Det är fortfarande svinkallt; nattfrost varenda natt och bara ett fåtal plusgrader på dagarna, trots att solen skiner för det mesta. Idealisk arbetsväder, kan det tyckas, men jag har i stort sett ingen energi alls just nu. Det beror åtminstone inte på corona, för hittills har jag klarat mig från smitta, trots att jag envisas med att handla utan munskydd. Snarare är det väl så att min ålder äntligen håller på att hinna ifatt mig – jag fyller ju 82 om en knapp månad.

Efter den relativt intensiva påskveckan, med Wellfeltarna på besök två helger i rad, återgår livet till sin långsamma lunk, då i stort sett ingenting annat händer. Jag läser två tidningar i datorn på morgonen, går ut med hunden fyra gånger om dagen, och eldar i två braskaminer dagligen. Sedan brukar det bli ett glas vin nere vid Guns brunn, och efter det en kortare hundrunda nere på fältet, innan jag hamnar framför TVn igen. Normalt träffar jag Marianne med hundpojkarna Douglas och Nelson för en gemensam hundpromenad en gång i veckan, oftast uppe i den lilla skogen kring Karin Boyes Sten. Men på sistone har hon hållit sig alltmer ute på den coronasäkra ön, så numera blir det snarare varannan vecka.

Återstår alltså trädgårdsarbete, men marken är fortfarande frusen, och lusten tryter, som sagt. Det finns dock två jättestora högar med nerfallna grenar och kvistar i olika storlekar på dammtomten, den ena innanför thujahäcken och den andra uppe vid uthuset. Samtidigt börjar de uppstaplade sockerlådorna med tändved till spisen ta slut, så nästa långtidsuppgift blir att fylla dem igen. Eldningssäsongen är ju definitivt inte över, men lusten och energin tryter som sagt.

Stockholmsgänget, inklusive dotter Signe, hjälpte mig med lövräfsningen förra helgen, men efter det har det blåst så mycket i veckan att det ligger löv och nerfallna kvistar överallt igen. De var nere i Lövekulle den här helgen också, men den här gången träffade jag dem inte alls, eftersom de gick en långrunda runt hela Mjörn tillsammans med Amandas ”före-detta” Jim på lördagen. (Lustigt egentligen att Jim har behållit så starka rötter i Lövekulle, medan man ser allt mindre av Amanda med familj. Senaste året har ju coronaepidemin satt definitivt stopp för alla resor, och det är evigheter sedan Boel och Lennart visade sig här också) .

Tur ändå att man har den dagliga kontakten med Göran och Gun. Och tur att man har hunden, för utan den skulle man väl växa fast framför skärmarna. Man möter ju också rätt många människor på hundpromenaderna, även om kontakten oftast inskränker sig till en hälsning och några få ord på behörigt coronaavstånd.  Härom dagen träffade vi en rolig ny hund i området. Det är en konstig blandning mellan labrador och storpudel, men ingen av raserna avspeglar sig i utseendet. Hunden är jättestor, lurvig och svartvit, 6 månader gammal och väldigt lekfull. Den lyckades till och med få fart på Nelly, som annars börjar bli betydligt lugnare med åldern – hon är ju över åtta år nu.

Det har över huvud taget varit många nya hundar nere på fältet på sistone, förmodligen är det många i området som passat på att skaffa hund under coronaepidemin. Dessutom verkar stadsskogenborna gärna rasta sina hundar i Lövekulle, medan vi Lövekullebor ofta går våra promenader uppe i Stadsskogen. Jag stötte på åtta olika hundekipage bara på utvägen under söndagens morgonpromenad. Många tycks vara ovanliga raser eller korsningar, som jag aldrig sett tidigare. Men alla verkar vara snälla – åtminstone mot Nelly. (Fast hittills i sitt mer än åtta år långa liv har Nelly aldrig stött på en enda hund, som hon inte kommer överens med).

En definitivt oroande sak när det gäller fältens framtid är den nya översiktsplan för Mjörnstranden i Lövekulle, som kommunen tydligen håller på att ta fram just nu. Ungefär vartannat år poppar de här planerna på exploatering av fälten upp, och nu är det tydligen dags igen, eftersom det var en artikel om planeringen i ATs lördagsupplaga i veckan. Och trots försäkringar i artikeln om att befolkningen inte behöver oroa sig för en överexploatering i stil med det ”mini-manhattan” som presenterades av några lokala byggmästare för ett par år sedan, under benämningen ”Lövekulle Stationsstad”, är det nog ändå en väsentlig ökning gentemot den bara två år gamla översiktsplanen, där ju i stort sett all planerad nybebyggelse i Lövekulle tagits bort. Det svänger snabbt i politiken ibland. Politikerna verkar inte heller vara överens, det låter som om socialdemokraterna gärna skulle se en större exploatering än de borgerliga.

Men någon järnvägsstation i Lövekulle blir det definitivt inte enligt SJ, eftersom avståndet till stationen i centrum är för kort. Och man kan bara hoppas på att den begränsade framkomligheten för bilar i de två enda möjliga tillfarterna, via Sörhaga eller Stadsskogen, kommer att hålla nere antalet nya lägenheter. Förhoppningsvis kommer också strandpromenaden att fortsatt hållas fri från bebyggelse, men helt säker på detta kan man inte vara, eftersom det tidigare har ryktats om en rad ”strandvillor” med egna båtplatser utefter vattenkanten. Men troligen kommer den långgrunda stranden, vassarna och naturvårdsrestriktionerna att sätta stopp för just de ”visionerna”.

Exakt hur illa det kan komma att bli framgår inte, eftersom artikeln saknar både siffror och plankarta, och därmed blir så pass vag att man undrar varför den över huvud taget publiceras just nu. Jag har emellertid definitivt svårt att tro att naturvårdsmyndigheterna skulle tillåta en omfattande muddring på sträckan mellan Mjörnvallen och Lövekulle Udde. Det lär också som vanligt bli rätt mycket protester från både boende och rekreationssökande, och lokalbefolkningen har ju numera utökats av ägarna till grupphusen på uppsidan av Lövekullevägen, som säkert kommer att ha synpunkter på att få sin sjöutsikt förbyggd, (för att inte tala om sitt närströvområde).

Men risken är nog ändå stor att den övre delen av det triangulära fältet mellan Lövekullevägen och Fritidsvägen kommer att exploateras för eller senare. Det är liksom bara för ”lättbyggt”, lättillgängligt och attraktivt för exploatering, för att klara sig undan i längden.

Den nya översiktsplanen kommer tydligen att presenteras i höst, och sedan brytas ner i flera mindre detaljplaner, med planerad första byggstart om ca 5 år. (Och bara det låter förstås lite oroande, eftersom det tyder på en omfattande bebyggelse, men det klarnar väl så småningom).

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har lyckars förlora min armbandsklocka ute i snön på morgonpromenaden med hunden, och så här i efterhand har jag svårt att fatta hur det kan ha gått till. Varför jag plötsligt skulle ha haft behov att skala av mig vantarna för att titta på klocka...

Jag är fortfarande utan bil, och eftersom det är jobbigt att ta bussen till och från affären skjuter jag besöken framför mig så länge som möjligt. Det avgörande är när filmjölken tar slut, vilket händer var nionde dag, och på måndagen, (15.11), var d...

Det har blivit lite si och så med bloggrapporterna på sistone – det ser ut som jag har tappat bort ett par veckor helt och hållet, och de senaste bloggarna är dessutom feldaterade. Inte för att det spelar så stor roll – det händer inte så...

Minns i november, den ljuva september, den tid då äpplet faller moget. Grå är november men ljus är september, för den som bara väntar troget. Mörk är december men ljuv är september, då livet är öppet och redoboget. Dofter vi anar och vinden oss manar...