Vårblomning

I naturen går allting i cykler, och det gäller inte bara de uppenbara årstiderna. En trädgård är sig aldrig lik år från år.

Men årscykeln är förstås den mest påtagliga. April och maj är nog de bästa månaderna, kanske för att man är så svältfödd på fägring efter vintern. Det är som vackrast strax innan ekarna slagit ut, och grönskan blir massiv. Ängsmarken är når sin kulmen i början av juni, men eftersom man vill att även sena blommor som prästkragar ska hinna sätta frö, väntar man med slåttern till efter midsommar.

En annan höjdpunkt är september - oktober. En del växter har fantastiska höstfärger och granna fröställningar, och färgprakten kan vara väl så stor som under sommaren.

Men en trädgård varierar också påtagligt över betydligt längre tidsperioder.

Varje enskild växt har sin egen livscykel, från liten fröplanta, tills den når sin fulla storlek, sätter frö, och slutligen tynar bort och dör. Det kan ta några månader, som för en del ettåringar, eller hundratals år, som för många träd och en del uthålliga buskar, t.ex rhododendron. Men generellt sett har alla växter en period i sin livscykel, när de är som vackrast, vare sig den varar ett par veckor eller många år.

Man kan påverka växternas livscykel, med åtgärder som beskärning och systematisk nysådd, men bara till en viss gräns. Man kan också, åtminstone delvis påverka effekterna av väder och klimat genom åtgärder som vattning och vintertäckning.

Läget och klimatet spelar naturligtvis stor roll. Mitt woodland ligger huvudsakligen inom zon 3, men det finns skyddade partier, där även zon 2-växter kan ha en chans att överleva. Men efter att de flesta av träden i omgivningen fälldes i och med utbyggnaden av området, har framför allt partiet längs med Ferievägen blivit väldigt mycket mera vindutsatt, och därmed fått sämre mikroklimat.

Vindutsatt läge är i stort sett alltid negativt. Långvarig torka, liksom extremt regniga perioder, har också negativ inverkan på växternas utveckling, men effekterna märks ibland inte förrän året efter.

Mängden solljus är också avgörande, beroende på växternas individuella krav. Många växter utvecklas bara till fullo i full sol, medan andra föredrar halvskugga, eller till och med djup skugga. Samtidigt betyder ofta full sol ett mera utsatt läge, vilket gör att härdigheten generellt behöver vara högre.

Väderleken har också stor inverkan. Alla växter har en viss grundhärdighet, och en riktigt hård vinter kan orsaka stora skador, särskilt i kombination med oskyddat läge. Växlande temperatur och väder är också ett problem vintertid. Ett rejält snölager skyddar bättre än frost på barmark, även om temperaturen generellt är lägre.

Men ofta sker de värsta skadorna under tidig vår. Särskilt sen nattfrost och kombinationen av kalla nätter och soliga dagar på vårarna, gör att växter med tidig blomning far illa. Många av mina rhododendron är hybrider av oreodoxa, som blommar ovanligt tidigt. Det gör att frosten ofta tar knopparna, vilket förstås är tråkigt, eftersom de är ovanligt vackra. Men själva busken är härdig och överlever, så man får trösta sig med att det blir en ny chans året därpå.

I nästa inlägg ska jag ge några exempel på hur de här olika faktorerna har påverkat växtligheten i mitt woodland.

Höstfärg