Egentligen är det märkligt hur man låter sin dator ta över sitt liv.
Innehållet bara växet och växer, och man blir alltmer beroende av den sabla automaten.
Fram till den dag då den plötsligt kraschar, och man står där hjälplös, utan tillgång
till alla de där filerna, som man successivt lastat in.

Det här har hänt flera gånger förut, och då vänder jag mig alltid till datorkillarna på
Norra Strömgatan, som oftast lyckas få igång eländet igen, eller i varje fall rädda över
innehållet till en ny burk. (Den här gången är det nog dags för en ny dator, för det här
är andra gången i år som det här händer, senaste gången var i januari). Felet den här
gången var rätt osannolikt; datorn hade fått för sig att skriva en massa §§§-tecken så
fort jag tryckte på någon tangent. Det var hanterligt i början, men eskalerade successivt,
så att datorn skrev långa rader av §§§ utan att jag ens rörde tangentbordet. Till slut
blev väl allt tillgängligt minne fyllt av §§§, och sen gick det inte att ens få igång den.
Mycket märkligt fenomen, som väl troligen berodde på att jag fått in något virus, trots
att datorn borde ha varit fullt skyddad av mina nerladdade anti-virusprogram.

Lyckligtvis hade inte datorkillarna gått på semester, som de flesta andra så här års, så
nu är datorn i goda händer, och förhoppningsvis kan de flytta över filerna från de till
en ny burk, om de nu inte lyckas rädda själva datorn. Och jag har förstås en reserv,
laptoppen, som jag skriver det här på. Men för tillfället krånglar även den; jag kan av
någon anledning inte få ordning på format och automatiskt radbyte. Surfa fungerar däremot
och även att läsa tidningen. Jag prenumererar på två svenska och två amerikanska tidningar
digitalt, men börjar tröttna på att minst 70% av alla nyheter tycks handla om Trump.

Fast det finns ju annat man kan göra så här års, företrädesvis utomhus. Promenaderna med
Nelly har en tendens att bli längre och längre, och trädgården behöver ju också tillsyn.
Gräsklipparen krånglade förstås som vanligt första gången den ska användas under året.
Jag lyckades inte dar igång den, och fick alltså lasta in den i bilen och köra den till
verkstan, och i torsdag hämtade jag ut den igen. Killen i verkstaden konstaterade syrligt
att det varken fanns bensin eller olja i den, men jag har svårt att tro att problemet
skulle ha varit så enkelt att lösa.

Nå, nu fungerar den i alla fall, och i veckan lyckades jag klippa den kraftigt sluttande
lilla gräsmattan på min egen tomt. Efteråt var jag alldeles slut, och som vanligt kommer
jag att vara beroende av den yngre familjen Wellfelt, som brukar slå av gräsytorna i parken
med sin röjsåg. Och det är hög tid nu, eftersom allting verkar vara två veckor tidigare
än vanligt, och gräset nere på det stora fältet vid sjön är nästan manshögt.

Apropå fältet, så är det tydligen hotat igen, trots att vi trodde man kunde slippa oroa
sig ett tag, eftersom den tidigare redovisade bebyggelsen tagits bort från den senaste
versionen av både översiktsplanen och fördjupningen för staden Alingsås. Tyvärr har vi
dock ett par lokala byggmästare i området, som aldrig ger upp, och dessutom tycks ha
speciell tumme med någon högt uppsatt politiker. Den ene har till och med lyckats få
bygga sig ett par egna villor uppe på toppen av berget vid järnvägsbron, utan någon
förvarnande detaljplan.

Och på senaste byggmässan visades ett absolut katastrofalt "utvecklingsförslag" som
huvudnummer, där i stort sett varenda öppen gräsyta hade klämts full med bostadshus.

Det blev lyckligtvis en ordentlig backlash på det, och ingen tycktes ta det på allvar.
Efter det presenterade en av byggmästarna ytterligare ett överexploaterat förslag, med
en rad ganska höga flerbostadshus i den lilla bokskogen mellan berget och vägen mot
järnvägsbron. Jag skulle ändå ha kunnat smälta det senare förslaget, så länge de

koncentrerar attackerna till området mellan Lövekullevägen och järnvägen, och lämnar

de stora fälten mellan vägen och sjön ifred.

Men nu är det tydligen skarpt läge igen, eftersom en artilkel i Alingsåskuriren nämnde
- nästan i en bisats - att ett nytt planprogram håller på att tas fram, för att ge
möjlighet att bygga bostäder vid Mjörnstranden. "Inriktningen för utredningen är mellan
250 och 500 bostäder, med varierad upplåtelseform. I det ingår också marina och
restaurang." (Det här låter oroväckande likt det förfärliga förslag som presenterades
på byggmässan).

Man häpnar! Detta i strid med kommunens egen planering, där de tidigare föreslagna
nya bostäderna i Lövekulle tagits bort i både översiktsplanen och fördjupningen för
Mjörnstranden. Översiktsplanen antogs så sent som förra året, och då trodde vi att man
äntligen skulle kunna slappna av. Men ska nu tydligen båda de gällande planerna rivas
upp och göras om. Nå, Länsstyrelsen och Naturvårdsverket ska förstås också säga sitt
först. Och den folkliga opinionen har stoppat liknande förslag tidigare, och kommer
förhoppningsvis att stoppa även detta. Det gäller alltså att inte rösta på Moderaterna
i nästa val. Övriga partier är tydligen åtminstone tveksamma till exploateringsgraden.

På lördagen kom till slut det mycket efterlängtade regnet, så nu kan man äntligen
slappna av lite. Det blev ett par rejäla åskväder, och en del mindre skurar efteråt,
totalt 30 millimeter enligt Guns regnmätare, vilket ju motsvarar en rotblöta. En del
av regnet kom medan vi satt och käkade lunch på Wellfeltarnas veranda, (ordentligt
utspridda på coronavis, med två meters mellanrum, eftersom även Katrins föräldrar var
med). Det gick dock faktiskt att få plats med långbordet även under den väl tilltagna
markisen, som dessutom höll ordentligt tätt.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har lyckars förlora min armbandsklocka ute i snön på morgonpromenaden med hunden, och så här i efterhand har jag svårt att fatta hur det kan ha gått till. Varför jag plötsligt skulle ha haft behov att skala av mig vantarna för att titta på klocka...

Jag är fortfarande utan bil, och eftersom det är jobbigt att ta bussen till och från affären skjuter jag besöken framför mig så länge som möjligt. Det avgörande är när filmjölken tar slut, vilket händer var nionde dag, och på måndagen, (15.11), var d...

Det har blivit lite si och så med bloggrapporterna på sistone – det ser ut som jag har tappat bort ett par veckor helt och hållet, och de senaste bloggarna är dessutom feldaterade. Inte för att det spelar så stor roll – det händer inte så...

Minns i november, den ljuva september, den tid då äpplet faller moget. Grå är november men ljus är september, för den som bara väntar troget. Mörk är december men ljuv är september, då livet är öppet och redoboget. Dofter vi anar och vinden oss manar...