Det har varit Black Friday i veckan, och själv ägnar jag mig åt en halvhjärtad döstädning av mitt hus. Finns det ett samband? Förmodligen inte. Fast nog är Black Friday en påminnelse om alla de onödiga prylar vi samlar på oss.

"Döstädning" betyder ju egentligen inte att man är på väg att dö, (vilket möjligen var den ursprungliga betydelsen), utan att man försöker skapa lite ordning och reda i sitt liv, genom att sortera ut och slänga allt värdelöst skräp som man samlar på sig under livet. (Samtidigt hittar man förhoppningsvis de bortglömda dyrgripar, som försvunnit under årens avlagringar. Fast dit har jag inte hunnit ännu)...

Döstädning är ett till synes ändlöst jobb, som definitivt inte är kul att ta itu med. Städning är ju även normalt inte min favoritsysselsättning, och egentligen är jag inte heller någon direkt storkonsument av prylar. Däremot har jag alltid haft svårt för att slänga saker, och jag hör dessutom till den inte helt ovanliga delen av människosläktet, som samlar på gummiband, snör- och pennstumpar, och tomma skokartonger. Och vid 80 års ålder kommer man slutligen till en punkt då de flesta garderober och lådor är så fulla att man inte får plats med något mer. Och man bör ju göra sig av med en del av sina avlagringar, för att inte lämna för mycket sorteringsjobb efter sig till Familjen Familj, den dan man faktiskt dör.

Helst borde man förstås inte samla på sig onödiga saker alls. Tidningarna nu för tiden är fulla av artiklar om klimathotet, och förnumstiga råd om hur man bör förhålla sig till detta, för att åtminstone inte förvärra det. En del av råden är så tramsiga att jag nästan blir irriterad. Som t.ex att man ska köpa begagnade prylar istället för nytillverkat. Bättre vore väl att inte köpa så förfärligt mycket prylar alls? Hur mycket kläder och skor behöver man egentligen, och måste de absolut vara efter senaste modet? Och finns det inte andra saker som man skulle kunna avstå från? Är det t.ex en mänsklig rättighet att flyga till Thailand en gång om året?

Mat måste man förstås alltid ha, och plastkassarna, som man får i affärerna har utnämnts till en av de allra största klimatbovarna. Många av tidningsråden verkar gå ut på att man antingen ska ha med sig en egen tygkasse, eller välja papperskassar istället, (som väl inte heller är utsläppsfria)? Det enklaste rådet, nämligen att återanvända affärens plastkassar så många gånger som möjligt, har jag hittills inte sett i någon enda artikel. Själv föredrar jag plastkassar framför pappersdito, eftersom de tål väta bättre. Men å andra sidan återanvänder jag dem gång på gång, ända tills de faller sönder. (fast det brukar de inte göra förrän efter minst tjugo affärsbesök).

Ett större klimatproblem än bärkassarna är förmodligen alla onödiga hårdplastförpackningar kring småprylar. Den gamla typen av järnhandlare, där man kunde få hjälp av kunnig personal för att köpa rätt storlek och antal av skruvar, spikar och beslag, verkar tyvärr vara utdöda numera. Istället hänvisas man till gigantiska externa köpmarknader, med oändliga rader av hyllor och krokar, där minsta lilla pryl är inplastad i en tio gånger större plastförpackning, som dessutom senare visar sig omöjlig att öppna utan mejsel eller stämjärn.

Ett annat problem är usel kvalitet - en del saker faktiskt verkar faktiskt vara designade för att gå sönder efter en viss tids användning, så att man tvingas köpa nytt hela tiden. För tillfället irriteras jag mig på ett antal askar med odugliga tändstickor, som jag lurades att köpa sist jag handlade mat, eftersom affären inte hade några andra. De är av märket "Europa Hölzer", och faktiskt näst intill oanvändbara. Dels för att tändsatsen är så dålig att de i stort sett aldrig tänder på första försöket, och sedan ramlar av efter tredje eller fjärde. Dels för att själva stickan är så tunn att åtminstone en tredjedel av dem bryts av direkt när man försöker använda dem, och dessutom så korta att man behöver minst tre för att tända en brasa. Och eftersom det börjar bli kallt ute, tänder jag två olika braskaminer om dagen numera, så det blir rikligt med tillfällen att reta upp mig redan tidigt på mornarna. Ge mig tillbaka de gamla fina tändstickorna av märket Solstickan (de med den lilla pojken på asken)!

Men det största problemet med alla onödiga prylar är väl att hela samhället tycks vara uppbyggt kring konsumtion. Om folk slutar köpa, stannar tydligen hjulen, butikerna går i konkurs och massor av folk blir arbetslösa. Affärerna jobbar på övertid med att pumpa ut sin reklam, och typiskt amerikanska fenomen som Halloween och Black Friday har entusiastiskt adopterats av butikerna. (Thanksgiving har de dock inte lyckats införa hittills, åtminstone har jag inte sett något ökat utbud av kalkon och pumpa i min egen matbutik).

Just nu behöver jag faktiskt en printer till min dator, men det är uppenbarligen inte rätt tid att köpa den för tillfället, även om priset eventuellt skulle råka vara nedsatt. Jag försökte gå in på Elgiganten på nätet i fredags, men hamnade på en 10 minuters "Väntelista" för att över huvud taget komma in på websidan. Jag hängde kvar av ren nyfikenhet, och fick så småningom upp 861 träffar, (varav förstås de flesta var "slut i lager" eller "ej köpbar". Jag kan förstås vänta till nästa vecka, men då börjar väl adventsrean och senare mellandagsreorna, så det lär bli samma problem igen. Jag får nog klara mig utan printer till efter nyår.

Tidskrifter är en annan sak som jag har svårt att slänga, jag har alltid haft en tendens att spara hela årgångar i backar, framför allt av trädgårds-, häst- och hundtidskrifter. Den ursprungliga tanken var att jag skulle vilja läsa om dem, när jag blev gammal. Men nu är jag ju gammal, och ännu har jag inte lockats att titta närmare i en enda back. Över huvud taget läser jag mycket mindre nu för tiden, både böcker och tidskrifter; det blir mest bara TV och dagstidningar på nätet. Så tidskrifterna åker nog också till pappersinsamlingen, även om en del av dem möjligen har nostalgivärde på nätet.

Den sista tanken leder mig till"Vintagefenomenet" och kapitlet kläder, men jag har redan varit långrandig nog, så det sparar jag till en annan vecka...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har lyckars förlora min armbandsklocka ute i snön på morgonpromenaden med hunden, och så här i efterhand har jag svårt att fatta hur det kan ha gått till. Varför jag plötsligt skulle ha haft behov att skala av mig vantarna för att titta på klocka...

Jag är fortfarande utan bil, och eftersom det är jobbigt att ta bussen till och från affären skjuter jag besöken framför mig så länge som möjligt. Det avgörande är när filmjölken tar slut, vilket händer var nionde dag, och på måndagen, (15.11), var d...

Det har blivit lite si och så med bloggrapporterna på sistone – det ser ut som jag har tappat bort ett par veckor helt och hållet, och de senaste bloggarna är dessutom feldaterade. Inte för att det spelar så stor roll – det händer inte så...

Minns i november, den ljuva september, den tid då äpplet faller moget. Grå är november men ljus är september, för den som bara väntar troget. Mörk är december men ljuv är september, då livet är öppet och redoboget. Dofter vi anar och vinden oss manar...