En av karaktärsväxterna både i min egen trädgård och mitt woodland är förstås rhododendron, de flesta av dem från början av sjuttiottalet, och alltså kring 50 år gamla.

Men det finns förstås ännu äldre rhododendron i närområdet där vi bor, bl.a några fantastiska gamla buskar vid uppfarten kring Bryngenäs slott, som bör vara från förra sekelskiftet. På den tiden handlade det nästan uteslutande om de storväxta lila Rhod. catawbiense, Parkrhododendron.

1970 bildades Rhododendronsällskapet, med det uttalade syftet att öka kunskapen om olika sorters rhodedendron. Mor och far var med ända från början, och det blev en sorts våg av intresse under de åren; rhododendron var "inne" på sjuttiotalet. Det var flera i trakten som tidigt blev medlemmar av Rhododendronsällskapet, bl.a finns det några trädgårdar borta vid Scoutstugan, som har stor variation i sortimentet.

Far hade 182 olika rhododendron i sin trädgård vid sin död, både arter och hybrider. Min egen lista från sjuttiotalet uppvisar 118 namn. Många av dessa har förstås gått ut under åren, men andra har tillkommit. Bl.a hade jag en kortvarig ny rhododendronperiod under mitten på nittiotalet, då jag framför allt köpte ett antal av de nya yakusimanumhybriderna, som var både härdiga och blomvilliga.

Det finns rhododendron av alla storlekar, från träd på 3-4 meter, ner till de så kallade "alpina" typerna, som ofta är i samma storlek som blåbärsris, men blommar extremt rikligt. Det råder alltså ingen brist på valfrihet för rhododendronälskaren.

De flesta färger är också representerade bland blommorna, med övervikt av lila, rött, rosa och vitt. Gult och rent blått är mera sällsynt, och blir därmed ofta speciellt eftertraktat, och många av experimenten med hybrider går ut på att få fram dessa färger. De bladfällande azaleorna har en annan färgskala; här är gult och orange dominerande, medan blått i stort sett helt saknas.

Rhododendron är extremt lättodlade och kräver i stort sett ingen skötsel, om man kan erbjuda dem rätt växtförhållanden. Men en del saker bör man hålla i minnet.

Det första är att de är surjordsväxter och ogillar kalk. Om PH-värdet är för högt gulnar bladen och plantorna tjurar. Så de flesta som odlar rhododendron på kalkgrund, gör det i upphöjda odlingsbäddar, med tillförd torvjord och plastfolie i botten. Det här är dock inte något problem i våra trakter, där det generellt är lågt PH.

Det andra är jorden i planteringsgropen, som ska vara lätt och mullrik. Själv brukar jag använda ungefär en tredjedel matjord, en tredjedel grov torvmull, och en tredjedel nerbruten lövkompost. Gropen bör också vara ganska vid, även om den inte behöver vara jättedjup, eftersom rhododendron har ett kompakt och ytligt rotsystem. (Detta gör det för övrigt lätt att flytta även ganska stora rhododendron).

Det tredje är ljustillgång och placering. Rhododendron vill stå ljust, men helst i vandrande skugga, Gassande sol hela dagen bör undvikas, liksom djup skugga, (eftersom blomningen i det senare fallet kan utebli helt). Rhododendron vill också ha ganska hög markfuktighet, men absolut inte stående vatten kring rötterna. Så sluttande skogsmark är nästintill idealisk.

Det fjärde är härdighet, och den varierar ganska starkt inom släktet. Det finns mindre nogräknade Gardencenters som säljer rhododendron som knappt klarar att övervintra på friland ens i Skåne. I våra trakter, runt Alingsås, bör härdigheten vara minst zon 3, gärna högre, om läget är blåsigt och utsatt. Att knoppar och blommor ibland fryser på tidigblommande sorter kan man leva med. men om hela plantan dör, har man definitivt gjort en dålig affär.

Den sista och kanske viktigaste faktorn är utrymmet: De flesta rhododendron blommar rikligt även som unga, men många av dem växer sig jättestora med tiden, både på bredden och höjden. Därför bör man kolla upp vilken storlek busken kommer att få som fullvuxen, och om det inte framgår av informationen på plantskolan är det bäst att kolla på nätet. Är det en nyare hybrid, får man kolla båda föräldrarna. Med tredje och fjärde generationens hybrider av hybrider kan detta bli problematiskt, vilket är en av anledningarna till att jag tycker hybridiseringen nuförtiden har gått lite för långt. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har lyckars förlora min armbandsklocka ute i snön på morgonpromenaden med hunden, och så här i efterhand har jag svårt att fatta hur det kan ha gått till. Varför jag plötsligt skulle ha haft behov att skala av mig vantarna för att titta på klocka...

Jag är fortfarande utan bil, och eftersom det är jobbigt att ta bussen till och från affären skjuter jag besöken framför mig så länge som möjligt. Det avgörande är när filmjölken tar slut, vilket händer var nionde dag, och på måndagen, (15.11), var d...

Det har blivit lite si och så med bloggrapporterna på sistone – det ser ut som jag har tappat bort ett par veckor helt och hållet, och de senaste bloggarna är dessutom feldaterade. Inte för att det spelar så stor roll – det händer inte så...

Minns i november, den ljuva september, den tid då äpplet faller moget. Grå är november men ljus är september, för den som bara väntar troget. Mörk är december men ljuv är september, då livet är öppet och redoboget. Dofter vi anar och vinden oss manar...