Rhododendron Aksel Olsen blommar vid kanten av "Berget" år 2006

Berget mot Amandas tomt är ännu ett flerårsprojekt, som påbörjades någon gång kring sekelskiftet och ännu, (år 2017), långtifrån är färdigt. Arbetet där har startat, avbrutits och startats igen så många gånger, att jag nästan tappat räkningen. Ytterst beror förstås detta på läget. Det är den högst belägna delen av hela dammtomten, vilket gör området jobbigt att arbeta med, eftersom all jord och annat fyllnadsmaterial samt även murstenar måste köras långa sträckor med skottkärra i uppförsbacke.

Samtidigt har området potential att kunna bli något riktigt fint. Det är ett av de soligaste partierna på hela dammtomten, med en trevlig utblick över den lilla, övre dammen, och några vackra gamla rhododendron på min tomt. Och framför allt är det en helt annan biotoptyp än huvuddelen av dammtomten, med berg i dagen och slipade hällar.

Jag började tidigt med att skrapa ren berghällarna i västsluttningen, där jordlagret var nästan obefintligt. Stora delar av berget rensades från löv och mossa, och tanken var att det så småningom ska bli stenpartiväxter i de mindre skrevorna. På en nedre platå gjorde jag en liten plattlagd sittyta, omgiven av dvärgrhododendron i ett par större bergsskrevor. I bakre kanten av bergsryggen placerade jag en låg stödmur, för att ansluta till den högre nivån i tomtgränsen, där jag ville ha en friväxande, blommande häck mot den blivande tomten bakom.

Buskarna behövde naturligtvis djupare jord, och all jord måste som sagt köras dit i skottkärra.

I första skedet hann stödmuren bara bli ca 4 m lång, innan jag fick slut på byggstenar. Jag planterade då några rotskott av syren och paradisbuske från min egen tomt närmast tomtgränsen, som en första del av den blandade häcken. Sedan avstannade arbetet i några år, medan hela utfyllnadspartiet växte igen med hallon, nässlor och annat ogräs. Till slut la jag markduk över alltihop, och använde området temporärt som ”plantskola” för alla mina krukade småbuskar under många år.

Något år senare beslöt jag mig för att både förlänga muren och höja den med ett par skift, vilket naturligtvis innebar betydligt mera jobb och behov av ännu mera fyllnadsmassor. Under fem års tid dumpade jag sedan massor av gräsklipp och höstlöv från de övre delarna av tomten häruppe, men själva murbygget stod stilla, ända tills bygget av vägen och Niklas hus startade 2009, då jag började samla in lämpliga stenar från de olika sprängningarna igen.

När vägarna väl var klara 2010 kändes det dock mera angeläget att få ordning på vägkanterna där först, så alla de krukade småbuskarna från plantskolan på berget hamnade då i randplanteringarna utmed olika delar av Ferievägen. Även de flesta av stenarna gick åt till murarna längs Ferievägen, och arbetet uppe på berget avstannade igen.

Efter att stödmurarna till de två familjehusen var klara, fanns det emellertid ett visst överskott av sten igen, och dessutom en ny grusväg upp till tomtgränsen. Med hjälp av Niklas fraktades alla överblivna stenar från hans och Lennarts murbyggen upp till toppen av den nya infartsvägen, delvis i skottkärra, delvis i bakluckan på min gamla bil, (som definitivt knäcktes av alla stentransporter året efteråt, då fjädringen brakade ihop och bilen fick skrotas).

Sedan blev det några års förnyat uppehåll, då jag var tvungen att få ordning på min egen tomt, efter att kommunalt vatten och avlopp dragits in.

2016 fick jag emellertid några skottkärrslass med överbliven natursten från grannen Sam, och de ligger nu och väntar på att jag ska ta tag i arbetet uppe på berget igen. Både stenar och fyllnadsmassor finns på plats nu, så det borde kunna gå ganska snabbt. Jag räknar med att äntligen kunna avsluta projektet nästa år.

Om inte något annat kommer emellan igen, förstås...

"Berget" väntar på åtgärder år 2016 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har lyckars förlora min armbandsklocka ute i snön på morgonpromenaden med hunden, och så här i efterhand har jag svårt att fatta hur det kan ha gått till. Varför jag plötsligt skulle ha haft behov att skala av mig vantarna för att titta på klocka...

Jag är fortfarande utan bil, och eftersom det är jobbigt att ta bussen till och från affären skjuter jag besöken framför mig så länge som möjligt. Det avgörande är när filmjölken tar slut, vilket händer var nionde dag, och på måndagen, (15.11), var d...

Det har blivit lite si och så med bloggrapporterna på sistone – det ser ut som jag har tappat bort ett par veckor helt och hållet, och de senaste bloggarna är dessutom feldaterade. Inte för att det spelar så stor roll – det händer inte så...

Minns i november, den ljuva september, den tid då äpplet faller moget. Grå är november men ljus är september, för den som bara väntar troget. Mörk är december men ljuv är september, då livet är öppet och redoboget. Dofter vi anar och vinden oss manar...