Idag är det 4 minusgrader, så löven har frusit fast i marken och det går inte att jobba ute, men igår fick jag riktigt mycket gjort.

Just nu håller jag på att räfsa igenom den övre ängen, där det också finns en damm, fast mycker mindre än den stora näckrosdammen. Det är nästan fyrtio år sedan jag gjorde den stora dammrensningen, men igår passade jag på att göra en smärre rensning i den lilla dammen däruppe, samtidigt som jag tog hand om ängsmarken runtomkring.

Grunda vattenpartier har en tendens att växa igen med bladvass och vattenhyacint. Så i somras vadade min heroiska systerson Niklas ut i dyn där, och drog upp det mesta av skräpvegetationen, och nu avslutade jag jobbet med att fiska upp så mycket som möjligt av nedfallna löv och andnate.

Det går faktiskt att räfsa under vatten också, tro det eller ej.

Sommartid är hela stenröset vid dammen dolt av strutbräken, som lyckats slå rot i mellanrummen, men så här års är ser det lite kalt ut runt den. Annars är det något väldigt tilltalande med åsynen av en nyräfsad gräsyta.

Lika tilltalande - åtminstone för trädgårdsmänniskor - är åsynen av en välfylld lövkompost.
Där de flesta människor bara ser döda, bruna löv, ser vi trädgårdsmänniskor den feta svarta matjord, som löven kommer att ha förvandlats till om några år.

Största problemet så här års är att det är så lite dagsljus, så tiden man kan jobba ute blir väldigt begränsad. Solen går ner redan kring fyratiden, så jag gick eftermiddagspromenaden med hunden i skenet av supermånen, som hängde vid horisonten och såg jättelik ut. På kvällsrundan några timmar senare, verkade den betydligt mindre, precis som det stått i tidningen att den skulle. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har lyckars förlora min armbandsklocka ute i snön på morgonpromenaden med hunden, och så här i efterhand har jag svårt att fatta hur det kan ha gått till. Varför jag plötsligt skulle ha haft behov att skala av mig vantarna för att titta på klocka...

Jag är fortfarande utan bil, och eftersom det är jobbigt att ta bussen till och från affären skjuter jag besöken framför mig så länge som möjligt. Det avgörande är när filmjölken tar slut, vilket händer var nionde dag, och på måndagen, (15.11), var d...

Det har blivit lite si och så med bloggrapporterna på sistone – det ser ut som jag har tappat bort ett par veckor helt och hållet, och de senaste bloggarna är dessutom feldaterade. Inte för att det spelar så stor roll – det händer inte så...

Minns i november, den ljuva september, den tid då äpplet faller moget. Grå är november men ljus är september, för den som bara väntar troget. Mörk är december men ljuv är september, då livet är öppet och redoboget. Dofter vi anar och vinden oss manar...