Vattenståndet i dammen har blivit extremt lågt efter den långa sommartorkan, och botten var blottad på en bra bit vid utloppet, så redan förra veckan bestämde jag mig för att fylla på med vattnet till bäcken. Det fick sedan rinna ett helt dygn, och nu ser näckrosorna ut att ha det bättre. Jag har också försökt fördröja utflödet så mycket som möjligt, genom att höja nivån innanför en låg stödmur, upp till samma nivå som omgivande stigar. Och redan för två veckor sedan dumpade jag ett par kärror väggrus närmast vattnet, för att förhoppningsvis täppa till en del hål i stödmuren.

Nu när det blivit lite svalare har också arbetslusten återkommit, och det blev åtskilliga nya kärror grus redan under förra helgen för att höja nivån på stigarna runtomkring. Projektet har hela tiden växt. Från början planerade jag bara en begränsad utfyllnad vid det ursprungliga utloppet till stenkistan. Men efter ett par torrsomrar, när jag har behövt fylla på nivån i dammen med vattenledningsvatten flera gånger, beslöt jag mig för att försöka begränsa utflödet lite bättre. Det ena leder till det andra; börjar man justera nivån på något ställe drar det ofta med sig konsekvenser i andra delar av närområdet. Stödmuren mot dammen har nu höjts med ett par skift, och utfyllnaden, som från början hade en rätt blygsam omfattning, har höjts upp till samma nivå som omgivande stigar, och därmed ökat betydligt i volym.

Det innebär också att jag plötsligt har fått ont om utfyllnadsmassor, eftersom de flesta av mina äldre lövkomposter numera redan är tömda, och de kompostringar som återstår runt dammen till större delen är fyllda av vass, som drogs upp av Niklas under årets dammrensning. Med vassen följde rätt mycket rötter, som fortfarande inte är nerbrutna, så just de komposterna lär behöva ligga till sig ett bra tag innan de blir användbara. Jag kommer alltså förmodligen inte att kunna avsluta det här jobbet innan de nya höstlöven hunnit fylla på lagren igen. Det är faktiskt första gången som just det här inträffar, och det är rätt irriterande att inte kunna avsluta ett projekt på grund av materialbrist.

Jag har dock redan börjat fundera på vad jag ska plantera där. Det är en väldigt exponerad plats där två huvudstigar löper tillsammans mot den norra entrén, så det bör ju vara något rätt spektakulärt man väljer för planteringen. Alltså antingen fin vårblomning eller sprakande höstfärg – (eller helst bådadera). Samtidigt är växtförhållandena lite problematiska, eftersom det, åtminstone delvis, kommer att vara sakta flödande vatten i botten av utfyllnaden, bara ett par decimeter under markytan. Vad jag än väljer att plantera måste alltså vara något som klarar att stå med rötterna i vatten mer eller mindre permanent. Jag har redan börjat titta i växtkataloger, men någon plantering blir det förmodligen inte i år, om jag nu inte lyckats hitta något riktigt fördelaktigt under höstrean på plantskolorna. Det är onödigt att riskera vinterskador, särskilt som sortimentet så här års alltid är begränsat.

Mitt andra utfyllnadsprojekt uppe vid gränsen mot Puttens hade också mer eller mindre stannat av under värmeböljan. Men nu när det börjar bli lite svalare har jag återtagit det ganska tunga jobbet med att köra upp kärror med väggrus och jord från dubbelkomposten vid uthuset, för att avsluta uppfyllnaden. Men även där kommer jag ganska snart att få brist på organiskt material, eftersom bara hälften av den högra komposten återstår vid det här laget. Och inte heller där lär det bli någon plantering i år. Jag har visserligen ett tiotal självförökade rhododendron på gång, som är tänkta att hamna uppe i det här hörnet, men de är lite för små ännu för permanent placering. Förmodligen kommer de dock att att få övervintra i sina krukor häruppe. (Om de inte dör ut under tiden, eftersom jag ofta glömmer att vattna dem).

Samtidigt som jag jobbat med utfyllnaden uppe vid min tomtgräns, har Puttenn bestämt sig för att snygga upp på sin sida. Det ganska fula vedskjulet, som dessutom lutade betänkligt in mot min tomtgräns, har nu flyttats över till andra tomthörnet, vid stigen mot trappan, och han har redan hunnit plantera en del buskar på sin sida av staketet. Det kommer alltså att bli ett definitivt lyft i den här delen av tomten, men mycket jobb återstår fortfarande.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har lyckars förlora min armbandsklocka ute i snön på morgonpromenaden med hunden, och så här i efterhand har jag svårt att fatta hur det kan ha gått till. Varför jag plötsligt skulle ha haft behov att skala av mig vantarna för att titta på klocka...

Jag är fortfarande utan bil, och eftersom det är jobbigt att ta bussen till och från affären skjuter jag besöken framför mig så länge som möjligt. Det avgörande är när filmjölken tar slut, vilket händer var nionde dag, och på måndagen, (15.11), var d...

Det har blivit lite si och så med bloggrapporterna på sistone – det ser ut som jag har tappat bort ett par veckor helt och hållet, och de senaste bloggarna är dessutom feldaterade. Inte för att det spelar så stor roll – det händer inte så...

Minns i november, den ljuva september, den tid då äpplet faller moget. Grå är november men ljus är september, för den som bara väntar troget. Mörk är december men ljuv är september, då livet är öppet och redoboget. Dofter vi anar och vinden oss manar...