Har man en vattensamling, så har man också ett djurliv.

Min damm är så gammal att den numera är en stabil biotop, med ett fullt utvecklat system av olika organismer, från insekter och vattenlevande småorganismer till fåglar och däggdjur. De enda typer vi egentligen saknar är större vattenlevande djur, som kräftor och fiskar. Vi har försökt plantera in både kojkarp och flodkräftor, båda inköpta för dyra pemgar. Men i båda fallen försvann de omedelbart i det svarta vattnet, och har sedan aldrig synts till. Kräftorna traskade förmodligen ner till den närbelägna sjön, de kan ju röra sig långa sträckor på land. Men vad som hände med kojkarparna är ett mysterium. De ska ju vara härdiga, och dammen har flera djuphålor, som aldrig bottenfryser.

Något som vi har gott om är däremot grodor.

Grodleken tidigt på vårarna är något av en happening. Det bubblar och kokar överallt längs dammkanterna, när jag passerar på kvällsrundan med hunden. Sedan hänger grodrommen i stora sjok av gelé kring vassstråna i några veckor, innan larverna kläcks. Om man har tur kan man sedan få se en massa pyttesmå grodor kravla sig upp på ängen nån gång mitt i sommaren. I övrigt ser man inte så mycket av grodorna under resten av året.

En del av dem äts förmodligen upp av snokarna. Vi har nämligen en stor population av snok runt dammen också. De är goda simmare, och man ser dem ofta fara fram bland näckrosbladen, med små svallvågor efter sig. Vi har inget emot snokarna, de är goda nyttodjur, och helt ofarliga, utom förstås för smågnagare. Man kan till och med unna dem en och annan groda. Men kanske det också var de som åt upp kojkarparna?

Och ett år blev ungdomarna lite hysteriska, när de upptäckte en kull av 18 slingrande småsnokar ute på ön. Förmodligen hade de kläckts där. Annars övervintrar de oftast i mina lövkomposter. Det har hänt några gånger att jag har fått ett helt ormbo på grepen, när jag kastar om komposterna tidigt på våren. Då blir jag lite chockad, även om jag inte är ormrädd, mest för att jag får dåligt samvete. För hur kul kan det vara att plötsligt få sitt hem upplyft i luften av en jättevarelse? Jag brukar snabbt be om ursäkt, dra mig tillbaka och överlämna just den komposten åt snokfamiljen, tills de är redo att flytta ut.

Grodorna har för övrigt också den fördelen att de äter upp en del av mygglarverna. Har man en damm, så har man förstås också myggor. Men faktiskt förvånansvärt få. De flesta av dem som överlever grodlarver, dykarbaggar och salamandrar blir förmodligen mat åt alla småfåglar.

För vi har förstås ett rikt fågelliv också. Men mer om detta i ett annat avsnitt.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har lyckars förlora min armbandsklocka ute i snön på morgonpromenaden med hunden, och så här i efterhand har jag svårt att fatta hur det kan ha gått till. Varför jag plötsligt skulle ha haft behov att skala av mig vantarna för att titta på klocka...

Jag är fortfarande utan bil, och eftersom det är jobbigt att ta bussen till och från affären skjuter jag besöken framför mig så länge som möjligt. Det avgörande är när filmjölken tar slut, vilket händer var nionde dag, och på måndagen, (15.11), var d...

Det har blivit lite si och så med bloggrapporterna på sistone – det ser ut som jag har tappat bort ett par veckor helt och hållet, och de senaste bloggarna är dessutom feldaterade. Inte för att det spelar så stor roll – det händer inte så...

Minns i november, den ljuva september, den tid då äpplet faller moget. Grå är november men ljus är september, för den som bara väntar troget. Mörk är december men ljuv är september, då livet är öppet och redoboget. Dofter vi anar och vinden oss manar...