Hjärnsläppen har varit flera det här året, men det jag fick på tisdagen i veckan var det värsta hittills. De orsakas förstås av stress, som jag pallar sämre och sämre för, och nu under coronatiden är man ju på något sätt i ett tillstånd av ständig stress. Normalt klarar jag av en händelse om dagen utanför de normala rutinerna, men i dag hade jag två. Dels skulle jag äntligen på fotvård, som jag ju lyckades sabba tiden för sist, och dels skulle jag ta ut pengar åt tvillingarna, som avslutade det sista utomhusjobbet i veckan.

Deras jobb med att byta ut trasiga tegelpannor på taket har växt hela tiden, eftersom de upptäcker nya problem medan de håller på. De hade fått ta hem en ställning och även köra hem nya takpannor i omgångar hela tiden, och när de nu skulle se över tillståndet även på uthuset, visade sig taket där vara så dåligt att både pannorna och läkten på baksidan behövde bytas ut. Det blev att köra med dem in till stan för att betala för läkten, och samtidigt skulle jag alltså ta ut pengar för deras lön, som hade växt till åtskilliga tusenlappar under tiden. Av någon anledning ville dock automaten på torget inte ta emot kortet, och eftersom jag ändå skulle in till stan senare för att gå till fotvården, bestämde jag mig för att jag kunde ordna saken i samband med det.

Fotvården gick att betala med kortet utan problem, men sedan skulle jag alltså ta ut kontanter till tvillingarna. Eftersom automaten vid torget hade krånglat tidigare, och eftersom det ändå var dags att veckohandla, bestämde jag mig för att åka bort till Lidl, där jag fyllde en kundvagn till bredden, eftersom det var ovanligt många basvaror som behövde fyllas på i förråden. Men när jag kom till kassan var det stopp igen, kortet accepterades inte. Där stod jag, med ett krånglande kort och en överfylld kundvagn, medan kön bakom mig växte allt mer. Det fanns en uttagsautomat tvärsöver gatan, men även den spottade ut kortet. SE-banken la ner sitt kontor i stan för ett par år sedan, så det fanns ingenstans att gå för att få ut kontanter. Det blev att lämna varorna i butiken och köra hem för att försöka ringa banken, vilket visade sig vara svårare än väntat.

Till slut hittade jag ett kundnummer att ringa till, men det visade sig vara flera timmars väntetid för att komma fram där. Och medan jag väntade på att bli uppringd upptäckte jag plötsligt vad problemet var: Eftersom jag haft ovanligt stora utgifter under månaden hade jag helt enkelt övertrasserat kortet.

Sen dess har jag försökt febrilt att hitta ett sätt att överföra pengar direkt till kortet via internetbanken, men av någon anledning hade jag svårt att lyckas med detta, möjligen för att kortsystemet inte alls är uppbyggt för att man ska kunna betala in pengar mitt under löpperioden. Jag tror att jag till slut lyckades med att få över 10000:- framåt middagstid på onsdagen, men helt säker på det kommer jag inte att vara förrän på fredagen, eftersom det tar ett dygn innan pengarna syns på kontot.

Nu stod jag där alltså med ett betalkort som möjligen inte kommer att vara användbart förrän om en dryg vecka, när kortet automatiskt fylls på, och små möjligheter att få tag i kontanter, eftersom SE-banken la ner sitt Alingsåskontor för ett par år sedan, och jag inte direkt hade lust att köra till Lerum för att ta ut pengar.

Möjligheten att manuellt sätta in pengar på kontot tycks inte existera, och efter några timmars fruktlösa försök vid datorn, gav jag upp och ringde banken. Men från den fick jag förstås ingen praktiskt hjälp, vilket jag ju borde ha begripit från början. Till råga på eländet förväntades jag efter samtalet att svara på en rad frågor om hur nöjd jag var med servicen, och eftersom jag vid det laget var extremt frustrerad blev betyget inte särskilt högt. Jag tyckte faktiskt synd om den stackars tjänstemannen som haft oturen att svara på mitt samtal, för det var ju inte hans fel direkt.

Det finns förstås reservmat i frysen, och filmjölken kommer att räcka till på lördag. Jag lär alltså inte direkt svälta ihjäl, men att börja dagen med en tallrik fil och müsli är något väldigt viktigt för mitt välbefinnande, så när den tar slut blir det kris. Förhoppningsvis kommer dock det andra bankkortet fram innan det är frukostdags igen...

P.S Det hela löste sig dock till slut, genom att jag faktiskt lyckades föra över pengar till det andra kortet via hemsidan på nätet. Jag kunde därmed fylla på förråden på lördagen, och behövde alltså inte svälta under helgen.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har lyckars förlora min armbandsklocka ute i snön på morgonpromenaden med hunden, och så här i efterhand har jag svårt att fatta hur det kan ha gått till. Varför jag plötsligt skulle ha haft behov att skala av mig vantarna för att titta på klocka...

Jag är fortfarande utan bil, och eftersom det är jobbigt att ta bussen till och från affären skjuter jag besöken framför mig så länge som möjligt. Det avgörande är när filmjölken tar slut, vilket händer var nionde dag, och på måndagen, (15.11), var d...

Det har blivit lite si och så med bloggrapporterna på sistone – det ser ut som jag har tappat bort ett par veckor helt och hållet, och de senaste bloggarna är dessutom feldaterade. Inte för att det spelar så stor roll – det händer inte så...

Minns i november, den ljuva september, den tid då äpplet faller moget. Grå är november men ljus är september, för den som bara väntar troget. Mörk är december men ljuv är september, då livet är öppet och redoboget. Dofter vi anar och vinden oss manar...