delvis beror det på att alla fyllnadsmassor måste köras i ordentlig uppförsbacke, antingen från grushögen på Niklas och Katrins uppfart, eller från min dubbelkompost nedanför uthuset. Jag får en del hjälp av Arvid, som ju är yngre och starkare än jag, men det är ett utdraget företag.

Den roliga delen av jobbet, nämligen stödmuren, är dessutom redan gjord, så nu handlar det om rent monotont kroppsarbete, innan jag kommer fram till nästa roliga moment, som ju är själva planteringen. Jag har en del självuppdragna småplantor, bl.a av rhododendronsom förmodligen kommer att hamna här framöver, men jag hoppas också på att den vanliga höstrean i plantskolorna. Nu har dessutom grannen rivit sitt fula vedskjul, som delvis hotade att rasa in på min tomt, eftersom det lutade betänkligt. Det innebär att belysningen, och därmed växtbetingelserna blir betydligt bättre, så jag räknar med att kunna få till en riktigt fin plantering här.

Nelly och jag går numera vår morgonrunda vid åttatiden, en timme tidigare än normalt, för att undvika det värsta solgasset. Det verkar som om de flesta andra har kommit på samma idé, eftersom vi möter det vanliga gänget av hundägare, joggare och hurtiga vandrare, som håller en betydligt högre takt än vi.

Amanda och Paul med ungar har varit på besök under veckan, men åkte hem till England på söndagskvällen. Sofia bondade med Nelly, som annars brukar undvika barn; (Hon verkar tycka de är stökiga och högljudda. Med Sofia la hon sig emellertid glatt på rygg, för att bli kliad på magen). Det är alltid roligt att träffa Amanda, men hon oroade mig lite med en del lösa planer på att familjen eventuellt ska söka sig tillbaka till USA igen. (Elliot var positiv till förslaget och Sofia negativ). Men, som Paul sa; allt beror ju ytterst på jobbsituationen, (speciellt för honom själv, Amanda med sin mera allmänna bakgrund som administratör, lär ju ha lättare att hitta jobb var som helst).

Niklas och Katrin ska vara kvar en vecka till, men Arvid försvann över helgen för att tälta med kompisar. För tillfället är jag alltså ensam med trädgårdsjobbet, som just nu ägnas åt att bättra på jorddjupet i planteringen längs Ferievägen. Åtgärden initieras delvis av att en del buskar mår lite dåligt, efter två ganska torra somrar och en helt snöfri vinter emellan. Den utlösande faktorn var dock en liten blodbok, som jag drog upp med rötterna från en liten skreva ute på Talludden, där den definitivt inte hade en chans till någon framtid. Samtidigt får alltså den angränsande blivande syrenhäcken en extra skjuts.

Planen är att tömma alla ringkomposterna innanför taxushäcken, för att så småningom ge plats för årets nya höstlöv. Innehållet kommer huvudsakligen att hamna i kanten av dammen, dels vid utloppet och dels längs den västra stigen, där det finns rätt mycket ojämnheter som behöver fyllas upp.