Niklas och Katrin har varit i Lövekulle sen nyår, och på fredagen kom även Arvid och Signe ned med tåget. Det har blivit ett par gemensamma hundpromenader, men annars begränsas umgänget fortfarande av coronan, och så lär det förbli tills vaccineringen hunnit genomföras. Själv borde jag ju tillhöra de riskgrupper som prioriteras, eftersom jag är en bra bit över 80, men hittills har jag inte inlemmats i någon speciell riskgrupp. De grupper som prioriteras är bara 70plus i kombination med sjukdom eller hemtjänst. (Själv löper jag förmodligen större risker, även om jag bor ensam, eftersom jag fortfarande måste åka och handla själv. Men det verkar som om de har missat just min kategori vid klassningen). Det ska bli intressant att se om jag kommer att få någon kallelse efter att de blivit klara med äldreboendena, eller om jag förväntas boka tid själv i konkurrens med alla andra.

Det kom lite snö redan i början av veckan, och vintervädret lär fortsätta även nästa vecka, enligt den senaste väderleksrapporten. Det är lite extra jobbigt, eftersom jag inte gillar att köra i halka, och jag måste ju ta ut bilen åtminstone en gång i veckan för att handla. Som tur var plogade de ganska snabbt efter det första snöfallet, men sedan har det ju fyllts ett par gånger under veckan, fast lyckligtvis bara i små mängder. Det snöade ävenrätt ordentligt under veckans sista hundrunda på söndagsmorgonen, så jag kortade ner den så mycket som möjligt, främst för att Nelly skulle slippa klampar i tassarna. Ungarna i området är dock lyckliga, och deras kälkar kommer förvånansvärt långt ner mot Lövekulle Udde, trots den ganska beskedliga backen ner mot fältet.

Men snöväder är definitivt inte min favorit, varken under hundpromenader eller i kombination med bilkörning. I veckan har bilen ändå varit ute en hel del, dock med Arvid vid ratten istället för mig. Han håller nämligen på att ta körkort, och eftersom deras egen bil har automatväxel, behöver han öva sig även på manuell växling, eftersom körkortet annars bara skulle tillåta honom att köra automatväxlat. Och när han väl har klarat av uppkörningen, lär min bil få börja serva Signe istället, eftersom även hon har uppnått körkortsålder numera. Men det är nog bara bra för motorn, jag tror faktiskt inte det är nyttigt för bilar att bli stående för länge. Bl.a laddas ju batteriet upp under körning.

Just nu är det inte så mycket att göra utomhus, och snön gör ju inte direkt möjligheterna bättre. Lövräfsningen har förstås fått stå på vänt, och bortsett från promenaderna med Nelly och att lasta och köra in ved är det inte mycket att göra utomhus. Det går dock åt rätt mycket ved, eftersom jag eldar i båda spisarna, så vid det här laget finns det inte så mycket kvar i vedboden. Frågan är om det ens kommer att räcka vintern ut, men om det skulle ta slut har jag tillåtelse från Niklas och Katrin att ta ved från deras förråd på baksidan av huset. Men vedförrådet behöver ju fyllas på förr eller senare, så det är tur att vi fortfarande har tillgång till Tvillingarna. Det finns ett antal döda träd i skogen bakom Niklas och Katrins hus, som normalt skulle få stå kvar av miljöskäl, men nu förmodligen kommer att fällas för att bli brasved. Men det får bli en senare fråga, vi lär ha tillräckligt med ved för att klara oss över vintern. Husen är ju ändå el-uppvärmda, så brasorna är mera en trivselfaktor än en nödvändighet, även om det förstås också finns ett visst ekonomiskt incitament.

Sen snön kom i början av veckan har Gun och jag fått upphöra med våra eftermiddagsträffar på verandan. Även om man teoretiskt borde kunna sopa bort snön, blir det lite för kallt om ändan på de isiga trädgårdsstolarna. Vi håller en viss kontakt per telefon, som en sorts koll på att vi fortfarande är vid liv, men det blir ju inte detsamma. Själv tycker jag nog att vi borde kunna hålla tillräckligt corona-avstånd även inomhus, men Gun är lite mer paranoid än jag vad gäller smittrisken. Och kanske har hon rätt, eftersom jag fortfarande åker och handlar själv. Jag ingår ju inte i någon officiell riskgrupp, men det gör både Göran och Gun, trots att de är 6 år yngre ån jag.

Jag tillbringar numera en alldeles för stor del av dygnet framför bildskärmar; är det inte TVn, så blir det datorn. Jag prenumererar t.ex. på tre dagstidningar digitalt; Svenska dagbladet, Göteborgsposten och New York Times. Och även om jag saknar känslan av att bläddra i en papperstidning, så finns det ändå fördelar med datorn. Framför allt att man kan ändra storleken på texten, vilket inte är helt oviktigt när man kommer upp i min ålder. Det är också relativt enkelt att skippa annonserna,även det en fördel.

Innehållet i pressen domineras för tillfället av Trumps senaste dumheter, som slutligen lett till att han blivit avstängd från både Facebook och Twitter, som varit hans tidigare favoritmegafon. Den smått surrealistiska attacken på kongressen i Capitolium, som han mer eller mindre instigerade blev tydligen den sista droppen, och förhoppningsvis slutet på hans karriär. Hans excesser har visserligen varit underhållande, men vid det här laget har nog de flesta, i likhet med mig, fått nog. Än så länge är han ju fortfarande president, men förhoppningsvis finns det metoder att hålla honom i schack, ifall han t.ex skulle komma på idén att förklara krig mot Kina.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har lyckars förlora min armbandsklocka ute i snön på morgonpromenaden med hunden, och så här i efterhand har jag svårt att fatta hur det kan ha gått till. Varför jag plötsligt skulle ha haft behov att skala av mig vantarna för att titta på klocka...

Jag är fortfarande utan bil, och eftersom det är jobbigt att ta bussen till och från affären skjuter jag besöken framför mig så länge som möjligt. Det avgörande är när filmjölken tar slut, vilket händer var nionde dag, och på måndagen, (15.11), var d...

Det har blivit lite si och så med bloggrapporterna på sistone – det ser ut som jag har tappat bort ett par veckor helt och hållet, och de senaste bloggarna är dessutom feldaterade. Inte för att det spelar så stor roll – det händer inte så...

Minns i november, den ljuva september, den tid då äpplet faller moget. Grå är november men ljus är september, för den som bara väntar troget. Mörk är december men ljuv är september, då livet är öppet och redoboget. Dofter vi anar och vinden oss manar...