Wellfeltarna kom alltså tillbaka redan på tisdagen, dock utan Niklas, som tydligen fortfarande får vistas på sitt jobb, trots corona-pandemin. Katrin jobbar däremot fortsättningsvis hemifrån, och just nu alltså på övervåningen här i Lövekulle. Vi håller försiktigtvis avstånd på halvannan meter när vi träffas utomhus, trots att ingen av oss verkar ha blivit smittade. Hittills verkar epidemin inte heller riktigt ha kommit igång här i Alingsåstrakten, bara 65 rapporterade fall än så länge. Men två av dem, som det till och med var en artikel om i senaste AT, är faktiskt härifrån Lövekulle. Dock inga nära grannar, de bor nere på Svallåsvägen, och är friskförklarade igen nu. Så allt verkar fortfarande lugnt här ute.

Arvid har nu kommit igång som grovjobbare, och fick börja med elda upp rishögen på Amandas uppfart, som vuxit rätt ordentligt, efter att den fyllts på från den stormfällda asken och eken. Det var skönt att bli av med den, eftersom ris är väldigt skrymmande.

Nästa jobb för Arvid, som jag visserligen kunde ha klarat själv, men gärna lejde ut, blev mitt senaste uppfyllnadsprojekt; tomthörnet mot Puttens och Amandas tomter,som har legat i stort sett vilande under vintern. Som ett första steg beställde jag redan för ett par veckor sedan hem ett lass väggrus, som blev större än beräknat, eftersom Åkericentralen inte hade kvar den lilla lastbilen, som tog sex kubik. De ville först pracka på mig hela tolv kubik, men eftersom det definitivt inte skulle rymmas på uppfarten, enades vi till slut om åtta. Matjord hade jag redan sen tidigare, levererat i två jättestora vita säckar, som är väldigt fula och iögonfallande.

Jordsäckarna har stått där och varit i vägen och förfulat landskapet hela vintern, men nu kommer de alltså äntligen till användning, och det ska bli skönt att bli av med åtminstone en del av den stora grushögen. Det är också tungt att köra fullastade kärror i uppförsbacke, så det jobbet lämnade jag verkligen med varm hand över till Arvid.

Ytterligare ett lämpligt jobb för honom – (och olämpligt för mig) - var att rensa takrännorna på bostads- och uthuset. Att klättra på höga stegar är definitivt inget jag bör ge mig på, eftersom jag ibland känner mig vinglig redan på marken. Den årliga rensningen görs därför normalt av tvillingarna, men av någon anledning glömde jag bort det, när de var här sist för någon månad sedan.

Däremot nändes jag inte dela med mig av jobbet med att ta hand om högarna av vedklampar från de fällda träden, för det är faktiskt väldigt roligt att klyva ved. (Fast egentligen är jag nog för gammal för det också, eftersom jag lite för ofta hugger snett). Men nu är det i alla fall gjort, och all veden hann bli insorterad i vedboden, precis lagom till att regnet drog in på söndagen.

På söndagskvällen drog dock även hela familjen Wellfelt tillbaka till Stockholm, så jag blev av med min slavarbetare, just som jag plockat fram motorsågen ur skjulet åt honom för nästa uppgift. Men han har gjort ett gott jobb under veckan; allt bålriset är borta, takrännorna rensade, och en väldig massa kärror med jord och grus uppkörda till hörnet mot Puttens. Och förhoppningsvis kan motorsågen locka honom med tillbaka, när familjen återkommer till Kristi Him.

Dessutom blev jag skyldig honom en dryg hundring, vilket lär vara ett ytterligare incitament...