Direktlänk till inlägg 7 januari 2018

Djurliv i mitt woodland,del 7; Mera om rådjuren

Av Viveka Ramstedt - Söndag 7 jan 17:48

Det går förstås att bedriva trädgårdsskötsel även i en trakt som är full av rådjur, men det kräver en viss anpassningsförmåga.

 

Tidningarna är fulla av råd, om hur man ska avskräcka rådjuren, och jag har prövat dem alla, fast utan större framgång. Det minst lyckade var nog att hänga upp en CD-skiva på en gren, som sedan förväntades skrämma bort rådjuren, genom att röra sig i vinden, och likna akterspegeln på ett flyende rådjur. För mig hade det snarast motsatt effekt. "Titta, den omtänksamma människan har hängt upp en skylt, för att visa var maten serveras"! jublade rådjuren, och skyndade sig att bjuda in alla sina vänner och bekanta för att smaka på läckerheterna.

 

Att dränka in bitar av oasis i blodmjöl och sätta upp dem på pinnar, vilket ofta rekommenderades, hade noll effekt för mig. Möjligen fungerade det bättre att helt enkelt strö ut blodmjölet på marken - åtminstone till nästa regn. (Fast på det viset fick åtminstone växterna nytta av det, blodmjöl är ju bra gödning).

 

Nästa råd, att hänga upp tussar av fårull överallt, hade också noll effekt. Och varför skulle det egentligen fungera, när rådjuren ofta betade sida vid sida med fåren i hagarna på Ekebacken?

 

Det fanns perioder, när jag faktiskt funderade på att inhägna hela området med gunnebostaket, som mina föräldrar hade gjort med sin trädgård. Men nackdelarna övervägde, både kostnad och utseende.

Till slut satsade jag på de två åtgärder, som faktiskt fungerade.

 

Den första var att bara inhägna de växter, som rådjuren var extra intresserade av. Det är av den anledningen som både Ön med sin bågbro, och den staketomgärdade Rosengården kommit till. Rosenknoppar hör nämligen till de absoluta favoriträtterna, men klängrosorna på portalerna verkar vara taggiga nog att försvara sig själva.

 

Jag sätter också upp skydd runt de nyplanterade buskarna och träden ett par år, eftersom rådjuren alltid är mest intresserade av det som är nytillkommet. Mitt standardknep är nätringar i olika storlekar, gjorda av resterna av det gamla fårstaketet, som används både som kompostringar och skydd för buskar och träd. Det händer att jag missar någon buske, eller att råbocken fejar hornen mot något ungträd, som sedan dör, men i stort sett fungerar det.


Den andra, och mera hållbara strategin är att välja ut sådant som rådjuren är mindre intresserade av. Som typexempel kan nämnas att tulpaner kan man bara glömma, men narcisser går bra. Scilla och crocus fungerar ibland, särskilt under buskar, där de är svårare att komma åt. Men vill man vara helt säker ska man välja snödroppar och vit- eller gulsippor för vårblomningen.


Ibland är det svårt att veta i förväg vad rådjuren gillar och ogillar. Förklaringen till att mycket av allt det som jag sått och planterat i mitt woodland under årens lopp aldrig har lyckats etablera sig, ligger säkert i att det står på rådjurens favoritmeny. Omvänt betyder det att alla de växter som idag förekommer där i massbestånd ratas av rådjuren. Det gäller t.ex alla sorters primulor, kungsängslilja, engelsk vallmo, akleja, aklejruta, förgätmigej, gökblomster, hundkex, nässel- och hässleklocka, videört och de flesta marktäckare. Så visst kan man få blomprakt även utan stängsel.


Rådjuren finns forfarande kvar i området, men numera är de betydligt färre. Förra året var det bara en enda hind som hade kid, och man ser sällan mer än ett par i taget nu för tiden. Men fortfarande stöter jag ofta på dem på morgonpromenaderna, och de uppsparkade löven i några av mina utfyllnadspartier vittnar om att de har vinterlegor i området.

 

Men vid det här laget har jag accepterat rådjuren, och ser dem snarare som ett positivt inslag i naturmiljön än som ett problem.

 

Jag skulle faktiskt sakna dem om de försvann helt.

 

 
Blommande Austinros - innanför staketet

 
ANNONS

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Viveka Ramstedt - Måndag 23 april 17:53


Redan den sextonde hade Skunkkallan stora knoppar, och under veckan har den kommit i full blom. I höstas var det en artikel i Alingsåstidningen, om att all Skunkkalla skulle utrotas vid kyrkogården, och helst även i övriga delar av Alingsås. Även t...

Av Viveka Ramstedt - Måndag 16 april 08:05

Värmen blev förstås inte långvarig, redan på tisdagsmorgonen blåste det kallt och narigt igen.   Men änderna hade kommit - alltid ett säkert vårtecken. Isen hade inte ens gått upp på dammen, men de lyckade hitta ett isfritt hörn, där de simmade o...

Av Viveka Ramstedt - Måndag 9 april 23:08

Måndagen kändes äntligen lite som vår, även om det var kallt på morgonen, och lika isigt som vanligt på hundrundan borta mot Gerdsken. Jag tillbringade dock större delen av dagen i växthuset, med att kruka upp mina sjutton nya smårhododendron från Gl...

Av Viveka Ramstedt - Måndag 2 april 21:28

Påsken bjöd på fortsatt vinter, vackra och soliga dagar, men åtskilliga minusgrader på nätterna, och snön ligger kvar på många ställen. Fortfarande alltså ingen vår, eftersom definitionen är att medeltemperaturen under dygnet skall vara över 0°C men ...

Av Viveka Ramstedt - Måndag 26 mars 21:28

Tre olika saker med våranknytning inträffade den här veckan; 20.3 var det Vårdagjämning, och 25.3 både Vårfrudagen och första dagen med sommartid.   Vårfrudagen eller Marie Bebådelsedag, associerar de flesta förmodligen med våfflor, men i gamla t...

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se