Normalt för mig brukar varje vecka vara rätt lik den förra, men den har gången hade jag två anteckningar i dagboken. Bilbesiktning på onsdagen och tandläkaren på torsdagen, och ingetdera var ju särskilt kul.

Natten till tisdagen kom dessutom nästa höststorm. Det blåste så hela huset skakade. Jag vaknade flera gånger under natten och var faktiskt orolig för att få grenar i huvudet, när jag skulle gå förmiddagsrundan med hunden. Men jag mötte Sofia med Valter uppe vid järnvägen, så vi fick sällskap runt Bryngenäs, och medan vi gick och pratade glömde vi faktiskt bort stormen. När vi väl var hemma igen hade den också bedarrat betydligt. Då ringde Gun, somtydligen också oroade sig för att gå ut med Castor på grund av blåsten, men nu kunde jag alltså lugna henne på den punkten.

På onsdagen var det sedan dags för bilbesiktning, och jag blev först lättad och sedan irriterad, när tjejen på besiktningen meddelade att det bara fanns ett fel på bilen, och att det berodde på hunden. Nelly åker i stort sett alltid i framsätet, och jag lämnar henne ytterst sällan ensam i bilen, bortsett från väldigt korta stunder. Men vid något tillfälle, som jag totalt glömt bort, hade jag alltså haft henne i baksätet, och då hade hon roat sig med att tugga sönder det högra bilbältet. Det här hade jag lyckats förtränga helt, ochnu blev det en obehaglig överraskning, eftersom bilen måste in för efterbesiktning.

Dagen efter var alltså det dags för tandläkaren, och eftersom det brukar ta någon timme fick Nelly stanna hemma, för att inte riskera ytterligare åverkan på bilen. Jag hade inga hål, men som vanligt massor med tandsten, och det är ju också rätt obehagligt att få åtgärdat, särskilt någon sorts ultraljudsapparat, som han använder mot slutet. Nu är det i alla fall gjort, och förhoppningsvis blir jag kallad till undersökning som vanligt nästa år. (Det hade de alltså inte gjort i år, på grund av coronapandemin, så det var jag själv som kontaktade dem. Och så rörig i huvudet som jag redan hunnit bli, är det tveksamt om jag skulle komma ihåg att göra det om ett år).

Jag undviker att ta ut bilen i onödan, så därför passade jag på att handla mat samtidigt, och eftersom det var rätt mycket som var slut i förråden, och man ju aldrig vet om man ska kunna handla själv nästa gång, hade jag skrivit en inköpslista. Men den hade jag naturligtvis glömt kvar hemma. (Och det visade sig förstås mycket riktigt efteråt, att jag glömt bort de två saker som jag faktiskt nästan hade helt slut på, nämligen snabbkaffe och lös-te, men förhoppningsvis räcker de sinande förråden en vecka till).

Sedan tog jag vägen förbi min vanliga bensinstation uppe vid Göteborgsvägen, för att boka en tid för att byta ut säkerhetsbältet. Detta visade sig vara svårare än förväntat att ersätta, så det var tur att jag körde dit istället för att ringa. Personalen verkade väldigt osäkra på var och hur de skulle kunna få tag i ett nytt bälte. Det kom som en total överraskning för mig att problemet kunde vara så stort, men eftersom det inte finns någon märkesverkstad för Skoda i stan, hade jag ju inget alternativ. Efter en längre stunds dividerande ute vid bilen, kom de till slut fram till att de kanske kunde hitta något begagnat på bilskroten, och jag fick en tid till första december. Förhoppningsvis kan de fixa ventilationen också då, för plötsligt verkar inte heller värmen fungera.

Fredagen blev en sån där ovanlig och osannolikt fin höstdag, med sol, vindstilla och dräglig temperatur. Så för en gångs skull fick jag riktigt mycket gjort uppe i dammparken, där jag håller på att räfsa rent på den övre gräsmattan för tillfället. Det blev fyra proppfulla storkärror, innan jag gav upp och återvände in till mina skärmar. Det är ändå tur att man har dem i dessa dagar, för redan på lördagsmorgonen hade ruskvädret återvänt. Fast på söndagen sken solen igen, och enligt rapporterna ska det i stort sett bli hyggligt väder under hela nästa vecka, fast successivt kallare. Så lövräfsningen kan tydligen fortsätta, åtminstone en vecka till.