Planteringsmaterialet till buskskärmarna runt mitt woodland bestod mest av vanliga, enkla svenska buskar, de flesta av dem självförökade eller självuppdragna.

Men min smak låg egentligen mot ett betydligare exklusivare sortiment, huvudsakligen från sydostasien. Utöver mina gamla favoriter, Rhododendron, var det Japanska lönnar, Katsuror, Stewartia, Perukbuske, Bambu och olika sorters Magnolior. Dessa var betydligt dyrare i inköp än de flesta buskar, och för att hålla kostnaderna nere köpte jag dem gärna som småplantor. Sedan fick de växa till sig några år i förökningsområdet bakom mitt hus, innan de hamnade på sin slutliga plats.

Min favoritleverantör var Sävedalens plantskola, där jag varit kund i mer än fyrtio år. (Tyvärr finns den inte kvar längre, området har bebyggts med bostäder. Ägaren, som var till åren, fick väl ett erbjudande som han inte kunde motstå). Numera har jag hittat ett nytt smultronställe; Lyckas Trädgård, som praktiskt nog ligger i Alingsås. Ägaren är kunnig och de har ett brett sortiment, som även omfattar lite mer sällsynta och exklusiva växter.

Jag har aldrig gillat Gardencenters, men jag botaniserade naturligtvis bland dessa också, och passade på när det var rea eller fyndpriser. Vid ett tillfälle, under någon sorts kampanj, lyckades jag komma över fyra japanska lönnar med exotiska sortnamn till ett löjligt lågt pris. Jag trodde faktiskt att de inte skulle vara härdiga, och betraktade dem därför mest som tillfälliga utplanteringsväxter. Men nu, nästan 10 år senare har de överlevt ett par riktigt elaka vintrar, och vuxit sig jättestora.

Det fanns även goda möjligheter att fynda småplantor på plantförsäljningar, som anordnades av olika trädgårdssällskap, men också av Botan och Trädgårdsföreningen i Göteborg. Ett av mina mera spektakulära träd, en Manchurisk Vingnöt, med blad som är nästan en meter långa, köpte jag t.ex som en decimeterhög småplanta från en växtmarknad på Trädgårdsföreningen. Den är numera åtskilliga meter hög.

De flesta av de mera exklusiva buskarna fick särskilt utvalda växtplatser, utanför de egentliga buskskärmarna. Många av dem hamnade i sluttningen mot skogsbrynet söder om den stora ängen, och i ett annat nyplanerat område, som tillkom 2007 och döptes till Magnolialunden. I båda dessa områden hade den naturliga jorden höjts upp åtskilliga decimeter, genom årlig tillförsel av organiskt material.

"Finbuskarna" fick också en ring av fårnät kring sig under de första åren, som skydd mot rådjuren. Vid det här laget hade jag lärt mig att anpassa sortimentet på växter efter vad rådjuren inte gillade, men de brukade ändå vilja smaka på allt nyplanterat, åtminstone en gång. Eftersom buskarna skulle planteringsbeskäras, spelade det ju inte så stor roll, och efter ett par år brukade det gå bra att ta bort fårnätsringarna.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har lyckars förlora min armbandsklocka ute i snön på morgonpromenaden med hunden, och så här i efterhand har jag svårt att fatta hur det kan ha gått till. Varför jag plötsligt skulle ha haft behov att skala av mig vantarna för att titta på klocka...

Jag är fortfarande utan bil, och eftersom det är jobbigt att ta bussen till och från affären skjuter jag besöken framför mig så länge som möjligt. Det avgörande är när filmjölken tar slut, vilket händer var nionde dag, och på måndagen, (15.11), var d...

Det har blivit lite si och så med bloggrapporterna på sistone – det ser ut som jag har tappat bort ett par veckor helt och hållet, och de senaste bloggarna är dessutom feldaterade. Inte för att det spelar så stor roll – det händer inte så...

Minns i november, den ljuva september, den tid då äpplet faller moget. Grå är november men ljus är september, för den som bara väntar troget. Mörk är december men ljuv är september, då livet är öppet och redoboget. Dofter vi anar och vinden oss manar...