Veckodagbok 3/8 – 9/8;   Sommaren lider mot sitt slut

Vädergudarna har förstås inte insett det ännu, men egentligen är det väl väl nästan höst? Det är fortsatt soligt och varmt, men den enstaka regndag som kom på onsdagen var mycket välkommen. Det var knappast något ösregn, snarare ett glest droppande, men eftersom droppandet pågick i stor sett hela dygnet, blev effekten ändå påtagligt uppfriskande. Enligt Gun, som har regnmätare, blev det totalt 70 millimeter, men det låter nästan lite otroligt.

Värmen gör att jag i stort sett inte ids göra någonting utomhus, så det hår blir en kort krönika. Det enda jag aldrig fuskar med är Nellys morgonpromenad, den går vi i ur och skur vid samma tidpunkt. Men å andra sidan är den fixa tidpunkten halv åtta på morgonen, så vi slipper den värsta hettan. Vi varierar mellan tre olika lokala varianter; Stadsskogen, Svärds Skog, eller en kombination av båda. Det finns gott om stigar att välja på, så vi det här laget har jag fixat till sträckningar som alla tar ca två timmar.

Efter det ligger jag på rygg framför TVn ett par timmar, och det lilla trädgårdsarbete som blir utfört under eftermiddagen, försöker jag förlägga till skuggiga partier av trädgården. Men på något sätt har ändå alla de sedvanliga underhållssysslorna blivit utförda vid det här laget, dock numera med väsentlig hjälp av familjen Wellfelt. Katrin slår av alla gräsytor med deras röjsåg, och Niklas vadar varje år ut i dammen och drar upp en massa vass och andra vattenväxter med rötterna, för att hålla vattenspegeln öppen. I år har även Arvid gjort en stor insats med att kärra ut lövkompost och grus, (men honom betalar jag förstås per timme).

Själv svarar jag för efterslåttern med motorgräsklipparen, och senare för hopräfsning och uppsamling av gräsklipp och höstlöv. Materialet hamnar i ett stort antal ringkomposter av hönsnät, utplacerade på ett antal strategiska ställen i buskpartierna, Efter något eller några år kan det halvförmultnade materialet spridas ut i närområdet, varvid buskarna får ett välkommet tillskott av näring, och växer så det knakar.

Vid det här laget har de flesta av buskskärmarna längs omgivande vägar blivit så höga och täta att man knappast anar gräsytorna och dammen utifrån. Och inifrån döljer buskarna nästan all den kringliggande bebyggelsen, vilket förstås är slutmålet. Vid det här laget är det bara en kort sträcka av den övre, norra delen av Ferievägen, som inte är helt avskärmad, men efter ytterligare några år kommer nog syrénbuskarna längs det partiet att ha vuxit sig stora nog. (De planterades som decimeterhöga rotskott och sticklingar för några år sedan, så de har ändå vuxit till sig rejält).

Det är så varmt att till och med jag masar mig ner till sjön varje dag för att bada. Vattnet känns som ljummet te, säkert minst 23 grader. Nelly och jag badar ute på Talludden, eftersom hundar är förbjudna på vanliga badplatser. Vid det här laget har Nelly insett att jag inte är på väg att drunkna, så hon har slutat med de störande räddningsförsöken, men simmar fortfarande runt mig i cirklar, för att kolla att jag inte tänker försvinna. Badet är uppfriskande, men den långa backen hem gör att man nästan är lika varm som tidigare, när man väl tagit sig hem igen.

Wellfeltarna återkom tillfälligt på söndagskvällen, efter en kortare sejour hos Emilie nere i Halmstad, men på måndagskvällen försvinner de upp till Stockholm för återgång till arbetslivet. Nästa besök blir nog inte förrän i September, då även Emilie förväntas komma. Svampplockning är planerad, och förhoppningsvis hinner trattkantarellerna komma igång till dess, även om de vanliga gula, som det varit gott om hittills, nog lär vara på upphällningen då.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har lyckars förlora min armbandsklocka ute i snön på morgonpromenaden med hunden, och så här i efterhand har jag svårt att fatta hur det kan ha gått till. Varför jag plötsligt skulle ha haft behov att skala av mig vantarna för att titta på klocka...

Jag är fortfarande utan bil, och eftersom det är jobbigt att ta bussen till och från affären skjuter jag besöken framför mig så länge som möjligt. Det avgörande är när filmjölken tar slut, vilket händer var nionde dag, och på måndagen, (15.11), var d...

Det har blivit lite si och så med bloggrapporterna på sistone – det ser ut som jag har tappat bort ett par veckor helt och hållet, och de senaste bloggarna är dessutom feldaterade. Inte för att det spelar så stor roll – det händer inte så...

Minns i november, den ljuva september, den tid då äpplet faller moget. Grå är november men ljus är september, för den som bara väntar troget. Mörk är december men ljuv är september, då livet är öppet och redoboget. Dofter vi anar och vinden oss manar...