Som jag berättade i förra veckan har jag startat en döstädning av mitt hus, och turen har kommit till garderoberna. Det är egentligen inget stort problem för mig, trots det ständigt föränderliga klädmodet, som väl primärt är till för att lura folk att köpa nya kläder varje år. Även om garderoben är målet för min utsorteringskampanj denna vecka, råkar jag faktiskt ha ganska gott miljösamvete just där . Jag har nämligen alltid varit rätt extrem när det gäller att inte följa klädmodet, till och med när jag var ung. Långbyxor, T-shirts och collegetröjor har länge varit min favoritklädsel, så kjollängder som går ner och upp innebär inga stora problem. Och jag trivs bäst när kläderna när de börjar bli så slitna och ingångna att de trasar upp sig i sömmarna. Oftast ser jag nog ut som en "baglady", så återigen är det min ovilja att slänga saker, som leder till att avlagringarna ökar.

Men uppenbarligen köpte jag flera kläder när jag var yngre, än vad jag gör numera. Och det mesta av dessa finns alltså fortfarande kvar i mina lådor och garderober. Det är så länge sedan jag senast besökte en klädaffär, att jag har glömt bort när det var. Numera blir det oftast postorder, eftersom jag avskyr att gå i affärer. Om jag handlar alls, förstås.

De T-shirts och collegetröjor, som jag mer eller mindre bor i numera, är ibland flera decennier gamla, och alltså uppenbarligen av god kvalitet från början. Och i lådor och garderober finns kläder från så tidigt som sextiotalet, som jag fortfarande kan ha på mig, eftersom jag har hållit vikten hyfsat även på gamla dar. (Fast en del är förstås oanvändbart bara för att det är så "ute" att till och med jag inser det. Som t.ex byxor med "tjafs", d.v.s utställda nertill. Var det på sextiotalet de var inne? Nu åker de i alla fall direkt i sopsäcken för återanvändning av textilier. Fast kanske jag skulle auktionera ut dem på Blocket som "retro" istället)?

Byxor med tjafs skulle inte ju ens jag inte kunna med att visa mig i nuförtiden, men annat har stått sig bra. Mina gamla randiga och prickiga Marimekkotröjor, också från sextiotalet, finns nog t.ex fortfarande i handeln, fast numera förmodligen till smått astronomiska priser. (De var dyra redan på min tid, men så har de också hållit i 50 år)... Och jeansen har sett i huvudsak sett likadana ut under åren, bortsett från den korta perioden med "tjafs" förstås. Jeans med tjafs??? Det är svårt att föreställa sig, men det existerade faktiskt på 70-talet, och man kan till och med hitta dem till salu på nätet, för "retro" är tydligen inne igen.

Andra förfärliga modeflugor, som t.ex de enorma axelvaddarna på 80-talet, har jag åtminstone lyckats undvika, liksom de överdrivet spetsiga skorna, förmodligenrån sextiotalet, som förstörde många av mina jämnårigas fötter totalt. Men de rejäla -och rätt dyra - kängorna i garderoben, som annars ser ganska nya ut, fungerar inte längre på mina fötter. Det beror tydligen på att foten successivt flyter ut, så att man blir alltmera plattfotad med åldern. Jag har fortfarande storlek 40 i kläder, men fötterna har vuxit från storlek 39 till 42. Så även kängorna åker ut; fast den här gången till Emmaus, eftersom de är nästan helt oanvända.

En annan sak som jag hittade bland kängorna var ett par jättedyra ridstövlar, som fortfarande ser välskötta ut och är fullt användbara, om man bortser från att de var måttsydda för just mina vader, på den tiden det begav sig. Jag har också kvar en gammal röd ridrock, som lär ha ha suttit på Hans Wikne, när han tände den olympiska elden i Stockholm 1956. Det leder mig in på kapitlet hästar, som upptog en stor del av min fritid under en period på mer än 30 år, men som numera är definitivt avslutad sen 30 år tillbaka. I min dator finns en lista med lektionshästar från Böö ridhus i Göteborg, under perioden 1950-1977. Den togs tydligen fram till en nostalgiträff med "Gamla Ridhusgänget", som ordnades år 2010. Jag minns fortfarande alla hästnamnen på listan från 50-60-talet, hur de såg ut, och hur de kändes att rida.

Däremot hittar jag inget i datorn om mina egna hästar, trots att jag minns att jag förde dagbok och statistik på bl.a tävlingsresultat under alla år. Men eftersom detta var före datorernas tid, gjordes anteckningarna förstås för hand, och finns säkert insatta i pärmar, som stoppades undan någonstans, när hästperioden avslutades någon gång i slutet på 80-talet. (Förr eller senare kommer jag förmodligen att stöta på dem under döstädningen, eftersom jag som sagt har för svårt att slänga saker).

Jag skrev till och med ett par illustrerade barnböcker om hästar nån gång på 70-talet, "Stella och Stina" och "Stina och Lena", som faktiskt översattes till fyra språk. Och efter det recenserade jag hästböcker åt GP under åtskilliga år. Recensionsexemplaren belamrar fortfarande den tre meter långa översta hyllan i mitt sovrum, och bidrar därmed till trängseln i andra bokhyllor i huset.

Vad som också finns kvar är de gamla namnskyltarna till alla mina egna hästar, jag vill minnas att det var sju stycken totalt, inklusive den extrahäst som jag höll mina systerdöttrar med under åtskilliga år, mest för att jag ville ha sällskap i stallet och på ridturerna. Och så alla sadlar, huvudlag och remtyg som fortfarande var i full användning när vi gav bort den sista hästen. Speciellt sadlarna skulle jag gärna vilja göra mig av med nu, eftersom de tar upp rätt mycket plats i uthuset. Men det är inte helt lätt att hitta en marknad för 50 år gamla sadlar, även om de är dyra märken och välskötta. Jag har varit inne och tittat på nätet, och det finns en uppsjö på begagnade sadlar där, med priser som varierar mellan 500:- och 20 000:-.

Vet ni någon som vill ha ett par fina begagnade gamla sadlar väldigt billigt?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har lyckars förlora min armbandsklocka ute i snön på morgonpromenaden med hunden, och så här i efterhand har jag svårt att fatta hur det kan ha gått till. Varför jag plötsligt skulle ha haft behov att skala av mig vantarna för att titta på klocka...

Jag är fortfarande utan bil, och eftersom det är jobbigt att ta bussen till och från affären skjuter jag besöken framför mig så länge som möjligt. Det avgörande är när filmjölken tar slut, vilket händer var nionde dag, och på måndagen, (15.11), var d...

Det har blivit lite si och så med bloggrapporterna på sistone – det ser ut som jag har tappat bort ett par veckor helt och hållet, och de senaste bloggarna är dessutom feldaterade. Inte för att det spelar så stor roll – det händer inte så...

Minns i november, den ljuva september, den tid då äpplet faller moget. Grå är november men ljus är september, för den som bara väntar troget. Mörk är december men ljuv är september, då livet är öppet och redoboget. Dofter vi anar och vinden oss manar...