Idag hälsade jag på min gamla Jugendsoffa hos tapetserarverkstaden.

Den kommer från min farfars hem, och är en del av en hel salongsmöbel; soffa, bord, sekretär och tre stolar, allt i mahogny och med en nätt och enkel design som jag verkligen gillar. Den har resårbotten, men armstöd av rent trä, och ryggen består av en stoppad bricka med en rad av träribbor nertill. Lite som en sorts finare pinnsoffa, men förvånansvärt bekväm.

Jag fick den av mina föräldrar när jag flyttade in i min första egna lägenhet, så den har följt mig under större delen av mitt liv. Under de senaste tjugo åren har jag den utsatts för betydande slitage, eftersom jag ligger i den när jag tittar på TV.

Det är nog ett och ett halvt år sedan jag först upptäckte att något var galet med resårbottnen. Det stack liksom upp något hårt just på det ställe där min ända oftast var placerad. Jag försökte faktiskt göra något åt det direkt. Det fanns ett halvdussin tapetserar verkstäder i närområdet enligt Hitta.se, och jag ringde allihop i tur och ordning, Samtliga visade sig ha gått i konkurs, eller försvunnit av någon annan anledning. Till slut gav jag mer eller mindre upp, placerade en ölback under den trasiga stålfjädern, anpassade min sittställning så gott det gick, och mer eller mindre förträngde problemet.

Tills jag en dag av en ren slump råkade få syn på en annons i AT, om en tapetserar verkstad i Kabom-huset. Jag ringde faktiskt direkt, och efter ett tag kom det ut en tjej och tittade på soffan, som vid det här laget var rätt illa däran. Det går att reparera spiralbottnen, men det kommer att bli dyrt, förmodligen kosta betydligt mera än vad jag skulle kunna få ut om jag försökte sälja soffan. Och inte lär det bli bättre att jag fortsatte att använda den i mer än ett år efter att jag upptäckt problemet.

Det finns naturligtvis ett billigare alternativ, att ersätta resårbottnen med en platta i botten och en skummgummidyna ovanpå. Utifrån skulle det inte synas någon skillnad, och förmodligen inte göra någon större skillnad för bekvämligheten heller. Det är ju så de flesta moderna soffor är konstruerade.

Men jag har nu en gång ett speciellt förhållande till den här soffan. Den är också över hundra år gammal, och har fúnnits i familjen lika länge.

Det får kosta vad det kostar.

Så idag åkte jag in för att välja tyg till omklädseln. Det fanns hundrataks med tygprover att välja på, men jag hade en klar uppfattning om vad jag ville ha. Tyget skulle vara randigt, för att gå ihop med stilen på soffan, och blått, för att gå ihop med mattan. Ganska snabbt hamnade jag i ett val mellan två tyger. Det ena var nästan exakt likadant som soffans nuvarande klädsel. Det andra såg också bekant ut på något sätt, men det blev mitt val.

Jag åkte hem och la mig i mitt tillfälliga substitut för jugendsoffan, en Karl Johanssoffa, som är ännu äldre, men inte varit i familjen lika länge; jag har faktiskt köpt den själv för trettio år sedan. Den har oftast ett blått skynke över sig, för att skydda klädseln, eftersom hunden också gärna ligger i den. En tanke slog mig, och jag lyfte på skynket för att kolla. Jodå, det var exakt samma tyg som jag just valt hos tapetseraren. Snacka om inskränkt smak!

När jag la mig tillrätta för att glo på TV, kände jag att något var galet med resårbottnen. Det liksom stack upp något hårt rakt under ändan på mig...