Vädret är märkligt denna sommar. Juni var rekordvarm, man svettades i hettan, och till och med jag badade i sjön ett par gånger. (Det var 27 grader i vattnet och förmodligen 35 i luften, så någon direkt svalkande effekt hade det inte, när man väl tagit sig uppför backarna hem igen). Nu är det plötsligt kring tio grader i luften, med storm och regnskurar, även om det kom en oväntad soldag på tisdagen, då temperaturen steg till 13 grader, innan nästa regnfront drog in. Det var faktiskt så pass kallt att jag slog på värmen i huset under måndagskvällen.

Fast vid närmare eftertanke kom jag på att det nog vore bättre för ekonomin att elda brasor istället, särskilt som vedskjulet är absolut överfullt för tillfället. Problemet var bara att jag hade tömt alla vedförråd inomhus inför sommaren totalt, delvis för att Nelly har en dålig vana att hämta vedträn ur det stora kopparkaret i vardagsrummet, för att sedan gnaga dem till flis på ryamattan i mitt sovrum. Jag fick alltså börja med att hämta in ett par skottkärror med ved för att fylla inneförråden. Och eftersom den alltså inte hade fått ligga och förtorka inomhus som vanligt, blev det extra svårt att få igång brasorna. Jag lyckades dock till slut, så den här veckan börjar jag morgonen med att tända brasor i både kakelugnen och vedkaminen. 

Ett riktigt oroselement är att Nelly plötsligt har blivit riktigt dålig, utan någon som helst förvarning. Efter vad jag vet hände ingenting särskilt under sista kvällsrundan på onsdagen, så det kan knappast vara en akut skada, men hon försvann från min säng någon gång under tisdagsnatten, och morgonen efter kunde hon plötsligt inte stödja alls på högra bakbenet. Hon måste ju ut, för att göra sina behov, men hoppade då på tre ben, och uppenbarligen hade hon väldigt ont, för hon låg nästan apatisk i ett hörn inomhus. Anna, som jag naturligtvis ringde för att fråga om hjälp, verkar inte heller tro att det är en skada, eftersom hon genast frågade om hon hade feber. Själv tror jag att det kan vara borrelia, eftersom jag slarvade med att byta ut fästinghalsbandet i tid. Det stämmer både med symptomen och inkubationstiden, som ju är ca en månad, och jag fick ju själv en fästing på bringan i början av juni, som jag fortfarande har en stor kliande rodnad efter, drygt en månad senare. (Anna skrev ut tabletter mot fästingbett för ett par veckor sedan, men jag köpte ett nytt fästinghalsband för receptet istället, och jag har inte har hittat några fästingar på henne efter att hon fick på sig det.

Någon febertermometer hade jag förstås inte hemma, och till råga på eländet var de slutsålda i de tre butiker jag prövade. Coronaviruset förmodligen. Men Anna skrev nu också ut smärtstillande och febernedsättande tabletter, och efter den första tabletten på onsdagen blev hon genast markant bättre. Jag har googlat på borrelia, och alla symptomen stämmer, men den allmänna meningen på nätet tycks vara att det går över av sig själv efter några dagar, och att djur sällan blir långvarigt sjuka.

På torsdagen var hon också fortfarande ohalt, men jag skar ner promenaden kraftigt, för säkerhets skull. (Hon verkar fortfarande lite låg, så det är nog ingen risk att hon vänder upp och ner på huset, på grund av bristande motion). Av en ren, lycklig slump skulle Anna ändå till Alingsås på torsdagen, eftersom Emil hade en tid för tandreglering, så hon kom ut på eftermiddagen för att titta till henne, och hade med sig en febertermometer, som hon lånat av Gun. Hon är lite svullen i hasen på höger sida, och har också lite ont där, trots att den smärtstillande effekten från tabletten igår fortfarande håller i sig. Men Anna verkar ändå inte tro att det är borrelia. Hon säger att det är extremt ovanligt att hundar faktiskt får det, men att ägarna väldigt ofta inbillar sig att de har det. (Å andra sidan är det inte heller troligt att hon plötsligt skulle få en så pass allvarlig skada på en kort kvällspromenad, når hon normalt rusar runt som en galning och hoppar upp och ner på alla stenar vi passerar på rundorna. Dessutom borde hon väl i så fall skada något av frambenen som hon landar på, snarare än bakhasen)?

Anna lämnade i alla fall kvar termometern, med order att jag ska kolla tempen på henne i några dagar, och ringa om den går upp. Normal temp är 28 grader, och den var tydligen lite förhöjd nu.Tyvärr visar det sig att jag inte klarar att ta tempen på henne själv, delvis för att Nelly gör allt för att sabba försöken, genom att konsekvent sätta sig, och delvis för att jag har svårt att hitta hålet. Ännu ett åldersproblem, som gör mig deprimerad. Å andra sidan är Nelly påtagligt piggare, och någon hälta är inte längre märkbar. Så närmaste veckan ska hon ta det lugnt och käka smärtstillande, och vi har kortat ner de dagliga långpromenaderna betydligt.

Niklas och Katrin har dragit till Stockholm igen, och Signe blev kvar ensam, för att umgås med Tora. Hon försvann emellertid till västkusten på onsdagskvällen, och på fredagen kom istället Arvid med ett gäng killkompisar, som nu huserar i långhuset. Det innebar att båten äntligen kom i sjön, om än rätt försenat och lyckligtvis utan min hjälp i år. (Ett år deltog jag i sjösättningen genom att köra min egen bil jättelångsamt ner till sjön, med båtens för inlagd i bakluckan. Bakom gick fyra killar och höll uppe resten av båten, som alltså är rejält tung. Det var väldigt stressigt, förmodligen även för killarna, så metoden har inte upprepats). I år hade de hyrt en skåpbil, för att underlätta transporten, som alltså skedde på söndagen, utan min hjälp.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har lyckars förlora min armbandsklocka ute i snön på morgonpromenaden med hunden, och så här i efterhand har jag svårt att fatta hur det kan ha gått till. Varför jag plötsligt skulle ha haft behov att skala av mig vantarna för att titta på klocka...

Jag är fortfarande utan bil, och eftersom det är jobbigt att ta bussen till och från affären skjuter jag besöken framför mig så länge som möjligt. Det avgörande är när filmjölken tar slut, vilket händer var nionde dag, och på måndagen, (15.11), var d...

Det har blivit lite si och så med bloggrapporterna på sistone – det ser ut som jag har tappat bort ett par veckor helt och hållet, och de senaste bloggarna är dessutom feldaterade. Inte för att det spelar så stor roll – det händer inte så...

Minns i november, den ljuva september, den tid då äpplet faller moget. Grå är november men ljus är september, för den som bara väntar troget. Mörk är december men ljuv är september, då livet är öppet och redoboget. Dofter vi anar och vinden oss manar...