Det finns mycket få fornlämningar i Lövekulle. En av dem, ett inristat "solkors", finns dock på en berghäll intill mitt eget hus. Folk från Kulturnämnden har varit och tittat på hällristningen, och den finns faktiskt med i fornminnesregistret, trots att varken jag eller killen som var ute och inspekterade det egentligen tror på att den är från stenåldern. Han blev faktiskt direkt misstänksam, när jag berättade att husets tidigare ägare, som var den som upptäckt solkorset, också var arkeolog till yrket.

Men att mors bästa kompis "Bippa", som visserligen var arkeolog, men också ganska pimpinett, och f.ö sällan vistades i sommarhuset, skulle ha roat sig med att hacka ut solkors i berget med hammare och mejsel, verkar åtminstone för mig, som kände henne, fullkomligt otroligt. Ägaren före henne, "Fröken Melin", som bott i huset sedan det byggdes, var en riktigt gammal dam, ännu mindre sannolik som amatörstenhuggare på fritiden.

Jag har däremot en annan teori, som möjligen också förklarar ytterligare ett mysterium i mitt woodland. Det gäller en grupp av jättestora, kantiga sprängstenar, som ligger i nederkanten av sluttningen väster om bäcken. Att döma av de vassa kanterna är de alldeles uppenbarligen inte naturliga. Men när och varför har någon bestämt sig för att bryta sten mitt ute i vad som fram till 1940-talet var en ganska omfattande skogsområde? Det finns inga synliga spår efter själva stenbrottet, men det kan ju ha begravts under många års avlagringar av förmultnade löv och kvistar, medan några av sprängstenarna lämnats kvar. Liknande rester av små stenbrott finns för övrigt också här och var uppe i Stadsskogen och Svärds skog.

Min teori är att stenbrotten kan ha haft att göra med den nya järnvägen, som kom till runt sekelskiftet, och de stora träslott som då byggdes som sommarvisten åt rika Göteborgare utmed den. De flesta, största och dyraste husen hamnade i Västra Bodarna och Bryngenäs, men ett fåtal även i Lövekulle. Sprängstenarna kan ha används antingen som fylle för järnvägen, eller till stenmurar och terrasser kring de stora husen, vilket verkar ha varit rätt vanligt.

Min nästa teori är att "solkorset" vid mitt eget hus kan ha gjorts av samma stenhuggare, som ett slags tidsfördriv på lediga stunder. Sysslolösa stenhuggare vid sekelskiftet är kanske inte någon trolig teori heller, men hur skulle solkorset annars ha kommit till?

Numera har de fula sprängstenarna integrerats i de senaste stödmuren nedanför Niklas och Katrins hus, och är inte längre lika iögonfallande. Och solkorset på min berghäll är oftast övervuxet av mossa. Så det här blir kanske sista gången som någon uppmärksammar mitt lilla mysterium.