De flesta Trädgårdsamatörer är samlare, vilket gör att helhetsintrycket av deras trädgårdar ofta störs av en massa små vita plastetiketter på allting. Många av dem samlar dessutom på en specifik art, med alla tänkbara variationer i form och färg, och även det kan dra ner helhetsintrycket av deras annars fantastiska trädgårdar.

Jag är förstås lite av en samlare själv, fast inte särskilt fanatisk när det gäller ursprung och artrenhet och rätt växtnamn. Jag väljer hellre växter efter utseende än efter hur ovanliga de är, när jag botaniserar i plantskolor eller på websidor. Och jag vill gärna ha omväxling i växtvalet.

Jag tror det var ägaren till plantskolan Lyckas Trädgård, som beskrev sin verksamhet ungefär så här:
"De flesta kunder köper växter enbart på utseende. De ser en blommande planta och faller för den. Men sedan kommer de riktiga 'habituéerna' in på höstrean, och köper tio halvvissna plantor av samma sort, men till halva priset".

Själv tillhör jag båda kategorierna. Jag går ofta runt och bara tittar på olika plantskolor, främst under blomningstiden på vårarna, men även i september-oktober för att kolla höstfärger. Om jag då ser något riktigt vackert som jag verkligen gillar, så köper jag det ibland. Och då spelar priset inte någon större roll för mig.

Men jag bevakar definitivt också extrapriser och reor, eller köper småplantor till reducerat pris. Det är bara i undantagsfall jag väljer att köpa en buske till fullpris. Men när jag väl går loss, gör jag det i stor skala. (Det senaste exemplet är beställningen av rhododendron från Glendoick).

Det jag köper på reorna är annars oftast enklare och ganska billiga buskar, främst under de perioder då jag jobbar aktivt på mina buskskärmar. Jag köper också ofta flera exemplar av samma sorters marktäckare, (även om dessa oftast också är lätta att föröka genom delning). Det är alltid lättare att få fart på en yta som man vill täcka, om man startar i lite större skala. Tumregeln, som jag lärde mig för många år sedan, är att alltid köpa minst tre exemplar av samma sort och plantera dem tillsammans i en triangel.

När det gäller lite ovanligare och "speciella" växter, kan man göra riktiga fynd på de växtmarknader som regelbundet ordnas av Trädgårdsamatörerna och Rhododendronsällskapet, och även av Botan i Göteborg. Det handlar då om ganska små plantor, som dragits upp från frön eller sticklingar. Det brukar framgå klart om de är handpollinerade eller sticklingsförökade, så att man kan vara helt säker på ursprunget. Men ibland, särskilt när det gäller frösådder, blir det något av en chansning. Det kan bli något alldeles fantastiskt, eller rena fiaskot. Och priset brukar avspegla detta. I varje fall handlar det på växtmarknaderna nästan alltid om 2-3 år gamla småplantor, som alltså kräver några års extra omsorg, innan de kan sättas ut på sina slutliga växtplatser.

Sen finns det ju förstås internet, och om man verkligen letar efter något specifikt, som man vet namnet på, så är det dit man går. De flesta plantskolor, och även rena webb-butiker, (som t.ex Odla.nu eller Flora Linnea), har hemsidor med sida upp och sida ner av bilder och beskrivningar. Men att börja bläddra i plantskolornas kataloger på internet kan vara riskfyllt. Har man väl lockats in av de förföriskt vackra bilderna, är det lätt att drabbas av köpfrossa, och dra på sig sådant som man egentligen inte har någon lämplig plats för.

Det har hänt mig ett par gånger när det gäller rosor, och det fick då stora konsekvenser för hela planeringen av mitt woodland. Rosor behöver nämligen skyddas mot rådjur, som annars äter upp knopparna, just innan de ska slå ut. Det är av den anledningen som både Ön med bågbron och den staketinhägnade Rosengården kommit till.

Och nu har det som sagt också hänt med med 18 små Rhododendron från Glendoick, som jag måste ordna växtplatser till innan våren kommer...